Måndag.
Samma härliga vinterväder dag efter dag! Nu har inte snön vräkt ner på några dagar och fram på dagen har molnen skingrats. Nattemperaturen på 14-16 grader har stigit till behagliga sju grader och det har varit möjligt att vara utomhus i ljuset många timmar dagligen.
Matte spände hundarna framför sparken och gav sig iväg neråt vägen. Aili har övat upp förmågan att både hinna skvätta och nosa i vägkanten och samtidigt hålla linan spänd till sparken. Modji joggade med och Matte sparkade lite sporadiskt i det svaga nerförslutet. En uppvärmningssträcka. Vid vägens slut ansluter en helt plan raksträcka och här fick Aili och Modji nu själva hålla sparken i rörelse framåt. Matte gick med raska steg bredvid och höll en stagande hand på kanten av sparkstyret. När den på grund av Ailis lätta dragning in mot plogvallen då och då körde fast, jobbade Matte på att lära hundarna att dra ut mot vägen för att få loss den och gradvis verkar de förstå. Höger och vänster fixar de fint!
Hela vägen hemåt var det svagt motlut och nu drog hundarna ensamma och Matte lät dem då och då jobba på när det flöt på fint längs den mindre vägen. Vilket innebar att Matte kom på efterkälken, trots att hon gick det absolut fortaste hon kunde på den oplogade vägen. Både Aili och Modji tvärstannar när de får order om det och denna vägsträcka på tvärs mellan större vägar är mycket sparsamt trafikerad. Varför det fick bli en träningssträcka där hundarna jobbade på mycket fint, med spända draglinor hos dem båda. Matte gick sig anfådd och svettig och var nöjd med det.
När sparkekipaget var tillbaka på den större vägen hemåt, måste Matte ösa på ännu mer för att hålla jämna steg med sparken. Här fick hundarna inte dra självständigt längre med större risker för bilmöten, men de drog fint hela vägen hem. Matte hade en kontrollerande hand på styret för att hålla ekipaget så nära plogvallen det var möjligt, utan att köra fast. Det kändes som en lagom runda med rejäl fysisk ansträngning under fyrtio minuter. Aili, såsom varande den enda icke senioren i ekipaget, hade säkerligen kunnat hålla på mycket längre! Men en 72-årig förare och en 12-årig Lapskveteran har sina fysiska begränsningar och bromsar den heta Aili. Det känns väldigt klokt att inte ha behållit någon av Ailis avkommor. När de är tolv år, som Modji nu, är Matte en ännu större bromskloss för att kunna ge dem vad Modji ändå kan få i form av träning och motion.
Hur gärna man än inte vill, måste man inse sina egna begränsningar vad gäller att fysiskt kunna hålla sina hundar igång med motion och fysisk aktivitet när man åldras. En Lapsk Vallhund har rätt att få leva ett fysiskt aktivt liv långt upp i åren! De mognar sent men lever ofta friska länge. Modjis mamma Násti höll igång fram till sista dagen med träning och hon blev drygt fjorton år. Modjis mormor Gázzi gjorde detsamma och hon blev nästan femton. När Ailis son och döttrar är tolv är Matte knappast kapabel att ge dem den motion som Modji får nu.
Ännu ett par timmar lyckades Matte hålla sig sysslesatt utomhus i solskenet. Många stora snöhögar ligger lite här och där och är delvis i vägen. Matte kämpade på med skyffeln och lyckades minimera dem en del genom att slänga snö i den bara delvis frusna bäckfåran. Modji och Aili höll Matte sällskap och verkade njuta av solen även de.