Söndag.
De senaste inrapporterade iakttagelserna av varg i reviret, i vars mitt Lapskflocken har sitt eget lilla revir, härör ett par dagar bakåt i tiden. Då sågs en av de två i paret ett gott stycke västerut och på andra sidan E18.
Matte vet att detta inte är någon som helst garanti för att ingen varg traskar på de egna stigarna i skogen tvärs över vägen. Där Lapskflocken traskat tillsammans med en vargflock under några år fram till för fyra år sedan. En varg förflyttar sig oerhört långt på mycket kort tid. Många mil om dagen. Skillnaden då och nu är att vargflocken då var mycket skygg och endast någon enstaka människa fick se dem under de år de levde här. Vargparet som förefaller ha slagit sig ner här nu är förvånansvärt oskygga och sällan har väl så många människor på kort tid sett vild varg hemma i trädgården, eller på vägarna i hemmets närhet. Nyfikna och orädda har vargarna uppträtt. Syskon utvandrade från Norge och unga! Fjolårsvalpar.Tre mindre hundar har dödats av varg i närheten av hundägarna den senaste tiden och alla tre hundarna har varit lösa trots varningar från Länsstyrelsen! En Cavalier, en Shiperke och en Am. Cockerspaniel. Hanen har besökt Lapskflocken i slutet av augusti ditlockad av lekande hundar och löplukt. Han är fångad på bild och kan ses högst upp på denna sida, fotad på vägen utanför Lapskflockens revir.
När Matte planerade att gå "Mopperundan" med hundarna hängde hon därför som vanligt visselpipan runt halsen, stoppade kättingbiten i högerfickan och även en liten burk "dog defence spray". Matte vill kunna gå i skogen med hundarna och försöker anpassa sig.
Modji ville som vanligt gå baköver och äta sig fram genom blåbärsriset, en del bär hänger med ännu, men det fick hon inte. Matte vill kunna se båda hundarna på stigen framför. Härligt var det i skogen och både Matte och hundarna njöt. Första biten är plan och skogen är gles och genomsiktligt, här går en igenvuxen traktorväg och Matte var observant och höll koll, då många vittnat om att vargen kommit framsmygande bakifrån eller från sidan, samt följt efter hundar. Nyfiken och ensam.
Hundarna stannade och vittrade lite här och där, så som de alltid gör. Här finns mycket vilt och grisarna är de som Matte absolut inte vill stöta på! Borta vid den övergivna mopperamen svängde Matte höger mot myren, för att ta sig tillbaka hem mellan bergplatån och myrkanten och sedan upp över berget fyllt med sprickbildningar att passera på tvärs. En runda på en dryg halvtimme i mycket omväxlande terräng, med endast djurstigar att gå på. När Matte och hundarna kom fram till den sydligaste spetsen av myren och berghällen med mossa och glest med tallar började slutta neråt, tvärstannade båda hundarna som om ett galler fällts ner framför dem! Bäda kastade sig fullständigt vrålskällande till vänster från stigen mot den tätare skogen innan myren och gjorde ett spårupptag och slängde sig sedan tillbaka och höll på att dra omkull Matte, i sin iver att följa spåret framåt längs stigen! De var totalblockerade och fruktansvärt upphetsade! Matte insåg att det fanns en risk att hon skulle dras omkull, tappa kopplena, eller att de olyckligtvis skulle ha en svag punkt och brista eller att halvstryphalsbandens kedjor skulle gå av. Sådant har hänt någon gång och det fick bara inte ske nu! Hundarna var inte direkt svåra att läsa och just här brukade vargarna patrullera sitt revir tidigare. Här markerade de med en skithög intill en tall mitt på stigen. Det hundarna hade i näsan var inte vare sig svampplockare, rådjur eller grisar. Möjligtvis kunde det vara räv, men troligtvis varg. Tänkte Matte, då hundarna fram till denna plats titt som tätt stannat och checkat rätt högt placerade doftmarkeringar, på granarna längs den gamla traktorvägen.
Matte fick ingen styrsel på hundarna och med tanken att en rejäl åthutning skulle nå även en eventuellt närbelägen varg så röt Matte högt! Samt blåste i visselpipan för att få till ett avvikande ljud. Om i fall att någon befann sig mycket nära och studerade de två Lapska, där en löper. De två Lapska blev tysta i rena förskräckelsen och slutade bete sig som vore de fullständigt ouppfostrade. Matte lyckades korta in de båda kopplena för bättre kontroll och minskad kraft från hundarnas sida. Nu blev det lugnt och Matte kunde tänka. Gå vidare eller vända om? Lika långt var det båda vägarna. Samma väg tillbaka var plan och med relativt fri sikt, medan vägen vidare först var mycket snårig längs myren och sedan mycket kuperad med djupa svackor och mycket dålig sikt bitvis. Matte valde att vända om och genast avtog hundarnas upphetsning. Promenaden hem var lugn och behaglig. Totalt hade Matte och hundarna varit ute i en dryg timme, från 10.45 till 12.00.
På kvällen fanns en notering på rovobs.se om en vargiakttageelse, troligtvis hanen, på vägen inne i området inte långt ifrån där Matte och hundarna stött på det upphetsande spåret, från 10.54. Den passerade ett hus lugnt gående på vägen.
Lita på hunden!
Platsen stämde med den tidigare iakttagelsen och borde passeras på väg till den fastighet där den nu iakttogs.