Måndag.
Matte började dagen med att gå en promenad med hundarna i området. Förmiddagen tillbringades sedan med hundarna ute på tomten, där Matte rensade ogräs och Aili tyckte att hon skulle hjälpa till, genom att krafsa runt i en egen rabatt. Bussigt tjejen! Matte tackade så mycket - men NEJ tack. Modji tyckte att Matte skulle ha dragkamp med henne, då hon hittat en gammal uppblött strumpa som tillbringat vintern på okänd plats. Násti hittade en upphöjd plats och övervakade sin flock.
Mitt på dagen tog Matte med sig Aili ner på byn för att ta bussen in till Stockholm. Aili är nu hemtam när hon äntrar bussen och längst bak finns utrymmet som är tillåtet för hundar. Här placerade hon sig direkt vid Mattes fötter och kopplade av, liggande halvt under framförvarande stol med full koll över den bakre dörren och trappen från övervåningen. Dubbeldäckare trafikerar denna sträcka.
Som vanligt valde Matte att promenera ner på stan från busstationen vid Tekniska Högskolan/Östra station och här är gatorna breda och husen gamla och ståndsmässiga på det Öfvre Östermalm. Aili uppförde sig mycket fint vid alla olika hundmöten, både längs gatorna och i den stora Humlegården med sin hundrastgård. Här träffar man på hundar av en mängd olika raser och förvånansvärt många går lösa, med glädjande god kontroll från sina förare. De som inte kan kontrolleras är kopplade. Förnuftet råder i en park omgiven av Sturegatan, Birger Jarlsgatan, Engelbrektsgatan och Karlavägen. En Borderterrierägare gör aldrig om misstaget att släppa sin hund lös, då den visat prov på stor jaktlust vid åsynen av en gigantisk råtta i ett buskage! Både råttan och hunden överlevde jakten. När Aili och Matte kom ner till Engelbrektsplan hamnade de sida vid sida med en kurdisk demonstration. Detta var något helt nytt för Aili! Först en polisbil med blinkande lampor, sedan skanderande människor och höga ljud från tutor följda av ännu en blinkande polisbil. Hon hade nyss på mycket nära håll passerat en grävmaskin som bröt asfalt och hällde ut på ett lastbilsflak under ett öronbedövande oväsen! Enligt en av jobbarkillarna måste många bära sina hundar förbi platsen. Aili och Matte blev stående ett tag och tittade på och tog in oväsendet innan de fortsatte.
Promenaden gick vidare Birger Jarlsgatan ner och här slank Matte och Aili in och värmde sig lite i vinden i Lagerhouse, där Aili uppförde sig exemplariskt bland porslin och glas på låga hyllor. I närheten besöktes även Zara Home där en mindre inredningsdetalj inhandlades till det nya sovrummet. På Nybroplan blåste det lite väl kallt och Matte valde att gena genom Berzeli Park upp mot Kungsträdgården. I hörnet mot Hamngatan gjorde Aili och Matte ett besök på Illum Bolighus, där en expedit hänfördes över Ailis goda uppträdande i denna lyxiga butik, full med dyrbara föremål. "Detta hade min egen Golden aldrig klarat!" Aili hälsade vänligt och balanserat på henne och ville hålla handen/tassen med milt bakåtstrukna öron. Expediten glömde bort sig på jobbet och en kund som ville ha hjälp bara log! Aili levde upp till sitt namns betydelse - Den Heliga! Hon såg ut som en ängel - mildheten personifierad. Gullig! Strax därefter kommenterade en kvinna i förbifarten:"Å så vacker hund du har!" Aili möts av idel vänliga kommentarer.
På Hamngatan inhandlade Matte fyra "gamla" korvar för en tia att ha som matsäck/belöning till Aili, som inte har några problem med vikten. Ett kilo till gör ingen skada. Aptiten är god, men energin stor. Alla familjens tre Lapska äter allt med god aptit. I Gallerian tog Matte och Aili matpaus. Aili fick korv och Matte åt kycklingspett med grönsaker. Mätt och belåtet traskade paret vidare mot Sergels torg där Matte desperat sökte en toalett. Att bli väldigt kissnödig medförande hund i centrala Stockholm är ett PROBLEM! Gamla kärringar med problem att hålla tätt får lätt JÄTTEPROBLEM. Det fick Matte som inte hymlar med läget. Som det talas relativt tyst om tanter emellan, men som delas av väldigt många. Sådant pratar man inte om! Varför många tror att de är ensamma om problemet. Vad gör man på Sergels torg när det plötsligt bara inte går längre? Trots Tena Lady. Matte gick in på SL-center. Ingen toa. Hänvisades till Kulturhuset. Där krävdes ett mynt, vilket Matte inte hade eller en mobil, vilken valde att stänga av sig just där. Inte heller fick hunden komma in. KRIS uppstod. Matte väste i örat på vaktisen, äldre nysvensk man med kvinnligt sällskap/bekant:"Jag måste in!" Ingen respons. "Men jag kissar på mig.... Snälla!" Mannen blev lätt besvärad. Matte fick gå in men inte Aili. Paret erbjöd sig vakta Aili och med panik och rädsla för att förlora hunden kastade sig Matte in på toa och var lika snabbt ute igen, för att få tillbaka en förvånad Aili. TACK!
Så här kan det också vara att vara kvinna och till åren, med en liten hund på besök i storstaden. Gubbsen kan vara inkontinenta även de, men har avgjort lättare att lätta på trycket lite diskret bakom någonstans.
Bokstavligt lättad gick nu Matte med Aili vidare på Drottninggatan och slank in på Indiska som hade ombyggnadsrea. Vidare gick promenaden ner längs Kungsgatan och tillbaka genom Humlegården. Där Aili fotades sittande bakom fotbollsmålet, där småkillarna lirade och intill skateboardrampen där de större grabbarna smällde med sina brädor. Smällde hårt gjorde det, men Aili hanterade oväsendet bra. Hunden från skogen behöver miljöträning som ung och tvärt om för stadshunden. Ut på landet med stadshundarna. Besök gårdar med djur och gå i skogen. Att känna sig hemma i en mängd olika miljöer bidrar till trygghetskänslan för både tvåbenta och fyrbenta.
Efter att ha vandrat runt i centrala Stockholm i nästan fem timmar somnade Aili på bussen norrut. Matte njöt av att få sätta sig och vila fötterna från de hårda gatorna.
En intressant iakttagelse som Matte gör varje gång hon besöker stan med hund, är att det är mycket vanligare att butiker med lite "finare" framtoning aldrig stänger hundar ute! Inga överkorsade pudlar på entrédörren. Däremot är budgetbutikerna mycket oftare försedda med dylika hundförbudsskyltar. Det gäller både klädbutiker och inredningsbutiker. I lyxbutikerna handlar inte Matte och med hund går man helst utan att bära stora påsar, så det är en perfekt kombination för Mattes syften. Miljöträning för hunden och ögongodis för Matte. Se men inte röra gäller för båda!