Onsdag.
Matte vaknade med en känsla av att hon måste försöka komma på någon form av aktivitet inför kvällens träning. Man tränar lätt väldigt enahanda. Det är ingen stor variation på träningsplatser tyvärr. Träningsgruppen har förlorat flera områden, då verksamheter upphört, flyttat och nya ansvariga kontaktpersoner har olika åsikter kring vilka man släpper in. Några ser träningsgruppens närvaro som gratis hundbevakning; andra "vill inte ha en massa follk springande på området efter arbetstid". Marken kring storstäder blir allt mer värdefull och behövs för bostäder, varför inhägnade områden för förvaring av lite av varje blir allt färre. Från att tidigare ha varit perfekta träningsområden för räddningshundar har områdena blivit inhägnade containerparker. Man får in mer på en mindre yta. När hundarna återkommer vecka efter vecka till samma träningsområde kan det behövas något annorlunda, vad gäller upplägget för träningskvällen. Matte funderade under dagen.
Så småningom hade en idé inför kvällens träning vuxit fram. En långpromenad med hundarna, ensam på vägarna, fick tankarna att fladdra fritt.
Vid ankomsten till träningsområdet var Matte och Husse lite tidiga och körde in till samlingsplatsen. Där bäddade Matte ner sig i baksätet och gjorde sig så platt som möjligt. Husse bredde en filt över Matte. Sedan åkte han ut och tog emot träningsgruppen. Uppgiften var alltså att leta rätt på Matte, som försvunnit i området. Hela det stora träningsområdet skulle avsökas. Husse lämnade sin bil med Matte och hundarna så att ingen belysning nådde in i bilen. Matte hade lämnat ett spår i form av en trädgårdshanske bland några containrar i närheten av bilen. I området rörde sig ännu människor lite här och där, då arbetsdagen inte var slut för alla ännu. Området är mycket stort och den stora fordonshallen ingick i vad som skulle sökas av.
Där låg Matte i bilen med hundarna, som var helt tysta trots att flera hundar passerade bilen. En hund gick i skall ett stycke bortöver och Mattes handske hade hittats. Gruppen hade delat upp sig i tre plus två för att effektivare få området avsökt. Efter en timmes sökande utan fynd, blev någon intresserad av Husses bil och lyste in i den. Varken Aili eller Dima gav ljud ifrån sig och Matte höll andan. En misstanke hade väckts, "det ser ut som om det ligger något där". Husse avblåste övningen och en och en fick hundarna sedan hitta Matte och belönades. Intressant var att Ailis son Sumo inte ville skallmarkera rakt i ansiktet på mor sin. De äldre skallmarkörerna hade inget problem med det och varken Aili eller Dima gav ljud ifrån sig. Hundägare kan också försvinna och det är inte ovanligt att skallmarkörer vägrar skälla på en figurant som har gömt sig i sällskap av en hund.
Nu var det Ailis och Dimas tur att få komma ut och söka. Aili fick fyra figuranter gömda på för Matte okända platser. Aili var energistinn efter att ha varit figurant med Matte under en timme. Det blev ett aningen ljudligt och ostrukturerat sök till en början. Arbetstempot var för högt! Det sänktes så småningom och Aili fyndade den ena efter den andra. Även Dima hade mycket spring i benen och behövde springa av sig lite innan nosen var finjusterad och fungerade som den skulle. Han hade två figuranter att leta rätt på och lyckades fint med det. Han var lite dålig på att komma när Matte ropade, varför det blev några inkallningsövningar som avslutning.
Ailis son Sumo (Gátchis Åtså Sválla) fick ett lite speciellt sök. En figurant gömde sig i en plåtlåda och sedan ställde sig resten av gruppen tätt intill och snackade. Sumo jobbade mycket bra i ett område med mängder med föremål och några mindre fordon, tätt stuvade strax intill lådan och gruppen. En stor fläkt var igång vid den motsatta väggen och pressade figurantens vittring långt bort från gömstället. Så småningom lokaliserade Sumo vittringskällan, trots alla människor som omgav figuranten i lådan. Hunden känner en mängd olika vittringar och identifierar dem alla. Då upptäcker hunden att en av vittringarna kan den inte se! Då fokuserar den på att hitta just den vittringen. De är därför räddningshundar kan hitta människor i rasmassor trots mängden med människor som rör sig i området. Räddningsarbetare och andra. Det är vittringar som hunden inte kan se som den söker!
Sumo är en fantastiskt duktig hund på många områden. Han söker inte bara människor. Att hitta minibitar av röd kong är han en fena på! Hans far var certifierad räddningshund, liksom hans mormor och fler bakom henne. En kille som mer än väl lever upp till både Uppfödarmattes och hans egen mattes förväntningar. Matte filmade Sumos sök och tre korta filmer visar hur han jobbade och fyndade. De ligger på Instagram.