Matte som tillbringat helgen på egen hand med Gázzi och Násti, hade planerat åtminstone en dags påskfirande. De båda sönerna var inviterade för första gången till familjens nyinskaffade sommarstuga för en lättare påsklunch, inspektion av huset och nertagande av två totalt förvuxna träd som hotade både skjulet/förrådet och framtida dassbesök. Dörren gick med nöd och näppe att öppna då den tjocka björkstammen fått växa sig giganstisk. Lutande mot huset och snudd på blockerande dörren.
Bilen packades full på söndagmorgonen och Matte drog iväg med sina hundar när frukosten var överstökad och mandelmassekakan var bakad. En favorit hos sönerna och vilken morsa kan då med rent samvete avstå från ett bak? Trots att sönerna är mogna män, jämnåriga med flertalet träningskompisar. Här kommer receptet:
300 gram riven mandelmassa blandas med 3 ägg och det rivna skalet från en apelsin. Gräddas i smord och "bröad" springform i ca 35 minuter i 1750. Kan garneras när den svalnat med smält blockchoklad blandad med lite smör. Kuriositet: springform heter det för att den "hoppar upp" (går att öppna) från tyskans aufspringen. Springen betyder alltså hoppa. Språk är kul, tycker Matte.
Hundarna bands i sina långlinor och hade tillgång till en stor del av tomten, när Matte plockade nerblåsta kvistar runt huset och på uppfarten. Solen sken från en blå himmel och planer fanns på att duka utomhus. Vartefter fick Matte revidera planerna. Molnen hopades och sönerna blev lite sena. Matte slog på strömmen i huset och anslöt ett flyttbart element, för lite värme efter nattens sju minusgrader. Både Gázzi och Násti hade nu kommit på hur stor deras räckvidd egentligen var och tog för sig genom att utforska nya delar av sitt utökade revir. De var mycket intresserade av att kolla överallt där grisarna hade gått.
Sönerna anlände och sommarstället inspekterades. Tomten är stor och sönerna avvekningskunniga. Här fanns att göra! Meningarna gick isär. Planerna tog fart. Vad skulle bort och vad skulle vara kvar? Tomtgränser söktes och i hörnet mot den ena grannen finns två olika markeringar visade det sig. Med några meters skillnad. Hundarna uppskattade besöket och hängde med runt så långt linorna tillät.
Så småningom drev hungern in sällskapet och hundarna fick följa med in i den relativa stugvärmen. Varmare än ute i alla fall.... Inspektionen av stugan var snabbt avklarad. Ett steg innanför ytterdörren och hade sönerna sett allt. Med böjda huvuden och krökta ryggar.... Huset är inte stort och inte riktigt anpassat för tvåmeterspersoner. Förvånat kunde herrarna konstatera att deras korta mor kunde gå rak i dörröppningarna till och med. Köket och glasverandan med matplats har lutande tak och där är ju inte takhöjden enorm. Allrum och sovrum är öppna i nock och där finns ståhöjd även för sönerna. Lite planer för stugan diskuterades och en ny ytterdörr kommer att sättas in på den sida som ser ut som framsida men saknar både dörr och fönster. Huset skulle behöva vändas.
Påskägg delades ut. Det blir man aldrig för gammal för! Den kalla (inte avsvalnade!)maten smakade bra och kaffet i termosen var lite varmare än ljummet. Kakan slank ner och det medhavda elementet fick nog och dog. Ett annat element hittades och flyttades fram till bordet. Hundarna hittade egna rum med varsin trasmatta som knölades ihop och där slog de sig till ro på de kalla golven. Solen hade försvunnit för gott och snön kändes oroväckande nära. Väderomslag på gång. Mätta och belåtna tog så sönerna tag i fällningen av de två höga träden och lyckades skickligt nog undvika att lägga dem över skjulet. TACK!
Sönerna for hem till huvudstaden och Matte hade gjort det enkelt för sig och diskade genom att stoppa papperstallrikar i en kasse. Vattnet i stugan är ännu inte påslaget, då ledningen från den egna brunnen inte är isolerad. Strömmen slogs av och stugan lämnades för denna gången.
När bilen åter var packad tog Matte med hundarna på en skogspromenad. Vägen var fortfarande blockerad, varför Matte letade andra stigar i andra väderstreck. Gázzi var pigg och glad och hon hade inga som helst problem att ta sig fram. Hon hoppade och skuttade, varför Matte dristade sig att ta sig upp på den fantastiska bergsplatå som ligger bakom bakom huset. Matte och hundarna hade gått in i skogen västerut och gjort en kringgående rörelse för att ta sig upp på berget norrifrån. Huset ligger på sydsluttningen. Här uppe blir det plant som ett dansgolv på stora ytor. Avbrutna rätt som det är av djupa sprickor och liksom förkastningar trappstegsvis. Allt täckt av fönsterlav och vitmossa. Här uppe växer knotiga och lågväxta tallar och de kommer aldrig bli föremål för någon avverkning. En helt underbar närmiljö bakom stugan. Vore det inte för träden så skulle man häruppifrån se ner till bryggorna i Vettershaga. Några grisar måste ha förirrat sig totalt när de sökt sig hit upp! Det var bökat både här och där i mossan, men det kan inte ha gett mycket att äta. Här finns spår från vildssvinen precis överallt! Hundarna uppskattar alla lukter. Snart är det likadant hemomkring i skogen. Nu när grisarna även har hittat dessa trakter. Husses och Mattes båda små stugor ligger i samma skogsbälte på en rak linje i ost-västlig riktning. Vildsvinen brer ut sig väldigt fort!
Hundarna föreföll nöjda med dagen och efter en sen middag slocknade de i sina bäddar. De sov båda djupt och tycktes lite yrvakna när Matte ville ha med dem ut på en sen kvällsrastning under en gnistrande stjärnhimmel. Marken var lätt pudrad av snö som fallit här hemma under dagen.
Husse ringde och rapporterade om träningen på lägret. Epic hade imponerat stort genom att helt oberörd ta sig fram över en mängd kantställda betongblock på sin väg ut till figuranten. Han fick söka vittring buren över axlarna på både Husse och sin egen matte! Epic tycker att denna träning är kul och han svarar upp bra. Att hitta försvunna människor i krångliga miljöer ser han som en utmaning! Han är lika mycket klätterapa som resten av sin familj. Han ser möjligheter och han ställer upp på allt. Husse och Matte kunde inte vara mer nöjda med Nástibarnens prestationer.
Även Modji skötte sig mycket bra på träningen. Hon löper nu och är i gott sällskap av ytterligare tre tikar på lägret. Bra träning både för dem och för omgivningen. Modji är helt opåverkad av löpet. Husse märker ingen skillnad på hennes arbete.