Söndag.
I dessa regniga tider med blåst och höstrusk, känns det inte alls så dumt att kunna leka inomhus tillsammans med sina hundar! För det är nog så de uppfattar detta luktletande som genererar glädje, glada hundar, glad Matte och GODIS! De får en uppgift att lösa, de tvingas använda insidan av skallen och tänka! De tvingas lösa ett problem! När de letar eucalyptusdoft på en möbeltass hemma i bostaden leker de. Skulle de leta vägglöss i någon annans bostad arbetar de. Eller? Så himla lätt att sätta etikett på saker är det inte. Men att Lapsk Vallhund är en ras som avlats för att kunna valla renar står nog utom allt tviviel. Att renvallning är ett arbete för hunden tillsammans med sin förare/ägare, då renskötsel är renägarens födkrok är väl en korrekt beskrivning, även om hunden nog uppfattar det hela som en gemensam form av lek. Alltså får väl Lapsk Vallhund anses vara en arbetande hundras. Som sådan bör den få ägna sig åt någon form at sysselsättning som låter den visa att den har både lust och förmåga att utföra olika sysslor tillsammans med sin förare. Då det är ett fåtal i rasen som kan få ägna sig åt renvallning, är det ett måste att alternativa sysslor kan erbjudas för att man skall kunna avla på någon form av mentatlitet, lämplig för sådant. För att inte rasen med sina för renvallning lämpliga egenskaper skall dö ut. Så kan man kalla det hunden gör tillsammans med sin förare för lek eller jobb/arbete eller allmänt tidsfördriv och stimulans för hjärna och kropp eller något annat. Vad det kallas är inte så himla viktigt, om nu någon hakar upp sig på just ordet arbeta/jobba. Huvudsaken tycker Husse och Matte är att en Lapsk Vallhund får använda både kroppen och knoppen i någon form av meningsfull sysselsättning! De duger till mer än att vara "robusta hundar som kan gå i skog och mark"!
Förmiddagens luktträning planerade Matte så att den skulle ställa gårdagens träning lite över ända. Då låg det många olika typer av behållare på den lilla ytan i köket och doften var placerades bortom alla behållare på en stol. Nu användes i stället bara pizzakartonger. De där som användes initialt och fick hundarna präglade på pizzakartonger på ett idiotiskt sätt. De använde vare sig näsan eller skallen utan markerade lite på måfå, för att snabbt få godis. Hade Gázzi varit med och lekt, så lär hon ha greppat kartongerna och skakat dem till godis ramlade ut. Så gjorde hon med alla olika typer av aktiveringsbrädor. Snabbt och effektivt.
Nu placerades fem icke kontaminerade kartonger ut längs kanterna av det smala arbetsköket. Den kontaminerade kartongen placerades näst sist. Tre på vardera sidan i zick-zack. Aili släpptes in först och hon nosade noga igenom var och en av de fyra första kartongerna för att snabbt konstatera att här fanns ingen lukt. Vid kartong nummer fem stannade hon och frysmarkerade fint för belöning. Snabbt och noga löste hon uppgiften, vare sig det var en lek eller ett arbete och Matte tackade för hjälpen med att lolalisera lukten. Modji gjorde exakt likadant! Ett noga utfört arbete, eller en lek med lyckat resultat och därefter lön för mödan, eller belöning för att ha följt lekens regler. När det tränas luktletande är det ALLTID minifrolic som är belöningen. Matte tror på olika belöning vid olika typer av träning.
Kalla det vad som helst! Bara hundarna får använda alla sina sinnen, vara aktiva med både insidan av skallen och kroppen!