Söndag.
Efter en dag med många timmar tillbringade i utomhustemperatur, om än i skydd av tak och väggar i en fordonshall, lockade inte söndagens kraftiga och bitande kalla vind det minsta. Modji och Aili fick vad de behövde på morgonpromenaden med Husse och valde sedan uterummet och stugvärmen lite omväxlande under förmiddagen.
På eftermiddagen for flocken iväg ut mot kustremsan en kortare tur, för att beskåda ett helt nyrenoverat kök hemma hos katten Selma. Efter att ha följt hela processen med planeringen av köket, med lite egna idéer och tankar kring ljusinsläpp och lite annat basalt för en bra helhet var allt nu färdigbyggt och klart att använda. Det första bullbaket i nya ugnen spred ljuvliga dofter ända utanför stugan i skogskanten! Modji och Aili har inte träffat Selma sedan i julas och hade bråttom in! När doften av nybakade bullar dessutom träffade deras nosar blev det bråttom in! De hade nog förväntat sig ett varmt välkomnande, som om ingen tid passerat sedan sist. Dock var Selma aningen avvaktande till hundarnas stora besvikelse! Under renoveringen har Selma varit evakuerad i några veckor och när hon nyligen kom tillbaka var hela köket förändrat, så när som på klinkergolvet. Nytt golv i sovrummet och nya garderobsväggar därtill i sovrum och hall. Nya dofter i hela huset. Selma var inte riktigt redo för att bara ta vid umgänget med de båda Lapska, där hon lämnade det för snart två månader sedan. Hon sprang inte hundarna till mötes. De fick hälsa på henne men sedan tyckte hon att det räckte med närkontakt.
Modji och Aili gick en runda i stugan. Noterade att Selma satt under köksbordet, alternativt låg på en stol. Ingen av dem låtsades om att de sett henne. Men kunde inte låta bli att liksom bara i förbifarten hälsa snabbt och diskret. Där kunde hon studera hundarna som ägnade desto större intresse åt bullbaket och Selmas kluriga matanordning ämnad att fördröja ätandet, genom diverse hindrande krumelurer. Modji ansåg att Selma diskade dåligt! Så hon såg till att mer än noga slicka sig igenom alla vindlingar i denna matbräda för glupska djur. Aili gjorde allt hon kunde för att ha koll på var Selma befann sig, utan att visa henne minsta intresse. Vilket lyckades riktigt bra.
För att skapa lugn kring köksbordet under fikat fick Modji och Aili vistas i det stora rummet intill köket med dörren på glänt. Här kunde Selma förnya hundkontakten genom att i dörrspringan umgås med hundarna så mycket eller lite hon ville. Hon kunde komma ut till dem, men de kom inte in i köket. Som belöning för gott uppförande, delade Selmamatte sedan ut kattgodis till dem alla! Vilket uppskattades mycket. Det känns fint att se en katt och två hundar som inte lever tillsammans ändå kunna umgås så bra.
Foto från i julas.
Klicka för större bild.
Hem for flocken genom skogen i den allt senare skymningen. Skogen och skogen förresten.... Aldrig tidigare har så mycket skog avverkats i trakten samtidigt. Överallt ligger jättestaplar med kapade stammar! Virke och massa. Överallt dyker nya kalhyggen upp! Överallt består skogen av virkesåkrar med lika gamla träd på rader. Naturskog förefaller vara något som tillhör historien. Matte har vuxit upp och bott i hela sitt liv i samma del av landet och har tillbringat mycket tid ute i naturen sedan hon lärde sig gå. Med mycket prat om skog i familjen både som liten och senare som vuxen. Mycket kunskap har funnits och Matte känner stor oror inför hur skogarna skövlas här och annorstädes. För bara några år sedan skrevs det mycket om de "gröna kilarna" som är så viktiga att bevara runt Stockholm! För rekreation och för miljön och klimatet! En av dessa få gröna kilar finns just här. Just där Lapskflocken bor i sitt permanenta revir och ut mot kusten till Torpet och genom just denna görna kil for Lapskflocken hem i kvällningen på söndagen. Med kalhyggen på båda sidor av vägen förbi den gamla Vallonsmedjan i Wira. Med jättestaplar av kapade stammar på båda sidor av vägen.
En skogsägare måste inte be om tillstånd för att avverka sin skog. Det räcker med att man anmäler att tänker avverka. Även ett stort kalhygge. På sträckan där älgar ine sällan kan ses, såg Matte nu bara ett hygge fulllt med granris som täckte älgmaten i form av bärris.
Att skogen är viktig för klimatet trodde Matte att man hade fastställt och att i framtiden skall skogar vara blandskogar för att minska negativ påverkan av granbarkborrar. Här finns snart ingen skog alls i södra Roslagen. Vart bär det hän?!