Nu, på torsdagmorgonen, sprids information i området om att den person som i vansinnesfart passerade Matte och hundarna på vägen och det egna reviret häromdagen, är ute med bilen och gör vägarna i området osäkra. En fruktansvärt trist utveckling. Många barn är dessutom ensamma ute på vägarna på cykel och andra fordon. Många går med okopplade hundar. En person som sägs "inte må så bra" sitter bakom ratten och gör vägarna osäkra där många så här dags är ute och hundpromenerar. Både med lösa och kopplade hundar.
Sorgligt, ledsamt, bedrövligt och förfärligt. Måtte ingen olycka ske.
Onsdag.
Efter en varm dag hemma med hundarna på tomten, for flocken iväg och tränade i bergtäkten mot kvällen. Matte hade en plan för Dimas träning, där Matte i grunden har en stegringsplan för hans utbildning. Planen var att han nu skulle få gå vindstigar på de stora ytorna i den goda vinden och när han mycket tydligt kunde visa att han visste var figuranten var gömd, skulle han släppas lös för att få gå sista biten fram til figgen okopplad och ensam. Som träning i att i koppel markera för Matte, när han får vittring. Som träning för Matte i att läsa sin hund.
En figurant i taget gick iväg långt bort och gömde sig på avtalad plats. Endast en vittring i taget fick finnas när Dima sökte. Därefter fördes Dima i lina mot vinden eller på tvärs mot vinden, som slog mellan de stora grushögarna och ändrade riktning oförutsägbart. Dima älskar verkligen denna sökträning och när han tydligt visade att han visste var figuranten var gömd, släpptes han lös. Att figuranten låg gömd uppe bland stenar och grus berörde inte Dima det minsta! Han är otroligt oberörd av miljön överallt där gruppen tränar. Tre figuranter totalt fick Dima söka rätt på och han skötte sig mycket bra! En perfekt hund för räddningssöktränign til Mattes stora glädje. Dima är en Lapsk i lätt förklädnad!
Aili fick ett stort frisök med tre figuranter gömda på olika ställen, långt ifrån varandra bland de många och höga grushögarna. Hon är självständig men behagligt styrbar, även på långt håll! Precis så som en vallhund skall vara. Eller en sökhund. Ju äldre Aili blir desto mer lik sin mor Modji blir hon till utseendet och när Matte såg Aili söka i kvällssolen, kom minnen från samma dag för ett år sedan. Då hade Modji återhämtat sig fint med hjälp av kortisonbehandlingen mot polyatriten. Då fanns en lättnad över tillfrisknande och ett hopp om ytterligare många träningar tillsammans. Så blev det inte. När hettan kom och Modjis kropp inte orkade mer strax efter Midsommar.
En stor tacksamhet finns över att ha Aili och Dima att leka och leva vidare med, bland alla grushögar och stora maskiner för Matte och Husse.
Klicka för större bilder.
