På söndagen tog Matte en skogspromenad med hundarna, när solen så småningom behagade titta fram mellan molnen i korta glimtar. Just på den plats där vildsvinen bökat och skitit dök den mörkklädda Cockergrannen upp med sin flock. Modji såg något stort och läskigt mellan träden och ställde sig på bakbenen och studsade som på en studsmatta för att se bättre. Det såg helt galet ut! Matte såg att hundarna vittrade in något rakt framöver och försökte se vad det var. Även Matte blev fundersam när något svart snabbt försvann bakom träden. Men fram dök som sagt en människa och fyra Cockrar och svansarna gick som propellrar på alla de tre Lapska! Vildsvinsvittringen var säkerligen stark och en av Cockrarna visade stort intresse bort mot myren. Hundflockarna fick inte hälsa på varandra och tränades i att kunna hålla sig lugna medan mattarna njöt av lite tillfällig sol som strilade ner mellan tallarna. Passivitetsträning under press och inte helt lätt för de yngre flockmedlemmarna. Men mattarna var envisa och det blev ett bra träningspass för sju hundar, fördelade på två grupper några få meter ifrån varandra.
Matte lämnade senare tillbaka de fyra koner som utgjort träningsredskap inför miljölydnadsprovet till sin granne. Om någon skulle undra över varför Matte tog hand om lydnadsträningen inför provet i stället för Husse, som var den som skulle göra provet, så var det ett beslut sprunget ur diskussioner mellan Husse och Matte. Hur var det smartast att gå tillväga inför ett enstaka prov på fjärrdirigering och miljölydnad? Momenten skulle läras in för detta enda prov och kommer aldrig mer att utföras av Husse och Modji gemensamt. Däremot kommer Matte framöver att behöva träna in en mängd nya moment inom rallylydnaden. Bland annat fjärrdirigering. Matte var alltså betydligt mycket mer motiverad att lägga ner sin själ i denna inlärning och träning. Så den valda vägen kändes helt rätt.
För övriga som kanske aldrig någonsin mer skall utföra just dessa moment, käns ju all den tid som lagts på inlärning och träning som tid som bättre hade kunnat läggas på sökträning. Många är eniga om att detta lossbrutna miljölydnadsprov är onödigt, då dessa moment lätt kan läggas in i räddningssökträningen och på slutprovet, under mer realistiska former. Men reglerna måste följas. Så här mot slutet av kursen känns det viktigare att lägga all tid på att träna bra markeringar, koppelsök, kluriga vittringsförhållanden och att hålla hundarna i god kondition.
Nástis dotter Gátchis Juoksanáste Lihkku ställdes ut på söndagen i Nederländerna för en norsk domare. Lihkku blev bäst i rasen och fick både cert och cacib! Igen! Hon blev nyligen bir, fick cert och cacib för en svensk domare i Nederländerna. Hon är på god väg mot championatet! GRATTIS till Lihkku och hennes matte!
Här är kritiken:
Well balanced. Super nice head and expression, nice topline, super movements, nice coat and colour. Excellent temperament.
Både Gázzi och Násti har fått barn som både har ett bra kynne och uppenbarligen är tillräckligt rastypiska. Matte har fått någon enstaka kommentar angående sitt stora intresse för hundarnas mentalitet: "Folk vill ha snygga hundar också". Uppenbarligen är flera av hundarna tillräckligt snygga.
Hoppsan! Där ramlade visst Luther ner från axeln igen.... Modji har fortfarande en för ringlad svans. En ful hund?
Husse var i Uppsala/Vedyxa hela dagen och delade med sig av sina mångåriga erfarenheter inom räddningshundutbildning och träning. En handfull certade ekipage fick ta del av hans kunskaper för att utveckla sin egen träning. Inom brukset i övrigt kostar en sådan dag skjortan. Inom räddningen är det gratis och helt oavlönat. Ingen reseersättning betalas heller ut.