Onsdag.
Ett ymnigt snöfall avlöste den tidiga morgonens regn! Det snöade rejält rätt länge och snön dröjde kvar. Aprilväder långt in i maj. Inte helt ovanligt och Matte drar på potatissättandet då det även är minusgrader på nätterna. Jorden är blöt och kall. Hela eftermiddagen avlöste skurarna varandra och Matte gick ut och in och hundarna ledsnade och höll sig gärna i uterummet.
Kvällens träning skulle komma att hänga i luften, visade det sig vid ankomsten. En ny elektronisk dubbelgrind måste kunna öppnas och det lyckades inte. Matte ringde ett angivet nummer och grinden förblev stängd. Dock kom Matte till en växel och rätt person hittades och rätt telefonnummer kunde användas och grinden gick upp! Stor lycka! Samtidigt drog de mörka molnen bort och solen sken sedan hela kvällen!
Tränade gjorde Modji, Aili, Nemo, Sumo och Lime. Hela tjocka släkten! Sumo 10 - snart 11 månader med mamma, pappa, mormor och mormors bror. Här tillverkades även Sumo för ett år sedan.
Möjligheterna till stora frisök med långa skick i med- och motvind utnyttjades. Ytorna är stora och här finns mängder med grushögar, maskiner, olika typer av fordon och containrar samt diverse allmän bråte. Vindarna och vittringsvägarna är kluriga, då de slår mellan de höga bergväggarna runt om. Modji skickades ut på sök av Husse och hon hittade snabbt Matte.
Hon fick sedan en vittring som hon tappade och då sökte Modji vinden på nytt på nya ställen, vilket ledde henna till motsatt sida i bergtäkten. Därifrån jobbade hon sig i en vid båge långt bort från Husse tillbaka och kunde så lokalisera vittringskällan klurigt placerad längst in i bergtäktens trängsta del, där vindarna for åt alla håll och även upp längs sidorna. Mycket snyggt jobbat av den rutinerade Modji! Hon var noga och effektiv och visade att hon visste exakt vad hon höll på med. Underbart var att se det elvaåriga proffset använda all sin kunskap och sin fysiska uthållighet för att hitta en försvunnen människa!
Aili går i sin mors fotspår och sa hej då till Matte och gav sig iväg för att lösa sin uppgift. Iväg bar det och snart hörde Matte ett taktfast och ihållande skall någonstans långt borta bakom en grushög. Aili höll i skallet oavbrutet till dess Matte anlände och bad figuranten belöna. Detta mönster upprepades sedan två gånger till, när Aili jobbade självständigt och till stor del utom synhåll för Matte, för att lokalisera de återstående två gömda träningskompisarna. Vilka hade gömt sig på för Matte okända platser.
Klicka för större bilder.
Det är väldigt roligt att se att dessa goda sökegenskaper gått i arv sedan Gázzi född 1998! Rasens första certifierade räddningshund i Sverige. Det har varit fantastiskt att se Gázzis dotter Násti, hennes dotter Modji, Modjis dotter Aili och nu Ailis son Sumo söka med samma goda förutsättningar. För övrigt visar alla Ailis och Nemos avkommor mycket goda anlag för träning av det mesta, som man kan roa sig med tillsammans med sin hund. Liksom övriga valpar födda i den lilla stugan i skogen. Tack vare ambitiösa förare har de fått visa sin kapacitet och har tagits väl tillvara.
Sumo närmar sig ettårsdagen den 24 juni och att se honom nu söka exakt på fläcken där han tillverkades kändes magiskt! Han jobbade fint och självständigt och med lite mer egna initiativ vad gäller nosande på marken än tidigare. Han närmar sig den ålder då hörseln tenderar att bli allt mer selektiv och minnet vad gäller "husregler" aningen suddigt. En kille i förpubertet som börjar göra lite som han vill ibland. Hans matte har varit med förr! Sumos pappa Nemo formades fint från pubertal yngling till mogen tjänstehund! Det är ledsamt att det ibland verkar vara så svårt att föstå att unga hanhundar inte skiler sig så mycket från mänskliga "ungtuppar" som mognar med tilltagande ålder och alla har vi varit odrägliga tonåringar - med få undantag. De som kvästes hårdast kanske inte blev de lyckligaste vuxna. Tänker Matte. Puberteten går över och MYCKET fortare när det gäller hundar. Där för övrigt även tikar kan vara ganska hopplöst döva och glömska en period i ungdomen. Typiska"fjortisar"! Att Lapsk Vallhund även är en ras som mognar sent verkar många ha missat tyvärr och tror att hunden skall bete sig vuxet vid två års ålder. I den lilla stugan i skogen har de fyra tikarna i fyra generationer betraktats som vuxna först i fyraårsåldern.
Många hundar får aldrig chansen att visa vad de innehåller tyvärr. Man har en mycket kompetent hund men använder den blott och bart som sällskapshund, varför man inte vet något alls om arbetsegenskaperna finns där. Vilket är ledsamt i en liten arbetsras som inte får vattnas ur och förlora arbetsegenskaper och kapacitet. I synnerhet när man avlar på hundar med enda merit att de är lugna sällskapshundar. Matte blir ledsen när hon läser om alla Lapska Vallhundar som beskrivs som lugna sällskapshundar - först och främst eller ännu sorgligare - blott och bart. En Lapsk bör först och främst beskrivas som en arbetshund tycker Matte. En arbetshund som är en fantastisk sällskapshund också! När den får rätt stimulans både mentalt och fysiskt.
Tack för bra träning som alltid!
Var rädda om er själva - men glöm inte andra, även om ni har fullt upp med det som ligger närmast. Det är tufft för alla men extra tufft för alla ensamma.
