Tisdag 12.6 - måndag 18.6.
På tisdagen fick den tillfälligt utökade Lapskflocken besök och att Ailis "pojkvän" Äijä blev omtyckt rådde det inget tvivel om! Ord som behaglig, social och lättsam passar väl in. Han är även försedd med integritet och stor lust att samarbeta. Kamplekar är kul! Sitta och stirra upp i en ek efter en retsam ekorre är också kul! Korren var nog klok som stannade där uppe! Även grannkatterna är väldigt kul! Kul - hur, om staketet emellan inte fanns, ville Matte kanske inte veta.
På grund av diverse inbokade saker var återlämnandet av Äijä planerat först till onsdagen. Resan norröver startade på tidiga förmiddagen och längs vägen gjordes ett flertal pauser för både hundrastning och turistande, då resan skulle vara mer än en "hundtransport". En semestertripp på bortåt en vecka var planerad och detta var första etappen! Bort från E4 drog flocken och upplevde världsarvet Höga kusten mer grundligt, via små fiskelägen med utsikt över havet. Härliga promenader fick de tre Lapska vid både gamla bruk och i fiskelägen.
I kvällningen nåddes målet och med tårar i ögonen lämnade Matte tillbaka den nya familjemedlemmen. Äijä hade gärna fått stanna för evigt! Han passade oerhört väl in i familjen / flocken och det blev omedelbart väldigt tomt efter honom. Med tanke på det är det än mer beundransvärt att hans matte hade avstått från sin hund så länge! Hon gjorde verkligen en uppoffring för att få till Aili-Äijäknytt åt några som gärna vill ha sådana.
Efter en hotellnatt drog den nu reducerade Lapskflocken vidare. Inga förhandsplaner var gjorda annat än västerut. Inga boenden bokade. "Luffarlivet" lockade efter åtskilliga års uppehåll. En önskan om att besöka Östersund fanns. En KAK vägatlas över Sverige från 1980-talet kompletterades med Google Maps i mobilen och två välanvända böcker: "Värt att se i Sverige" och "Värt att se i Sveriges natur", landskap för landskap. På småvägar bar det iväg med många pauser, för att titta på saker, för att fota och för att rasta både hundar och människor. Dagen slutade med att flocken fann en liten grå timmerstuga i Ramsele där allt rymdes som kunde behövas, i form av litet kök och toa. Hundarna intog den lilla verandan med vid utsikt över en öde campingplats. Faxälven hade här skurit sig djupt ner och niporna och platåerna var mäktiga. De vackra omgivningarna avnjöts både på på en kvällspromenad och en morgonpromenad nästa morgon. Frukost i solsken och komplett tystnad på trappen. Hundarna verkade trivas alldeles utmärkt och det gjorde även Husse och Matte.
Under fredagen färdades Lapskflocken vidare i sydvästlig riktning på småvägar mot Östersund. Borgvattnet med spökande prästgård passerades, liksom en vindkraftpark med över hundra master och vita master kunde ses ända till horisonten! Utsikten från det höga berget var magnifik och hundarna tittade förundrat upp på de gigantiska vingarna som med regelbundna "swosh, swosh" svepte över deras huvuden. När Husse och Matte kände sig som myror kan man undra hur de två Lapskdamerna kände sig? Rädda var de inte, men undrande.
I kvällningen intogs en stuga på Frösön för att tillbringa hela lördagen i Östersund. Rymligt och bra och med en stor veranda där hundarna kunde ligga och se ut över Storsjön och delar av stan. De är vana resenärer och finner sig mycket snabbt tillrätta på nya ställen. Hittar sina platser och sina rutiner och äter som vanligt och magarna fungerar utan problem. Det är mycket roligt att resa runt med hundarna och det har inte varit någon skillnad på vilka hundar som funnits i familjen och med på resor. De är coola och gillar läget, oavsett. Nyfikna på nya dofter och nya bekantskaper.
Lördagen tillbringades med en heldag i Östersund och eget firande av Husse en vecka för sent. Besök på Jamtli där hundarna fick vara med och det blev traskande i fyra hela timmar! Sameutställningar besöktes och Matte bjöd på både gofika och senare middag på stan. Där bilen kunde parkeras bara några meter från bordet på uteserveringen i centrum. Bakluckan och fönstren stod öppna och då och då fick hundarna smakbitar från Mattes tallrik. Är det firande så är det! Hemma får de ALDRIG mat från bordet, men här såg de ju inte riktigt bordet.... Tillbaka till stugan och en andra natt på Frösön med härlig morgonpromenad upp på berget bakom, med utsikt över Åreskutan.
Nu hade det börjat regna i enlighet med prognosen och några längre avbrott i körandet blev det inte, då regnandet pågick hela dagen. Men färden gick vidare i sydostlig riktning längs "Tidernas väg" och fortfarande på småvägar. En jättestor räkmacka i Lillbabs Caffär var som en hel måltid! Besök gjorde i Träslottet i Arbrå (Willy Maria Lundberg). Målet var Bollnäs och där tog familjen in på hundvänliga Scandic nere vid vattnet. Hundarna välkomnades med lånefilt, låneskålar, låneleksak och en påse med lite foder och hundgodis och ett par skitpåsar. Parken ner mot vattnet var idealisk för en kortare promenad innan läggdags.
"Tidernas väg" fortsatte ner genom inlandet via Ockelbo och där besökte Matte och hundarna Wijs trädgårdar under en timslång vandring, medan Husse lyssnade på fotboll. Modji och Aili fick närkontakt med ett gäng unga grisar som lockade mer än de förskräckte! Hundvana grisar! Här väckte hundarna stor uppmärksamhet hos personalen som ville veta om rasen. De två Lapskas färg tilltalade mycket. Det där mörkbruna och storleken tilltalar, men det är kul när man vill veta vad rasen är ämnad att göra. Matte skryter gärna om att Modji funnit drunknade människor efter lång tid under vatten, för att ge en inblick i vad en Lapsk kan prestera.
Ett hundstopp som de båda Lapska uppskattade var vid en avlägsen fäbod, väl underhållen med slagna fägator och långa raka rader med gärdesgårdar. Blommor i "pottor" här och där och tydligt var att den snart kommer att vara bebodd både av djur och människor. Här fanns mängder med intressanta dofter för hundar och något djur i skogen runt om fick helt plötsligt igång dem! En björn kanske? Nyfikna och lite osäkra och avvaktande stirrade de mot skogen. Helt tysta var de inte.
På måndagkvällen anlände Lapskflocken till hemmareviret. Det första Aili gjorde var att gå in i sovrummet och nosa av pojkvännen Äijäs kvarliggande fäll! Noga! Den korg som råkat bli stående på fällen vid avfärden hemifrån kanske i förstone såg ut som en liggande hund, när hon kom in i det dunkla rummet. Nerdragna gardiner mot solen. Länge nosade Aili runt korgen innan hon gick ut i trädgården. Att Äijä är saknad känner nog alla och hoppas på att han lämnat något värdefullt efter sig!