Även på tisdagen måste Matte ge sig iväg på morgonen. Hundarna fick stanna hemma i ett kylslaget hus, efter en kort morgonrastning. Efter Mattes hemkomst fick de en stunds utevistelse på tomten.
På kvällen var det åter träning i kulvertarna under Näsbydalskolan. Ljuvligt att kunna träna inomhus, när temperaturen ligger runt femton minusgrader. Kvällens träning blev en upprepning av förra veckans träning, med ett upplägg som fungerade mycket bra. Alla hundarna fick först söka av det "råa" utrymmet med grus/sandgolv och berget synligt här och där. Två figuranter var gömda. Därefter gömde sig figuranterna på nytt, i den del som utgörs av riktiga rum, i form av omklädningsrum, föråd och ett stort fläktrum.
Husse och Násti var först ut. Matte stod gömd bakom en betongpelare mot väggen och inbyggd bakom kullvälta stolar, i den första gången när Násti startade sitt sök. Hon kom i full fart och just som hon nådde fram jämsides med där Matte var gömd, tvärstannade hon och skallmarkerade mycket bra. Snabbt och säkert jobbat. Nästa figge hittade Násti en bit längre bort. Figgarna gömde sig därefter på nya ställen. Matte tryckte in sig bakom en dörr och i rummet innanför gömde sig P. Násti hittade figgen i rummet först och efter att ha markerat honom vände hon tillbaka och markerade Matte vid dörrspringan. Duktig Násti!
Gázzi fick samma upplägg men med andra legor. Den första figgen var gömd direkt till vänster om dörren, när Gázzi skickades in i området. Gázzi hittade sin figge redan innan hon var losskopplad. Nästa figge låg inne i ett mörkt utrymme där berget ligger öppet, dit Gázzi kom genom att hoppa in genom ett hål i väggen . Inne i rumsdelen hittade Gázzi sin första figge snabbt och markerade bra, men den som låg längst in i ett hörn, bakom några kartonger, fick hon jobba lite på. Gázzi fick vittringen i andra änden av rummet, där hon jobbade intensivt för att hitta sin "gubbe". Enligt Gázzi stod han i den fem centimeter breda springan, mellan ett skåp och väggen. Ventilationen gjorde att vittringen från människan steg upp mot taket och gick längs väggen för att bli som starkast bakom skåpet. När Matte ändrade position i rummet, rörde sig Gázzi annorlunda och fick vittringen på lite annat sätt. Därmed kunde hon hitta vittringskällan.
Modji fick också sin första figge i legan direkt innanför dörren. Hon skällde till en gång och ville sedan dra vidare. Det satte Matte stopp för och Modji vände då tillbaka och skallmarkerade som hon skulle. Med en blick på Matte: "Är du nöjd nu?!" Modji drog vidare ut i full fart och den lätta sanden lade sig som ett dammoln bakom henne. Matte kom efter med långa kliv och väntade sig en skallmarkering någonstans framöver. Tyst var det. Väldigt tyst! Inte fanns det någon hund någonstans heller? När Matte gått hela varvet runt hittade hon Husse liggande på ett bord längs väggen. Husse berättade att Modji nosat på hans arm och sedan försvunnit! #z¤#Zgr!!! Just som han informerade Matte om detta, kom Modji i full rulle bakom Matte och ställde sig hos Husse och skallmarkerade jättebra. Hm! Modji hade rusat iväg långt före Matte, hittat Husse och sedan sprungit ett varv till efter Matte.....
Lapsk Vallhund är en självständig ras. Vissa individer är väldigt MYCKET självständiga! Modji går i sin Mors och Mormors fotspår, vilket borgar för bra sökarbete i framtiden. Men just nu måste man ha "tummen i ögat" på Modji. Så att hon inte nonchalerar markeringarna, i sin sökglädje. Matte har återgått till klickerträning vid skallmarkeringarna och figgen belönar med godis. Direkt efter att Modji skallmarkerat Husse på bordet, gjordes några rena markeringsövningar på olika ställen i närheten. Modji skötte sig mycket bra och fick riklig belöning.
Husse hade en mycket svår lega som han ville testa på Modji. Uppe på en ventilationstrumma, tätt under taket i ett mindre fläktrum. Modji sökte snabbt av de övriga rummen och konstaterade att där var tomt. Hon sökte sig runt längs väggarna och gick gradvis upp med näsan. Förvånansvärt fort kunde hon lokalisera figgen högt där uppe. Så snart hon stannat upp rakt under figgen, skallmarkerade hon upp mot honom. Matte var beredd med klickern och kunde bekräfta för Modji att hon gjorde alldeles rätt. Mycket bra jobbat av Modji! Därefter fick Modji en repetition av förra veckans övning, med två figgar i varsitt hörn i det stora fläktrummet. Precis som förra veckan, gick Modji först fram till P. och markerade honom. Nu visste hon vad som förväntades och Modji gick därefter direkt till Husse och markerade även honom. Matte tog undan Modji och Husse fick sedan gömma sig ensam i fläktrummet. Då sittande i den andra hörnan och utan belysning. Modji stack först och kollade den tomma hörnan och därefter gick hon till Husse och markerade direkt. Skulle hon kolla om P. kanske satt på den andra stolen? Men han stod ju bredvid Matte! Det är ofta man undrar hur hundarna tänker!
Modjis favoritbelöning är nu skinkpastej som hon äter ur tub. Gående på bakbenen, hållande tuben mellan sina framtassar. Allt medan figgen matar fram läckerheten! Just nu är detta favoritbelöningen, måste tilläggas. Även där är Modji som sin Mormor Gázzi var i sin ungdom. Modji vill ha variation på belöningarna. Rätt som det är har hon någon annan favoritbelöning. Att träna Lapska är lite speciellt och kräver stor fantasi och flexibilitet.
Känslan efter träningen är åter, att Modji förefaller slarva med markeringarna när figgarna är relativt lättfunna. När Modji måste jobba mer på vittringen, för att lokalisera vittringskällan, tycks skallmarkeringen komma mycket mer självklart och direkt. Det är som om det koncentrerade söket fungerar som en uppladdning för skallmarkeringen. När Modji mer eller mindre snubblar över figgarna, finns inte en tillräcklig laddning för att få henne att skälla helt automatiskt längre. Modji har blivit mer rutinerad och svårigheterna triggar henne uppenbarligen mer, än de mer lättlösta uppgifterna.
Husse liggande på ett bord, längs väggen i en trång gång! Vad är väl det mot P. liggande tätt under taket i mitten av ett rum! Det märktes ju tydligt vad Modji värderade högst som sökuppgift! Det uttryckte hon med sitt skall. Eller snarare avsaknad av skall.....
Tillbaka