Onsdagar har råkat bli de dagar då Matte ägnar sig lite extra åt sina hobbies. Två varianter som inkluderar djur.
På morgonen stack Matte iväg till stallet för veckans ridlektion. Solen sken och det var till en början nollgradigt. En lite lerig häst stod i sin spilta och väntade på rengöring. Efter några dagars regnande börjar delar av hästhagarna förvandlas till geggamoja. Det är bara början. Matte greppade piggborsten och ur den begynnande vinterpälsen på det lilla Islandsstoet skrapade Matte torkad lera och efterborstade med rotborste. Ur hovarna kratsades lera och från Mattes hand rann blodet! Ett litet sår orsakat av Aili när hon missade kamptrasan hade gått upp, vilket inte var så bra i stallmiljön. Matte spolade rent med vattenslangen och fick hjälp med att hitta ett plåster. De flesta skador som uppstår i umgänge med hästar är inte för att ryttaren ramlar av hästen. De uppstår när man rör sig kring hästen med olika sysslor. Matte hade medtagit handskar och borde haft dem på händerna och inte i fickorna...
I en timmie fick så Matte jobba med obefintliga muskler på insidan av benen och i rumpan och det kändes. Omväxlande trav och tölt i olika tempon hela lektionen. Hästarna var törstiga efteråt. På hemvägen sjöng ridlärarens rop i Mattes öron: "Bra Margareta! Bra Margareta!" Hon har gett upp. Bytte namn på Matte när hon hela tiden blandade ihop de båda namnen.
Hundarna väntade hemma och släpptes ut på tomten i solskenet. Matte tog en mugg kaffe vid vedbodväggen där solen gassade fint och värmde. En geting uppskattade mycket att det fortfarande fanns utslagna blommor.
Bygget av det nya sovrummet skulle ha startat i måndags, men sköts upp till torsdagen. Nu var det dags att kratta undan alla kringblåsta eklöv och urborstad päls som medvetet fått samlas i fördjupningen kring plintarna. Här har också Aili tyckt att marken skulle grävas upp igen och har välvilligt bistått med detta arbete. Nu iordningställde Matte allt med hjälp av kratta och spade. Inspektorskan inspekterade och gillade inte vad hon såg! Satte omedelbart igång med att försöka få till några små gropar igen.... Matte jagade undan Aili och satte ner foten mycket bestämt. En sur Aili gick och satte sig på verandan.
Snart var det dock dags för familjen att bege sig till förrådet på Lidingö där all materiel till Lidingöloppet förvaras. Två stora rum fyllda med allt från en båt och en stor gräsklippare till mängder med chokladkakor! Här finns många möjligheter till kluriga gömställen inomhus med ventilation som kan ställa till det vittringsmässigt. Bra träningsmöjligheter alltså!
Násti var så taggad att hon skakade och hade svårt att hålla tyst! Tre personer var gömda på olika ställen och ingen befann sig högt uppe, för att förhindra att Násti började klättre på olika föremål. Násti gjorde ett mycket bra sökjobb med bra skallmarkeringar. Som sin mamma Gázzi jobbar hon med samma intresse och lust upp i åren. Det är ledsamt att alltför många hundar blir sysslolösa när de blir äldre och många dessvärre så snart de uppnått eftertraktad meritering, för att ersättas av en ny hund i familjen. För en del är titeln det åtråvärda, inte att fortsättningsvis jobba/träna med hunden. För några är det vägen till målet som är viktigare än målet. En tjänstehundtitel anses av en del kunna föra med sig ett högre pris för en valpkull. Så har Matte aldrig sett det. Däremot en möjlighet att kunna välja sina valpköpare med omsorg. Man avlar inte fram presumptiva arbetshundar för att sälja dem som promenadsällskap blott och bart. Förresten, vad skall man köpa en Lapsk Vallhund för, en arbetande hundras, för att bara ha den som en sällskapshund på promenader i skog och mark? Eller inte ens i skogen.
Modji fick ett klurigt sök med endast en person gömd. Matte ville inte veta var. Modji jobbade bra och indikerade rätt snart att vittringen kom uppifrån. Matte läste Modji och ställde sig på tå och tittade ner i båten. Där låg figgen! Men Modji beövde lite mer tid för att spika vittringskällan och visade sedan att hon ville upp i båten. Matte lyfte och Modji avslutade söket med fin skallmarkering.
Aili har tränat endast skallmarkeringar vid de senaste träningstillfällena. Nu fick Aili söka rätt på en figurant som var gömd i taget. För att fokusera på en figge och skallmarkera fint och ihållande för godisbelöning, klapp och kel. Den första figgen var gömd bakom en boardskiva och när Aili fyndade lyckades hon riva ner skivan som föll mot Aili med ett brak! Aili kastade sig undan, vilket var en bra åtgärd, men vände genast om och skällde nu gemensamt på både figgen och den attackerande skivan! Med viss distans för säkerhets skull. Skivan kunde ju falla på nytt. Shit happens! Detta var så klart inte så bra, men Matte tog några steg fram och stöttade Aili som åter gick fram och skallmarkerade figgen på nära håll och fick fin respons och rikligt med belöning. Bra figgar är guld värda! Väldigt mycket hänger på figuranternas agerande vid inlärning av bra markeringar.
Nästa figg hittade Aili i en låda under ett ställage med många hyllor med föremål på. Vittringen placerade sig lite vid sidan av och Aili var osäker på vittringskällan, men löste uppgiften fint, trots föremål som hindrade Aili att komma helt nära till en början. Den sista figgen satt i angränsande rum mitt på golvet på en maskin och Aili skällde ner Husse från maskinen för utdelande av godisbelöning! En bra metod för att få ett bra och ihållande skall i markeringen.
Kvällen avslutades på MAX med eftersnack. Tack för en mycket givande träningskväll och bra figurantarbete!