Lördag.
Så här års blir det mest inomhusträning, tack vare möjligheten att ha ett val! En vardagskväll med utomhusträning betyder oftast mörkerträning. Träning med risk för halka för hundarna på isigt underlag och stor skaderisk. Snötäckta områden med armeringsjärn och mycket byggbråte dolt under snön innebär skaderisker även det. Att träna inomhus bjuder stora utmaningar i form av brist på tydlig vind som vittringsbärare och ventilation som styr vittringen, samt väggar som begränsar. Det blir inga stora öppna sökytor för hundarna att springa på. Ofta är det hala golv och hundarna anpassar sig. Variation av träningsplatser är viktigt.
Det var välkommet med lite utomhusträning igen på lördagen! Stora ytor, fria vindar och "miljö" - mycket bråte. Detta älskar hundarna! De älskar att ta för sig av ytorna och de älskar att klättra! Tränade gjorde Modji, Aili och Jaktlabbekompisen Mick. En räddningskurs har nyligen startat och kursarna behövde träna vindstigar, vilket fick Husse och Matte att planera en egen träning samtidigt. Husse har slutat ha egna kurser efter sammanlagt ett tiotal under åren, men att studera andras kursare och följa dem framöver lockar! I synnerhet när utbildningen sker nästgårds.
Trion med de Lapska och Labben sökte inte stora ytor för sin träning, varför det var lätt att få till en träning "lite vid sidan av" den stora kursgruppen. Två figuranter hade Aili att söka rätt på och Matte hade ingen aning om var de gömt sig och ingen "facitgubbe" som kunde vägleda om Matte skulle köra fast och Aili inte fynda. En fördel är om figuranterna "vet var varandra är", att man skulle missa två figgar känns inte så sannolikt, tänker Matte. Fyndar hunden en så vet i alla fall den var den andra finns på ett ungefär. Man kan begränsa sökområdet. Men visst händer det ibland att en figge saknas ännu efter ett långdraget sök och ingen har en aning om var personen i fråga kan finnas gömd! Sökekipaget får avlägsna sig och en träningskompis får ropa och hoppas på svar! Ibland uppstår missförstånd angående sökområdets gränser och figuranten har gömt sig utanför. Sådant händer. Tiden går och alla blir smått frustrerade över att en person försvunnit så totalt! Gått upp i rök helt. Så var det ett missförstånd. Sökområdet var helt tomt på figuranter och någon låg en evighetslång tid gömd i ett oerhört obekvämt och klurigt placerat litet skåp någonstans. Utanför sökområdet.
Nu startade Matte Aili så att hon hade området i vind och mycket snabbt var de båda figuranterna hittade. Den ene var instängd i en container och den andre låg uppe på en intillstående container. Aili hade full koll och vände sig bara helt om när figuranten i containern kommit ut. Nästa figurant markerades per omgående av Aili. Det blev ett snöpligt kort sök för Aili och tillbaka till bilen skulle hon ju ändå. Varför de båda figuranterna gömde sig på nytt bortåt bilarna, medan Aili "blundade"/väntade bakom något som skymde sikten, så att hon inte kunde fuska och gå på syn.
Klicka för större bilder.
Hon löste även nästa sökuppgift fint och fick återvända med Husse som sedan skulle söka med Modji. Matte gick och gömde sig.
Samma upplägg gällde för Modji och hon visade hur gärna och bra hon klättrar, när hon gav sig in bland en mängd staplade järnbalkar för att nå fram till Matte!
Där stod hon på en järbalk högt ovan marken och skallmarkerade! Hon lokaliserade även belöningen i form av skinkpastej i tub, som Matte lagt ifrån sig på balken ovanför!
Efter lite fika bytte trion sökområde till ett ställe där stora gamla cellplastblock staplats lite slarvigt, vilket erbjöd en bra sökmiljö med instabila underlag där det var ojämnt staplat.
Alla hundarna fick figuranter gömda så att de måste jobba på vittringarna för att nå vittringskällan, då vinden drog rakt igenom de höga staplarna med stora block. De kunde få vittringen på motsatt sida mot var figuranten var gömd. De måste både klättra och släppa vittringen och söka den på nytt, för att ta sig runt och fram till den gömda figuranten. Högt eller dolt inne bland blocken. Block som var ojämnt staplade och låg instabilt, varför underlaget rörde sig under hundarnas fötter helt oberäkneligt. Vilket varken skrämde eller störde dem, då motivationen var hög för att fynda. Ett av blocken låg ostadigare än de flesta, men inte på så hög höjd och vickade från sida till sida när hundarna beträdde det. Vilket för övrigt gällde även för förarna när de skulle gömma sig för varandras hundar! Man måste kunna klättra och får inte vara höjdrädd eller banga för instabila underlag.
Hundarna markerar funnen figurant på olika sätt och för en lättskallad Lapsk är skallmarkering ofta det naturliga markeringssättet. För en apporterande Retriever är tagande av en rulle oftast det självklara sättet att markera på. En lös rulle vid figurantens fötter eller en fast rulle hängande runt hundens hals. Att stå högt uppe på ett instabilt underlag och skallmarkera ihållande och länge är inte enkelt! Inte heller att med en rulle i munnen tråckla sig ut samma trånga väg som man kom in till figuranten! Även när underlaget är instabilt. Mick skötte detta med den äran liksom Aili och Modji stod både högt och ostadigt och skallmarkerade.
En mycket givande träning under många timmar blev det och dagen avslutades med lite mat och eftersnack. Nu först kändes det att dagen varit både regnig, blåsig och ruggig trots hela sju plusgrader. Temperaturen föll sedan snabbt och allt det våta blev till is.