Måndag - snö, sol och vinterkyla. När Matte hade skjutsat ner en granne till bussen en mil bort, blev det samtidigt ett besök på ICA i Brottby, för att få hem lite mat i det tomma kylskåpet. Solen sken över snötäckta fält och Matte ville ut!
In med kylvarorna och ut med hundarna i kylan! Solen var på väg att försvinna bakom grantopparna men en timmes hundpromenad hann det bli uppe vid sjön. På klipporna vid badudden var det svårgånget värre! Drivbildning hade fyllt sänkor så att rätt som det var stod Matte upp till knäna i snö! Helt överraskande. Lika överraskande för hundarna som stod på nästan rensopade knallar och hoppade ner och försvann! Snödjupet varierade en hel del även i skogen. Beroende på hur mycket av det äldre snötäcket som försvunnit eller låg kvar. Sträckan var inte lång, men det tog god tid att ta sig fram. Den sista biten in mot viken med sandstranden, vandrade Matte på isen nära strandkanten. Ett betydligt enklare underlag att gå på!
Hela denna sträcka uppe vid sjön fick hundarna vara lösa, med stort personligt ansvar. Sikten är förhållandevis fri men här går rådjuren och betar bärris där snön sopats bort av vinden. Håller hundarna inte det av Matte angivna avståndet, kopplas de upp. Båda skötte sig alldeles utmärkt och sökte spontant upp Matte för lite belöning. Det förenklar om man agerar godisautomat! Hundarna njöt av att kunna fara upp och ner för bergknallarna och Matte var glad att slippa för egen del.
Ute på sjön hade någon farit en runda med en snöskoter. På två ställen såg snön konstig ut i skoterspåret och Matte var inte försedd med någon säkerhetsutrusning. All snö som lagt sig innan sjön frös till ordentligt har gett dåliga isförhållanden. Vid utloppet till bäcken, som rinner över tomten, låg vattnet helt öppet och bäcken porlade fint ett gott stycke nerströms. Matte kan känna sig trygg vad gäller vattenförsörjningen för skogens djur.
Häromdagen stod att läsa i tidningen, att när det gäller promenader ute på isar litar vi mer än någonsin på varandra! Vågar de så vågar jag. Det är säkert någon som kollat! Är det många ute samtidigt så litar alla på att det finns någon som kan hjälpa den som går igenom. Även alla som promenerar med barnvagnar. Fler än en hundägare har mist livet i sina försök att rädda en hund som hamnat i vattnet. Matte är inte rädd, men har stor respekt.
Matte är tacksam för att ha litat helt och fullt på sin ridlärare på sextiotalet! De isgalopper som ridgruppen då gjorde på Stora Värtan utanför Stockholm, var helt fantastiska! Tio-tolv hästar i full fart, väl spridda i bredd i mörkret efter skoldagens slut, var en makalös upplevelse! Den enda faran var pimpelfiskarnas hål i isen, men på den tiden var det ordning och reda och en granruska markerade varje hål. Viktigt även för isjaktseglarna och långfärdsskridskoåkarna.
När många snöskoteråkare kört upp spår på isen och fått undan snön för bättre tillfrysning, kommer Matte att gå där med hundarna lösa. Iförd isdubbar runt halsen. Håller isen för skotrarna håller den för Matte och hundarna. Förhoppningsvis....