Onsdag.
Mitt på dagen gick Matte en långpromenad med hundarna i området. Är det inte märkligt att det skall vara så jäkla svårt som bilist att lätta på gasfoten, när man på en isig och smal väg i ett fritidshusområde passerar en av alla de människor som bor och promenerar här?! Dessutom hållande två koppel i händerna med två hundar som gärna vill få plats även de på vägkanten. Med minimala marginaler till människa och hundar, hållna i korta koppel och uppställda i givakt längs vägrenen, kör man på rakt fram utan att vare sig sakta in eller hålla undan. Matte är sannerligen inte ensam om denna erfarenhet! Den delas av alltför många, som varit nära att få en råsop av en backspegel vid passagen. Matte och ännu en matte med vardera två väluppfostrade hundar drog in både bröst och magar och höll andan med hundarna halvstrypta, när en personbil blåste förbi på isgatan. Båda med många års erfarenhet av boende här och båda saknande tiden då alla hälsade på varandra och körde hänsynsfullt. Då när Matte kunde åka skidor på vägarna med sina hundar. Då när barn tog cykeln ner till busskuren där skolbussen hämtar och lämnar. Nu ser man någon enstaka cyklist per år. Då cykelmotionerade många hundägare sina hundar här. Även Matte. Vars cykel stått oanvänd i tre år nu tyvärr. Feg Matte är rädd om både sitt och hundarnas liv.
Onsdag och träningskväll. Att kunna träna inne i fordonshallen, inte så långt hemifrån kändes extra bra när snön började vräka ner just som det var dags för avfärd. Inte så långt att köra och torrt och halkfritt tränande under tak var välkommet. Matte hade en plan för Dima, som visat att han gillar denna form av hundaktivitet. Fritt springande och användande av nosen. Miljön med många stora arbetsfordon och allt vad som därtill hör, i form av staplade jättedäck och undanställda skopor, stör honom inte alls. När han kom in i fordonshallen för att söka, noterade han omgående att en för honom ny människa fanns här. En av träningskompisarna har roat sig med annat en tid och var nu tillbaka. Först efter att Dima fått bekanta sig med denna för honom nya person var det meningsfullt att låta honom påbörja sitt frisök.
Husse hade, på Mattes begäran, gömt sig på ett ställe bakom några lådor intill en långsidevägg. Erfarenheten säger att vittringsförhållandena där kan bli lite knepiga. Vittringen från den liggande personen följer golvet och väggen många meter bort mot lokalens kortsida. Dima fick vittringen och funderade. Han följde vittringen och hamnade i ett hörn. Därifrån följde han vittringen och hamnade till slut lite för långt bort, där han satte upp nosen högt och sökte vittringen på nytt. Dima jobbade mycket bra och rätt länge för att försöka förstå och tolka den information han fick. Matte kallade tillbaka Dima som kom direkt och då åter fick vittringen från Husse på närmare håll. Matte styrde Dimas sök genom att själv röra sig allt närmare vittringskällan. Dima stöttades med mycket beröm när han jobbade sig allt närmare gömstället under en hylla. Dima gav inte upp och klättrade till slut över lite maskindelar för att komma ända fram till Husse.
Dima togs åt sidan och en figurant gömde sig bakom några däck för Dima. Som måste klura ut hur han skulle komma ända fram. Husse gömde sig sedan på nytt. Nu lite högt, men fullt synlig på en stor säck. När Dima kom nära och fick se Husse tog Dima till sitt mycket grova skall, i ren frustration över att inte direkt hitta en väg ända fram.
Matte fick se vad hon hoppats på. Dimas nyfikenhet tillsammans med en bra arbetsmotor och bra uthållighet i arbete borgar för fina sök framöver.
Aili fick ett frisök med två figuranter gömda på för Matte okända platser och Aili valde den enkla vägen och kollade systematiskt av samtliga fordonshytter utan att kuta omkring på måfå. Sedan hon snabbt hittat den som lagt sig på ett bilsläpp mitt på golvet. Med dörren stängd till en fordonshytt är det inte mycket vittring som sipprar ut och de tonade rutorna hindrar till stor del insyn. Aili fick jobba en god stund innan hon kunde spika exakt var hennes andra figurant hade gömt sig
Det hade snöat hela kvällen och hemfärden skedde på oplogade vägar i snöyra genom skogen. Vid hemkomsten slocknade Dima på ryamattan och var mycket svårväckt när resten av flocken gjorde kväll. Yrvaket tittade Dima upp när Matte påpekade att han skulle sova vidare i sin bädd i Mattes sovrum. Dima reste sig sakta och gick sömngångaraktigt till sin egen bädd. Där dråsade han bara omkull och sov vidare. Dima behövde en meningsfull sysselsättning för att få mental stimulans och inte bara springa sig trött. Dima gillar sök och han är bra på det!