ANNANDAG PÅSK
Måndagen bjöd på värmerekord för året. 17 grader på eftermiddagen! Familjen började dagen med att göra ett besök hos Husses jobbarkompis, som hemma har en kull med nio Rhodesian Ridgebackvalpar på sex-sju veckor. Husse och Matte spritade händerna och lämnade sina egna hundar i bilen.
Större delen av kullen låg och sov under vardagsrumsbordet på fina mattan. En perfekt lya! Några knytt kom och mötte och en fiskades naturligtvis upp i Mattes famn. Ytterdörren stod öppen och altanen var inhägnad med kompostgaller. Valparan hade tillgång till stora ytor även på nedervåningen i souterainhuset. En äldre tik och en tik på knappa året finns i familjen. Valparnas mamma hade tröttnat på dem och längtade hem. Så med såriga tuttar lämnade hon glatt sin barnaskara åt andra att ta hand om.
Pappan till valparna är viltspårchampion och långt ifrån alla valparna har fått nya hem ännu. Så om någon är intresserad kan Matte förmedla kontakt. Valparna finns i Åkersberga.
Husse och Matte kunde konstatera att det var stor skillnad på att ha en kull Lapska och en kull Rhodesian på olika sätt. Rörelsemönstret och koordinationen helt olika vid denna ålder. Nu var desssa gulbruna knytt nyvakna och lite sömninga och enligt deras ägare kan de också leva rövare mellan varven. Men Matte blev faktiskt inte biten en enda gång och tyst var det. Inte ens de vuxna hundarna gav ett enda ljud ifrån sig när Husse och Matte anlände. Matte var tacksam över att de inte bar sig åt som Aili när familjen får besök.....
Färden gick vidare till färjeläget i Östanå. Där var det full rulle med alla helgfirare som skulle tillbaka till fastlandet från Ljusterö. Husse och Matte tog en korv i solen vid stranden. Loppisen var öppen och naturligtvis fyndade Matte något till torpet. Ett äggskåp med nätdörrar för en hundring.
Målet var torpet för ett kort besök. På Påskafton skulle Matte hälla ut spadet från matjessillburken och gjorde det utanför staketet mot hygget, för att hundarna skulle låga det vara. I stugan är vattnet avstängd ännu och avloppet används inte förrän det är säkert att det inte kan frysa. Minusgrader på nätterna fortfarande. Alltså fick spadet lov att hällas ut annorstädes. Men Mattes nersölade hand tappade greppet om burken. Som landade ute på hygget. Matte nådde inte och glömde sedan att be om hjälp av Husse som är försedd med längre armar.
Det första Aili gjorde var att försöka få tag i burken, genom att pressa ut skallen genom fårnätet. Som är ett lammnät med mindre maskor nertill. Hon fick inte tag i burken. Skrapade av sig reflexhalbandet när hon skulle dra tillbaka skallen. Husse behövde aldrig fråga Matte var hon slängt burken. Det hade Aili gjort redan. Husses långa arm nådde fram och hivade in konservburken på tomten. Den hamnade i soporna direkt. Matte hade väldigt dåligt samvete för burken på hygget och var rädd att något djur skulle dra iväg den utom synhåll.
Besöket på torpet var endast ett kort besök. Äggskåpet fick en bra plats i sovrummet och färden gick vidare. Via nästa helgöppna loppis i Bergshamra ett stycke norrut. Där gjorde Matte ett mycket intressant fynd! För hela "Lapphundvärlden" egentligen!
Två kolorerade och inramade litografier från 1884 av konstnären Johan Tirén som bodde i trakten, men åkte norrut och målade livet hos renskötande samer. Det fanns tre tavlor för 75 kronor styck. På två av dem förekommer det tydligt målade Lapphundar! En som ser ut som en helsvart Finsk Lapphund med kortare päls än vad hundarna har nu. Den hunden ligger ner. Varför rygglängden inte kan ses. En hund ser ut som en Lapsk Vallhund, svart med ljusa tecken och även den hunden har kortare päls än vad de Finska Lapphundarna har nu. Mer som en välpälsad Lapsk Vallhund. Den är stående med hängande svans, rektangulärt byggd och öronen är upprättstående med aningens anings framåttippade spetsar. Hunden tittar mot renflocken och har öronen uppmärksamt spetsade framåt. Matte köpte de två tavlorna med hundar. På den tredje tavlan låg en död ren delvis översnöad och en pojke, som också verkade död, låg på rygg över renen. En kvinna stod bredvid och såg ledsen ut. När loppisägaren läste i konstlexikonet stod att läsa om Johan Tiréns tavlor:"inte sällan patetiska". Den tavlan köpte Matte inte. Söker man bilder på livet bland renskötare på 1800-talet, skall man hålla koll på denna konstnär. Som förmodligen också målade skolplanscher. En för Matte ny bekantskap. Andra kanske redan visste detta sedan länge.
Till middag blev det grillpremiär i solen på uteplatsen vid den lilla stugan i skogen.