Fredag.
Nu var det Husses tur att sticka iväg hemifrån. Han och barnbarnet skulle inomhusgolfa. Med efterföljande lunch och shoppingtur. Det har sina poänger att ha blivit Friherre!
Matte höll sig också till ett golftema denna dag, dock utan klubbor och bollar. Matte fick dessutom en massa frisk luft i gråvädret! Hundarna och Matte begav sig ner till golfbanan för en långpromenad. Lite besvikna blev nog hundarna när de upptäckte att hela Lapsktrion hölls kopplad denna gång. Både Aili och Násti löper nu och vanligtvis är man inte helt ensam om de stora ytorna, som är mycket populära bland hundägare. Vid det senaste besöket fick både Modji och Aili vara lösa och Násti hade en tunn och lång "säkerhetslina", då hon ibland tenderar att bege sig iväg innesluten i en doftbubbla. Då är den allt sämre hörseln totalblockerad! Det hade varit orättvist att låta Modji ensam vara lös när de andra två var kopplade tyckte Matte, som gärna dessutom tog tillfället att hålla betydligt högre fart på denna promenad. Sist blev det väldigt många stopp för att nosa och för att äta harpluttar. Inte fel det heller, hundarna trivdes. Men man måste inte göra lika, omväxling förnöjer.
Nu kände Matte att med två löptikar var det lite motion som behövdes. Att Násti återhämtat sig så bra tror Matte har med en god grundkondition och ett starkt psyke att göra. Att hålla även Násti i form är en förutsättning för att hon skall kunna åldras med god livskvalitet. Vilket gäller även för resten av hela Lapskflocken, två- som fyrbent. Koll på vikten och regelbunden motion. Násti har pinnat på fint på promenaderna och hoppar utan problem både i och ur bilen. Balansen är helt normal igen och snedheten visar sig i princip bara mot kvällen när hon är trött.
Med kopplade hundar gick Matte mer längs skogskanten än med lösa hundar, då vildsvinen finns där. Ett lågt elstängsel håller grisarna borta från gräsytorna, men för en hund är det inga problem att hoppa över. Här fick hundarna då och då stanna för att nosa efter sork i det höga fjolårsgräset, i kanten av de klippta ytorna. Däremellan var det full fart som gällde. Matte gick sig varm och lite anfådd, hundarna travade på. Ljuvligt mjukt var det att traska här, till skillnad mot på de ännu isiga vägarna hemma bland hus och bilar. På andra sidan av ett stort krondike roade en hundägare sina två Schäfrar med att kasta pinnar. Men när Lapskflocken dök upp samlades de ihop för en stund. Det fanns ingen anledning att mötas och Matte med de Lapska drog sig längre bort mot skogen.
Terrängen här är kuperad och väldränerad och denna golfbana har ett rykte som svår och tillgänglig både innan och efter det att andra banor öppnat och stängt för säsongen. För motionens skull valde Matte att gå över de kullar som fanns och upp och ner på utslagsplatserna. Násti hade inga problem och alla fick bra träning av sina bakställ. Påskjutet i de branta backarna kändes i rumpan. Med luktstoppen blev det en powerwalk med intervallträning. En sista ansträngning gjordes när klubbstugan skymtade. Hundarna trodde att Matte tänkte gå den vanliga och plana vägen tillbaka till bilen. Men icke! En sista kraftansträngning blev det. En seg backe upp till en utslagsplats ovanför den lilla sjön och sedan gångvägen nerför igen, tänkte Matte. Upp gick fint, men vägen ner var ren isgata mitt i backen, så här begav sig Matte ut i terrängen med gammal förna och mängder med sorkhål till hundarnas glädje!
När Násti kom ner och märkte att flocken nu var på väg mot bilen tog hon täten! Pigg och glad efter en timslång promenad i raskt tempo, travade hon på i sträckt koppel! Härligt att se! Sedan hoppade hon utan problem in i bilen, följd av sin dotter och dotterdotter. Matte hade vid det laget stoppat både mössan och halsduken i fickan och blixtlåset i jackan var nerdraget, tröjan uppknäppt. Det kändes i rump- och lårmusklerna.
En härlig promenad med tre härliga hundar!
Tack Násti för att du så tydligt visade att du ville hänga med oss ett tag till, när vi trodde att vår tid tillsammans var till ända för snart två månader sedan. Vi uppskattar varenda dag.