Torsdag.
På torsdagen rapporterades det på nyheterna om det första fallet i Sverige där en hund dött av blodiga diarréer. Hunden hade varit på besök i Norge. Nu vädjar man till jägare att inte ta med hundar från Norge när de åker till Sverige och jagar. Detsamma torde gälla helt allmänt. Håll hundarna hemma i Sverige. Mingla inte. Man vet ju inte hur detta smittar.
Dagen startade tidigt för Lapskflocken, då Husses bil skulle lämnas på verkstad i Åkersberga före klockan sju. Hundarna var sega så här morgonen efter en träningskväll. De brukar ta extra sovmorgon på torsdagarna och Matte var väl inte så himla pigg när hon vaknade klockan fem och tänkte att det var lika så gott att gå upp innan väckarklockan skulle ringa. Husse vaknade snart även han och efter en mugg kaffe bar det iväg. Hundarna fick följa med.
Dagen ägnades sedan åt diverse sysslor i trädgården för Mattes del. Sparade pilkäppar skulle byggas till ett luftigt och bågformat "staket"/spalje vid entrén, där bäcken rinner under grusgången och snickarboden genom en stor vägtrumma. Ett gammalt vagnshjul i trä står där, men behöver sällskap för att få avgränsningen bredare. Pilkäpparna hade stått i blöt i vattentunnan en tid och nu fungerade det att böja dem i viss mån. Matte utnyttjade peroden innan höstregnen, medan det ännu gick att stå bekvämt i bäckfåran med stövlar. Påtagligt är dock hur lågt grundvattennivån sjunkit! Husse tog tag i fönsterputsningen med sin fönsterputsmaskin som måste laddas med jämna mellanrum, givande naturliga vilostunder. Att tända julljus i fönster som är genomskitiga och flugsmutsade är föga inspirerande. Även en bostad i skogen får skitiga fönster, men inte som när Matte bodde på en klippa ovanför Essingeleden!
Visst är det för tidigt för jultankar redan i september! Stressigt blir det oavsett med allt ståhej i butikerna. På Rusta i Arninge plockades ljusslingor och adventstakar fram i förra veckan! Matte gick vilse vid sitt korta besök i butiken och hittade inte till utgången! Det var blockerat på många ställen då jultema kolliderade med trädgårdstema och trädgårdsstolar stod kvar tillsammans med grillpryttlar och hund- och kattsker var på drift liksom och Matte blev tämligen desorienterad. Hamnade vid ingången igen i stället för vid kassorna och utgången. Kompassen var kvarglömd hemma. Ett gott skratt fick Husse när Matte så småningom hittat tillbaka till bilen, där resten av flocken väntade på Matte.
Kompassen måste plockas fram nu! Inte för att hitta igenom Rusta, utan för att man aviserat att en kompass kan vara bra att ha med på lagtävlingen. Liksom flytväst och skyddsskor till hunden! Kompass blir väl alltmer ett okänt föremål för uppväxande generationer, som förlitar sig helt på gps! En kompass fungerar även utan batterier! Samt när ingen mottagning/signal finns i täta granskogar. Något att tänka på och att kunna använda en kompass tillsammans med en karta är inte så dumt att kunna.
Någon kompass behövde dock inte Husse när han tog med hundarna på en skogspromenad.
Något helt annat! Matte förstår inte och Matte undrar.
Fredag är det i dag. Matte ser det ena soffbordet efter det andra i reklam från MIO och andra. I heminredningstidningar. De är samtliga som högst i nivå med sätet på soffan eller fåtöljen! Ofta i nivå med Husses och Mattes bekväma, hemsnickrade, fotpallar!? Ofta till ytan som en kaffebricka. Ofta har man möblerat med en pall eller en tygklädd sittpuff som bord framför en soffa eller mellan två soffor! Ett bord för många sittande alltså.
HUR i hela friden sitter man där och har "fredagsmys" med "tacomiddag" med familjen?!? Hur får all mat och alla tillbehör och alla tallrikar och alla glas och colafaskor och vinflaskor plats på en fotpall?
Hur ser det ut på/i soffor och på mattor när några barn och vuxna slår sig ner framför sina teveappaater och har gemensamt fredagsmys? Egentligen! Eller sitter var och en framför sin skärm i sin vrå med sin egen bricka kanske? Vadå fredagsmys och gemenskap. Hur fungerar denna frånvaro av bekväm äthöjd, då åldern smyger på med stela ryggar? Putmagar och fumliga fingrar? Hur fungerar detta när befolkningen generellt väger mer per person än tidigare generationer? När övevikt är ett allt större problem även hos barn. Hur når man ner till bordet med en stor mage i vägen? Hur fixar man en kaffekopp och en assiett med tårta på en fotpall, när man sitter nersjunken i en mjuk soffa med långt ifrån en nittiogradig vinkel i höfterna? Tips mottages gärna! Matte tänker att knästående bredvid fotpallen med tårtan och kaffet kanske är en lösning, eller skämmer man ut sig totalt när man sedan inte kommer upp utan hjälp kanske. Något som Matte nog inte bryr sig så mycket om. Bara hon får i sig tårtan och inte lägger den i knät eller på golvet! Hur gör man? Balansera allt i knät känns riskabelt.