På fredagen drog familjen iväg till torpet. Målning för Husse, pyssel inne för Matte. Samt myrbekämpning utomhus. Utvattning av Myrr och ströande av Myrr. Hästmyror in under kåken är inte bra. Dessutom måste Matte få undan betongplattor som lagts inpå panelen på ett numera idiotiskt sätt. Singel, plastfolie, sättsand, betongplattor. Ända in mot träpanelen. Snyggt förvisso, men inte bra för huset! Sanden är våt. Inte bara fuktig. På norrsidan upp mot berget..... Undan med plattorna, sanden och plasten! In med luft under huset, där det var hermetiskt tillslutet på hela norrsidan. Markduk fanns inte när detta gjordes förmodligen. Nu ändrar Matte på alltihop enligt mer moderna byggnormer. Varmt var det! Men på norrsidan inte så farligt.
Hundarna levde sina egna liv, när deras Husse och Matte var sysselsatta med huset. De åt smultron och de åt blåbär. Det finns rikligt av båda sorter på tomten. Samt hallon, som ännu inte är mogna. Sedan slog de sig till ro på lite olika ställen. Ömsom i solen och ömsom i skuggan. Rätt som det var hade Modji upptäckt den stora biabädden i vardagsrummet. Där var det korsdrag och svalt och skönt. Väl vald plats.
Innan hemfärden tog familjen en promenad med lösa hundar bort längs traktorvägen. För att köra några inkallningar på stora ytor på den gamla bandyplanen. Men just som hundarna svängde runt ett buskage ner mot bandyplanen, fick de ett stycke ut på planen se den enda hunden i det närmaste grannskapet. Utöver dem själva. En Dalmatiner. Den gick kopplad och Lapskdamerna visade att de kan uppföra sig väl och reaktionen var annorlunda nu när de var lösa. I jämförelse med kopplade möten. Matte tog in hundarna till sidan och vände helt om. Tillbaka hem för att låta Dalamatinern få vara ifred ute på planen. Alla hundmöten är inte förenade med skällande. Som tur är.