Torsdag.
Matte bet ihop och stirrade i backen och lyckades gå sin runda i området med hundarna utan att halka. Promenaden gick från gruskorn til gruskorn och med bestämda steg och smällande kängorna i isen för att få fäste. Vägarna låg öde. Inte en bil och inte en människa syntes till. Hemma var det lika isigt och hundarna roade sig mest med att gnaga på pinnar. Så hörde Matte ett mullrande ljud. Det var nog ambulanshelkoptern, som bor inte alltför långt borta och passerar rakt över stugan på låg höjd rätt ofta. Ljudet kom nog inte uppifrån.... Rätt som det var dök den gröna traktorn upp på vägen utanför reviret. Men inte skulle den väl sanda där, den var nog på väg mellan två korsningar och två backar för att sanda. Men icke! Heureka! Yes! Grus spriddes på raksträckan! Det kunde ses med blotta ögat att en gardin av efterlängtat grus föll ner efter traktorn! Matte skyndade ut för att beskåda miraklet! Vägen var grusad som förr i tiden, i ett band rakt över vägen! Undrens tid är inte förbi! På fredagen skulle sopbilen komma och på natten skulle det snöa och ett avtal finns med sopåkarna om att "på fredagar skall det vara sandat om halka råder"!
Fredag.
Nu skulle Matte ut och gå säkert på gruset mitt i vägen - men på natten hade det snöat några centimeter och var det fanns grus och inte var höljt i vitt. Sopbilen hade fastnat på Ekbacksvägen uppe på höjden med backar och smala vägar som vanligt. På FB informerades det om försenad sophämtning. Sopbilen måste komma loss och ingen visste hur. Den kom så småningom och inte många andra bilar hade kört till snönutanför reviret. Matte tog med sig hundarna ut i snön som vartefter hade blivit moddig, ju fler som kört på vägarna mer centralt i området. Matte kämpade på och var tacksam för att inte behöva kliva åt sidan och ut på okänt underlag - men trloligtvis blankis längs vägkanterna. Hundarna halkade. Matte gick tungt i modden och svettades allt mer. För mycket kläder! Trots sex minusgrader. Det var väldigt slirigt i uppförsbacken! Två steg framåt och ett bakåt.
Matte hade slagit på sin nya app "Lokalsinne" och fått sin timslånga promenad utmärkt på kartan. Tre och en halv kilometer. Tre och en halv jobbiga kolometer. Matte kändes sig för ovanlighetens skull lite mör vid hemkomsten. Som vanligt försökte Matte gå fort - med raska steg för god motion. Motion blev det men fort gick det inte. Matte slog sig ner på granriset i hammocken i solen vid vedbodväggen och av åkte både mössa och vantar. Hundarna lekte en stund men isen är ju kvar under nysnön och det insåg både Aili och Dima och bytte jaktlek mot brottning.
Husse skottade lite och Matte borstade rent trappen och altanen och just som det var klart började det snöa igen. Fikadags! Absolut! Hundarna fick varsin bit morot att tugga på och blev glada! Rågbröd med skinka och ost gladde Matte som energipåfyllning efter det jobbiga gåendet.