Lördag.
Dagen inleddes med att Lapskflocken tog med det med jord fullastade släpet och besökte Mattes ena son. Där lastades jorden av och kärrades till de pallkragar som skulle fyllas. En utlovad födelsedagspresent var härmed överlämnad. Modji och Aili ville gärna träffa kattkompisen Selma, som för tillfället hölls instängd. En fågelunge hade fallit ur sitt bo och kunde bara nästan flyga. Nu rörde den sig på marken och var ett lätt byte. Hundarna fick sitta uppbundna då tomten saknar staket, men de hade sällskap hela tiden.
Efter fika med hotande regn och några fallande droppar, for Lapskflocken vidare ett litet stycke norrut längs kustvägen till Torpet, flockens andra revir i närheten. Här patrullerade hundarna av tomten längs staketet som vanligt vid ankomsten, Husse klippte gräset och Matte rensade ogräs. Tyvärr håller lupiner och ormbunkar på att ta över hela tomten och hur Matte än kämpar emot dessa båda invasiva arter vinner de alltmer mark. Den mark som är täckt av blåbärsris göms under mängden med ormbunksblad som likt skymmande parasoll bygger ett täckande lager som döljer allt därunder. Enstaka ormbunksblad som tätt tillsammans väver ett täcke över allt annat. Det är inte fråga om fina ormbunksrosetter som enskilda plantor. För varje år brer ormbunksbladen ut sig mer och mer tyvärr. Matte drar upp alla som dyker upp närmast kring stugan. De beter sig som kärs/kirskål.
Vädret växlade med duggregn och sol och solen vann till slut. Lapskflocken slog sig till ro och och njöt av lugnet och stillheten på skogstomten. Då vaknade MC-förarna som brukar roa sig med att på raksträckan förbi byn dra på det värsta de kan med vrålande motorer. Det började suga i magarna och det blev dags att fara hem och fixa middag. Hemma var det rent ut sagt ett j-a oväsen! På en tomt där ägaren periodvis inte vistas, klipptes gräsmattan och allt annat som kan klippas ner med hjälp av en väldigt ljudlig trimmer av modell röjsåg med trimmerhuvud. Timme efter timme utan ljuddämpning. På en annan tomt kördes en gräsklippare och strax intill var det big party med arabisk musik dånande ur högtalare! På en för det mesta öde tomt var det nu en ljudnivå mycket främmande för omgivningen. Arabisk musik under timmar i sträck på hög nivå i skogen stack ut. Matte tog med hundarna upp i skogen på en promenad och där dånade musiken och ett skrämt rådjur skällde upprört. De båda Lapska såg förvånade ut och skogens alla nyfödda och bortstötta fjolårsungar skrämdes nog rejält.
Den som hade sitt hus bara några meter ifrån festplatsen kroknade så småningom och gick över tomtgränsen och fick stopp på musiken. En välgärning för hela omgivningen. Så småningom höjdes ljudnivån vad gällde vrål och skrän och Lapskflocken tvingades göra kväll med stängda fönster, trots en alldeles för varm stuga.
Vanligtvis tar man kontakt med grannar och förvarnar om festande. Här fanns ingen förvarning och normalt finns ingen kontakt alls med grannar. De få gånger då någon vistats på adressen. Party i skogen stör inte så många. Bara några få. Kanske man tänkte. En förbipasserande hundägare under kvällen: "Jag är himla glad för att jag inte bor här!" Syftande på det massiva oväsendet med kraftig trimmer, gräsklippare och arabisk festmusik på högsta ljudnivå. Samtidigt. En lung och skön lördagkväll på landet var det inte.