Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

"SÅ KOMMER ALLA KÄNSLORNA..."

2013-10-05

på en och samma gång!"

Fredagen blev en dag i vila. Mentalt var Matte så där slut som man blir när man varit orolig och anspänd en tid och sedan kan tillåta sig att slappna av. Kroppsligen så trött som man blir efter att ha gått på hård asfalt i några timmar, med en utsliten höft. Husse och Matte hade tagit hundledigt på torsdagkvällen och gått på Rimbo Marknad. Efter det att Modji just röntgats med koll på läget och med tanke på det bör vara några dagar kvar enligt beräkningen, kändes det helt säkert att lämna den blivande mamman. Med sin mamma. Rimbo Marknad - den första torsdagen i oktober. En tradition för många i byggden. Här kan man köpa strumpor en masse, för nästan ingenting och framför allt jägarstrumpor i ull och vantar och mössor av högst varierande modeller. En hel del hantverk kan man hitta. Även mathantverk i form av hemkokt hjortronsylt, ostar och bakverk. Kvällen var fin och mycket folk var i rörelse. Många mycket små hundar och väldigt stora och breda barnvagnar skulle försöka undvika varandra. Inte helt lätt. I övrigt bra miljöträning och alla hundar föreföll uppföra sig väl mot varandra och agerade renhållningshjon ätande vad som tappats på marken.

Under fredagen fick hundarna en kort skogspromenad med Matte på förmiddagen. Matte passade även på att titta in hos en granne för att lämna över en sak. Hundarna bands upp i trappräcket vid trappen upp på tomten. Tio meter bort stod en råbock. Här matas de med pellets under vintern. Nu var han lite risig i magen och av den fina vita akterspegeln syntes ingenting. Svart var den.....   Mycket fallfrukt finns i kosten nu! Råbocken stod kvar framför ytterdörren och hundarna blev lite brydda och höll sig i skinnet. Stilla och helt tysta. Matte närmade sig, men han stod kvar fyra meter framför dörren. Där stod han kvar och hundarna var fortsatt tysta, när Matte lite senare kom ut igen. De är ju inte riktigt främlingar för varandra. De lever sida vid sida hela tiden i området. Men så här nära varandra och uppbundna utan Matte, visste hundarna sin plats. Matte har nog aldrig stått fullt så nära en råbock förut. Drog sig till minnes att en annan granne stoppades av en råbock när han skulle gå ut från sin tomt. Förbannad råbock av någon orsak. De vet sina vapen och står kvar länge, för att sedan hoppa fram med sänkt huvud. Man behöver inte vara rädd. Men skall visa respekt. Råbocken föreföll räkna med att få vara ifred. Hundarna belönades rikligt med både röst, godis och kel. Bra träning.

Matte och hundarna njöt sedan av solen och slappade tillsammans i lä för den kalla vinden, nere vid lekstugan. Där  somnade Matte på bänken. Omgiven av en blommande ros, en kruka med luktärt, en blommande syrénhortensia och rosenflockel i klunga. Hämtade sedan en mugg kaffe och varsit stort hundtugg till hundarna. Slappade ännu mer. Matte kände sig helt närvarande i nuet och grep dagen maximalt. Inga tankar på då och sedan. Den helande trädgården.

Hundarna fick senare en lite längre skogsrunda tillsammans med Husse. Som ännu en tid hinner ut i skogen efter jobbet. Innan höstmörkret omöjliggör detta.

Modji visar inte samma behov som sin mormor och mor av att krypa under hus, långt innan det är dags är föda. Dock stoppar hon in halva sig, ryggsidan och huvudet, under sängkappan till Mattes säng. Där tillbringar hon allt mer tid och värmen framför kaminen lockar inte alls längre. Sovrummet är svalt och golven rätt kalla i ett fritidshus på plintar. Till middag fick båda hundarna sitt vanliga torrfoder, uppblött, samt blandat med diverse hundlämpliga beståndsdelar från familjens matbord. Viktigt för knytten att vänja sig vid. De fick också en del hanteringsövningar innan Matte slocknade definitivt. Handen hängande ner från sängen, masserande enskilda knytt. Också mycket viktigt för dem i framtiden. Enligt det sunda förnuftet och vetenskapligt bevisat. De är redan som foster mottagliga för varierad kost o beröring av händer. De är i allra högsta grad mottagliga för att deras mamma är lugn och harmonisk och i psykisk balans och inte oroas eller upprörs. Blir hon stressad så stressas även hennes knytt!

Andra får naturligtvis göra som de vill. Matte har inga åsikter om det och var och en har sina skäl. Men för Matte skulle det vara omöjligt att ha en tik hos en fodervärd och flytta henne till en annan miljö än hennes hem - till ägaren, två veckor före beräknad förlossning. Inte heller skulle det kännas bra kontra den egna flocken, att plötsligt få hem en "främmande" tik med hög status som dräktig,  som får all uppmärksamhet i samband med en valpning. Det skulle även kännas mycket egendomligt att ha en tik som sin egen hund och inte få dela hennes liv när hon skall bli mamma. Att då lämna bort henne.

Inte heller kan Husse och Matte tänka sig att omplacera Násti nu. Hon har ju fått valpar färdigt så att säga.... enligt hur en del resonerar.  För att lämna plats åt en ny hund, vars enda funktion är att föda några valpkullar. En ny hund i familjen nu, har som enda "uppgift" att bli en bra jobbarkompis. Valperiet är en mycket liten bisak i det stora hela. Man har hund av så många olika skäl och man tycker så olika.

 

 

Antal kommentarer: 2

2013-10-05 11:14:44 - Anette

Håller med dig, omplacera finns inte här heller. Därför bor här 6 hundar från 14 år ner till Ivan som är ett år. Signe och Ivan, de yngsta är mina tävlingshundar, de övriga tillhör familjen och deltar i långa skogspromenader, så länge de orkar.

2013-10-05 12:09:59 - Anneli o Balva

Håller med er båda oxå! Heltokigt att sådant får förekomma alltså! Bra om fler börjar tycka lika kanske det blir någon ordning på det oxå någongång. Hälsningar från för tillfället en hundlös Stormatte i Fjollträsk
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)