Lördagen blev dagen efter.
Matte kom ikapp med tiden efter helger och klämdagar och rubbade vardagsrutiner. Kortresa till Mora och semesterplanering.
Matte missade:
GRATTIS BRÖDERNA BRUN / BUS! Som fyllde 3 år den 2 juni! Adja alias Epic, Aiko alias Lime, Ante och Pirak. Fyra killar som utvecklats väl och är till stor glädje i sina familjer på olika sätt.
Grattis till Husse också, som fyllde år på lördagen och firades med lunch på golfklubben i ljuvligt sommarväder.
I övrigt tillbringade familjen dagen hemma med trädgårdspyssel. Gräsklippning och annat. Hundarna njöt friheten på tomten efter bil och burvistelse dagen innan. En skogspromenad blev det i kvällningen när solen krupit bakom granarna.
Här hemma pratas av förklarliga skäl mycket hund och Husse och Matte hade eftersnack och jämförde iakttagelser från utställningsområdet. Positivt och negativt lite omvartannat. Barn med hund var det som gav det mest positiva intrycket alla kategorier! Tolv barn med hundar som inte alltid var deras egna, utan inlånade. Många valpar samlade. Tyst och lugnt.Koncentrationen gick inte att ta miste på.
Man hade inte stoppat in denna uppvisning i samspel mellan barn och hundar som pausprogram för en gångs skull! Här fanns alla på plats kring ringen och många fick glädjen att se barnen visa upp "sina" hundar. Vilket de gjorde beundransvärt bra! Att låta alla barn själva välja pris från ett prisbord är en utmärkt idé. Det är fantastiskt att se hur hundarna anpassar sig till sina unga förare. När de i vanliga fall kan dra i kopplet, avstår de från det med ett barn i andra änden av snöret. En erfarenhet Matte hade med sin Husky, jämnårig med yngste sonen. Två ettåringar kunde "koppelpromenera" tillsammans utan missöden. Grabben var ingen nybörjare, han hade kunnat gå sedan han var tio månader förvisso. Sprang vid elva månader. Hunden höll kopplet slakt hela tiden.
Aili uppförde sig väl med sin unge förare och var uppmärksam på honom. Ryckte inte omkull honom. Matte kan ha vissa problem där, när Aili ser någon hon vill hälsa på till varje pris.... Husse och Matte funderar på att engagera Ailis nye förare för alla utställningar framöver. Ett oslagbart par på Stora Stockholm! Men barnets föräldrar kanske skall tillfrågas först. Tack så mycket för att ni lät killen samarbeta med vår valp! Junior handler framöver kanske kan bli något?
Ett annat samtalsämne i familjen var de hundägare som även på denna utställning obekymrat lät sina hundar i långa koppel få komma fram och hälsa lite hur som helst. Både på människor och hundar. Hundarna fick styra själva och gå lite som de ville. Hur tänker man här? Alla vill inte bli hälsade på. Faktiskt. Man kommer överens först. Frågar. "Är det ok om min hund hälsar?" En undran. Varför står man passiv och låter sin hund i sträckt koppel stå och skälla, länge, mot andra hundar? Bara tittar. Utan minsta försök att tysta sin hund. Lapphundar i mängd förvisso. Lättskallade hundar. Har en del helt gett upp? Eller har de aldrig försökt? Det är ju en Lapphund och det vet man ju hur de är. Typ. Det provocerar andra hundar och det stör omgivningen.
Men vid samtal med hundägare lite här och där framgick det att det ofta var första hunden. Köpt endast för sällskap eller för att vänstervarva med. Kunskaperna om den köpta rasens behov av att få använda insidan av huvudet rätt obefintliga dessvärre. Inga tankar fanns på annat än att ha en familjehund. Om man vill ha en renodlad sällskapshund. Varför köper man då en Lapphund? Varför köper man en LapskVallhund om man inte är intresserad av annat än promenader och utställning?
Lapphundar, inte minst Lapsk Vallhund, är arbetande hundraser. Avlade för hårt arbete i hårt klimat.