Dagarna rasslar iväg och Matte hinner inte sätta på datorn mer än varannan dag. Knytten flyttar snart hemifrån lite peu en peu och snart är det för sent att besöka dem. Besök är nyttiga som socialträning för knytten! De koppeltränas och biltränas, samt får åka barnvagn i området för att lära sig om världen. Dofter, ljud och synintryck.
Åttaveckorsdagen inföll i går, torsdag, vilket firades med en tur till Hakungekrossen med alla sju hundarna på kvällskvisten. I akt och mening att låta dem få springa lösa på större ytor. Násti fick färdas i bakskuffen med sina söner och Gázzi och Modji fick för ovanlighetens skull åka i baksätet. Knytten har inte tidigare åkt i Husses bil och de nosade mycket noga överallt. Både Husses och Mattes bil är försedd med galler och grindar.
Först fick de vuxna hundarna komma ut och springa av sig lite, för att inte dra iväg med knytten. De stod innanför grindarna och hejade på och ville vara med. Sedan släpptes de ut en och en tillsammans med de vuxna hundarna. För säkerhets skull. Killarna verkar inte direkt skraja och Husse och Matte tordes inte släppa dem alla på en gång till en början. När de väl blivit lite trötta kunde de få vara ute allihop. Kanske.
Alla fyra reagerade som väntat. De släpptes en bit ifrån bilen och drog genast iväg en bra bit därifrån. I viss mån följde de de vuxna hundarna, men alla fyra valparna gick snart iväg på egna turer. Fort gick det och långt bort stack de..... fulla av nyfikenhet och upptäckariver. Alla tog för sig av möjligheterna lika mycket. Ingen tvekade. Ingen vände och ville tillbaka till bilen. Ibland kunde de orsaka en viss stress hos Husse och Matte, när de bara sprang iväg längre och längre bort! Inte ett dugg intresserade av att bli infångade! Modji blev lika ofta ett orosmoment när hon drog iväg med dem, som räddningen när hon lockade knytten tillbaka. Pirak hittade en liten pinne som han sprang omkring med i munnen. Ingen fick ta den! Han sprang runt resten av familjen, tvåbenta - fyrbenta - samt bilen, i en mycket stor cirkel. Huvudet högt! Väldigt många varv. Han var så målmedveten och nöjd, en härlig syn! Alla killarna busade med de vuxna hundarna och sprang emellan dem, när de inte pilade iväg på egen hand.
När alla knytt visat vad de gick för på mycket stora ytor, fegade Husse och Matte ur. De springglada knytten fick inte komma ut alla fyra på en gång.
Många har upptäckt att Lapska valpar inte alltid beter sig som andra valpar. De tar gärna för sig på egen hand och sticker iväg på upptäcktsfärd, redan som mycket små knytt. Det är inte alltid det fungerar att gömma sig, för att valpen skall bli osäker och vilja hitta sin matte/husse. De kan lika gärna sticka vidare, så långt bort som möjligt.... En självständig ras - vilket märks tidigt! Alla Husses och Mattes knytt har velat upptäcka världen mycket tidigt och de har sett möjligheterna när de släppts lösa redan som mycket små.
Pirak har tidigt visat att han är den borne utbrytaren och rymmaren och han drar gärna med sig sina bröder. Pirak försöker nu även tränga sig ut med våld, när Matte försöker slinka in i valphagen.... Han lyckades bra i går och försvann blixtsnabbt mot lillstugan, där möjligheter finns att både komma in under huset, samt ut genom ribborna i staketet. Han upptäckte Modji på gräsmattan och drog en repa ner dit. Matte i antågande innebar infångande och Pirak var snabb och målmedveten! Han fortsatte upp på kullen mot granntomten i vild karriär, kom inte vidare utan återvände till en brydd Modji. Då hämtade Matte matskålarna och skramlet lockade Pirak tillbaka till valphagen. Till slut. Runt hela framsidan av tomten finns ett trästaket som dessvärre är knyttgenomsläppligt.
Buspojkarna leker, jagar varandra och slåss. Oj vilket liv det är när de är vakna.... Fyra i morse tryckte Matte en kudde över huvudet. Måtte inte grannarna störas när fönster står öppna för att få ner temperaturen inne.
Killarna vägdes och avmaskades och Matte konstaterade lättad att Adja nu kommit ikapp sina bröder helt och hållet. När han opererades vägde han mer än dem och det var tur att han hade "lite att ta på". Nu väger alla fyra lika mycket och de är i stort sett oerhört lika till sättet. Lika vilda, lika matglada och lika keliga och glada åt besök. Små skillnades finns dock. Pirak är som tidigare sagts den som rymt mest, samt en veritabel retsticka. Aiko vaktar mest när någon kommer genom grinden och han är den som tar luftvittring mest, Ante gillar påtagligt mycket att plaska i vatten, även han är en retsticka och Adja är en härlig blandning av dem alla. En överlevare som inte lät sig påverkas av några dagar på sjukhus och "blixtlås" på magen. En kille som snarare drog fördel av den extra uppmärksamheten och lärde sig se möjligheterna.
Klickbara bilder.
