Torsdag.
Matte valde att ta med sig hundarna på en stunds traskande med dem lösa i skogen.
Matte lämnade den obekväma vägbanan med stora och rullande stenar, för en gammal igenvuxen och magiskt mjuk traktorväg genom gammal och orörd skog. En riktig John Bauersk trollskog. Här omsluter de höga och mycket gamla granarna som en varm famn och här och där ligger sedan länge fallna hjältar. Hundarna älskar att stanna upp och äta av jorden i den fuktiga och bördiga sänkan mellan bergknallarna. De fann även förvånansvärt många blåbär och blev stående ätande långa stunder. Åtinstone Násti och Modji! Aili smakade lite här och lite där och skuttade hit och dit och vittrade högt med nosen och kollade läget i skogen. Vilt finns här så klart och Aili var nyfiken! Hon kom lite för långt framför, lite för långt åt sidorna och Matte måste påminna om högsta tillåtna avstånd till flocken. Aili blev varse avståndet och kom kutande tillbaka i full rulle. Skulle bara...
Långsamt rörde sig flocken vidare bort från granskogen, mot myren och bergigare partier med gles tallskog och fri sikt långt bortöver. Aili for hit och dit, sprudlande av energi! Matte blev stående likt en fåraherde som höll koll medan flocken betade. Vallade Lapska Vallhundar i skogen! Två åt sig fram och den tredje for runt och kollade läget. Ailiskullebara hela tiden! Matte höll koll på sin flock så att den höll ihop. Höll koll på omgivningen så att inget vildsvin eller älg dök upp och överraskade i medvind. Aili försökte få fart på mor sin för jaktlekar men Modji tyckte bara att hon var jobbig! Aili är en intensiv hund med väldigt mycket energi och använde den till att hålla sig i flockens utkant som väktare kontra resten av skogen. Aili höll ihop flocken enligt egen uppfattning genom att hålla sig runt om den och Matte stod mitt i och höll koll på sitt sätt. Samverkan. I lugn och ro kunde alltså Násti och Modji leta rätt på återstående blåbär längs stigen. Då och då måste Aili påminnas om avståndet när hon med hög nos, liksom upphängd med näsan i ett snöre i skyn, med långa kliv drog sig bortöver för att kolla en vittring. Hon skulle bara...
Aili sköter sig fint i skogen och gör snygga volter tillbaka när Matte vill ha henne närmare. Till saken hör att Matte ständigt går och läser sina hundar på dessa skogsturer med tre lösa hundar! Måste vara steget före, då djurintresset och jakten finns där, som hos de flesta Lapska Vallhundar. En ras som används till både vallning och jakt. Två sidor av samma mynt. För att vara en bra vallhund måste hunden ha ett stort djurintresse. Valla / jaga - samma lika.
Efter en timmes skogstraskande var flocken tillbaka hemma igen. Matte planterade växter och grävde ner tulpanlökar och påskliljelökar för en fin vårträdgård. Jobbade i den snabbt sjunkande temperaturen, vartefter mörkret kom krypande.
Gladdes under kvällen åt att ha kunnat ta vara på dagen. Åldersnojig, när ett dödsbud kom. Väntat, önskat, men icke desto mindre. En generation försvinner i släkten. Ett bud om flytt till "hemmet" för en generationskamrat kändes inte som en glad nyhet. Men nödvändig. Att tvingas inse begränsningar är inte roligt.
Som sagt, det gäller att ta vara på alla de där dagarna som utgör våra liv. Tiden den går bara fortare och fortare och det känns så sorgligt och bråttom. Att hinna med allt man vill hinna med. Åldersnoja. Visst. Men det är så det är. Carpe Diem.