Onsdagen var solig till stor del och Matte tog med sig hundarna ut i skogen. Tre lösa hundar hölls kort med hjälp av godisrollon. Matte är så gärna godisautomat för att kunna ha hundarna lösa och under kontroll. Med en rollon blir det bara små slickar och lite smak och inte många kalorier per slick. Matte njöt, hundarna njöt och fåglarna kvittrade och sjöng intensivt i skogen. Härligt! Nästan hemma, efter en timmes skogstraskande slappnade Matte av de sista femtio meterna ner till vägen och huset. Aili fick ta lite vidare svängar in mot granntomtens staket, varpå den Heliga, Aili betyder just det, blev väldigt skenhelig med ens och fick fart med nosen i backen. Matte visslade långt och bestämt med pipan och Aili tvärvände och kom tillbaka! Bingo! Matte öste beröm över Aili och stod beredd med rollonmataren. Döm om Mattes förvåning när den Oheliga, några få meter och nästan inom räckhåll framför Mattes fötter, rusade vidare i full fart! Med nosen i backen. Vad i h-e?! Den mycket ohörsamma slynglan rusade inte utom synhåll och höll sig mycket nära och nosade intensivt, men kom inte på inkallning! En chans fick hon sedan stövlade Matte iväg och tog tag i sitt busfrö och uttryckte fysiskt vad hon tyckte om denna ohörsamhet. Tog tag i sin hund och tvingade henne till stillhet och koncentration. Liggande på backen under milt tvång. Aili bad om ursäkt och Matte kopplade henne. Färdigt. Hemma vid grinden var allt förlåtet. Skall Aili få springa lös på skogspromenaderna krävs hörsamhet och lydnad. Hon är en mjuk hund och korrigeringarna måste göras försiktigt. Men gör hon fel måste hon icke desto mindre få veta detta. Med hennes mormors mor Gázzi var det lite tydligare korrigeringar som behövdes, då hon gärna kunde ta lite skit för att få som hon ville. Hon bad inte om ursäkt i första taget och rymde gärna och länge i sin ungdom. Även hon insåg att med tilltagande ålder var det slöseri med energi att jaga harar över öppna fält eller valla rådjur i skogen. Hon vallade verkligen rådjuren. Stannade rådjuret så stannade Gázzi och skällde för att få igång det igen.
Kvällens träning ägde rum i källaren till Lidingö sjukhus. Full grupp med tre Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Springertik. Hundarna låg tyst och fint uppbundna i grupp. Husse skall göra en funktionskontroll med Modji i början av maj, varför han körde Modji på kvällens träning. Modji hittade Matte som figgade under en stapel med trädgårdsmöbler och lämnade Matte utan att skallmarkera! Ointressant figge tydligen. Varför Matte frågade Modji vad hon höll på med för att därefter bli rejält utskälld. Vilket godisbelönades. I övrigt gjorde Modji ett bra jobb och skällde på alla funna figgar.
Násti fick Matte som förare som omväxling och som vanligt sprutade energin ur öronen på den nu tolvåriga hunden. Násti vibrerade och hade svårt att hålla tyst. Matte körde med lugnande röst och dämpande signaler för att få ner Násti i lämplig arbetstemperatur. Násti fick ett frisök, men var så tänd och glappade att Matte då och då stagade upp henne genom att koppla henne för punktsök på några platser. Násti gick ner i varv och gjorde ett jättebra jobb. Det är mycket lättare att dämpa en taggad hund än att få en soffpotatis att bjuda till och starta en motor som inte finns. Násti fyllde tolv men föreföll ha fyllt två. Precis som sin mor är hon lika arbetssugen och bra i arbete som i sin ungdom. En bra arbetshund tröttnar inte på jobbet med åren om en god grund är lagd.
Aili fick söka efter en person vars tröja Matte hade fått. Den fick Aili nosa på. I området fanns även andra personer utplacerade som strörning och Matte var mycket nöjd med Ailis arbete. Hon koncentrerade sig på att hitta tröjägaren. Vilket hon gjorde när hon sökt igenom källaren och till slut släpptes in i skyddsrummet som hållits stängt. Aili får oftast jobba sist, när hela träningsområdet är nersmittat med gammal vittring med många gamla legor. Bland alla vittringar skall hon fokusera på den person vars klädesplagg hon fått lukta på.
Denna kväll var Matte gömd bakom en dörr, inklämd bakom en stor fläkt och fick ryggen full med isolering, inkrupen under ett flertal trädgårdsmöbler och även bakom en stor stapel med trädgårdsmöbler som både figge och sökhundar måste forcera för att nå in i hörnet. Andra var gömda på ventilationstrummor, i smala klädskåp där man inte tror att någon skall få plats, samt i ett förråd med torr och dammig luft som gjorde det svårt för figgen att inte hosta och avslöja sig. Det finns mycket man roa sig med en onsdagkväll!
Dammiga strupar sköjdes ur med olika drycker ihop med lite mat efteråt. Som vanligt var det en mycket givande träningskväll. Tack allihop!