Tisdag.
Både Husse och Matte har under alla år flera gånger hört hundägare stensäkert bedyra att de kan lita till 100% på sin hund. Det har varken Husse eller Matte någonsin kunnat säga om någon av sina egna hundar. I något sammanhang. Man kan aldrig till 100% förutse vad en levande varelse kommer att företa sig eller hur de kommer att reagera i nästa sekund. Inte en annan människa och inte ett djur. Kanske inte ens hur man själv kommer att reagera när något oväntat händer. Till sin egen och andras bestörtning - eller glädje.
Matte, Modji och Aili for på visit hos en sedan alltför länge icke besökt djurkompis. Här finns två hundar och här finns åtta hönor och en tupp. Matte anlände oanmäld på väg hem från bilbesiktningen i närheten. En besiktning som gick geschwind, med en ung grabb som gärna visade sina jakthundar och övriga familjehundar och snackade metoder för att träna rovdjurshundar. Mycket intressant för övrigt! Bilen kollades också, men de två Lapska i bakskuffen kollades även de av en kille från norrland som var intresserad av jakthundar, spetsar och alla andra hundar.
Matte och de två Lapska möttes av den med Modji jämnåriga Herdehunden, som omedelbart kände igen bilen och blev överlycklig! Det blev även Modji och Aili och de tre hunddamerna hälsade varmt och hjärtligt på varandra! Herdehundsmatte kom ut och hönsen som gick kring huset föstes bort till hönsgården, som lämnades öppen. Modji är en hönornas vän och har för några år sedan haft som extrajobb att valla in grannens höns när Matte varit hönsvakt. Ett jobb Modji skötte med den äran! Aili är inte fullt så hönsvan. Herdehundens kompis, den äldre kastrerade herren av spetsmix, dök upp även han, när han lite lomhörd upptäckt besökarna och även han välkomnade de båda Lapskdamerna! Lite extra uppmärksamhet fick Aili, om nu det betyder något.
Mattarna snackade och gick runt på den stora tomten i skogen, medan hundarna var lite överallt och allt var lugnt i hönsgården. Varken Aili eller Modji brydde sig om hönorna som traskade runt lite ut och in i hönsgård och hönshus genom luckan. Men de två Lapska vet att här vankas FIKA! Modji blev lite otålig och visade allt tydligare att hon tyckte att det var dags för mattarna att gå in i köket NU! Både köksdörr och stora dörren stod uppställda och Modji gick in och snackade med Herdehundhusse så länge. Men kaffe fixades och fyra hundar rann in i köket oombedda! Var godisskåpet är placerat har Mattes hundar alltid vetat! Här är alla hundar varmt välkomna med både uppmärksamhet, klappar och extra gott godis.
Lugn rådde i det lilla köket där fyra hundar samsades om golvytan kring bordet. Så småningom gick Herdehundhusse ut och jobbade i trädgården och mattarna snackade vidare. Hundarna lämnade köket de också.
Så hördes ett jädrans kacklande utifrån! Mattarna for ut och inga hundar syntes till. Matte ropade och Modji dök upp direkt intill huset. Hon städade hela tomten ren från hönsskit. Aili kom, lätt uppskärrad med högt huvud, springande i god fart från hönsgården. Hon hade något att berätta uppenbarligen. Av Herdehund och Spetsmix syntes inte ett spår. Matte älgade iväg bort till hönsgården, hittade två samlingar med hönsfjädrar längs stigen och fann båda de ljusa hundarna stående med huvudena tätt ihop intill vedbodväggen inne i hönsgården. De vägrade flytta på sig och Matte fick gripa in och ganska hårdhänt knuffa bort de båda hundarna. Där låg en höna inklämd med kroppen utanför och huvudet skyddat under huset. De båda hundarna ville komma åt henne på nytt och var ganska upphetsade. Herdehundsmatte dök strax upp och var inte jätteöverraskad. Är man till åren och har haft hund i hela sitt liv så har man varit med om både det ena och det andra. Spetsmixen är en omplacering och när han kom jagade han hönsen. Dock "aldrig" numera.
Den vettskrämda hönan var paralyserad och det gick inte att avgöra hennes egentliga tillstånd. För att ha blivit av med så många fjädrar såg hon förvånansvärt intakt ut. Huvudet på sniskan och ett ben spretade rakt ut. Hon placerades i lugn och ro i hönshuset. Letandet efter tupp och övriga hönor började med att de två Lapskdamerna hivades in i bilen bakom galler. Till slut var tupp och sju honor instängda i hönsgården. En höna saknades. Hon skulle förmodligen ligga och trycka länge.
Så vad hade hänt och varför och vem hade gjort vad?
Mattarna och hussen försökte tillsammans bena ut det hela. Det visade sig att Herdehundhusse ute i trädgården sett att tuppen var sugen på lite sex och valde ut den äldsta hönan. Som INTE VILLE! Hon sprang för livet och råkade hamna framför Aili som reagerade med förlängda märgen och sprang efter! Då kom revirets egna hundar, båda större och tyngre än Aili och reagerade även de, som de flockdjur hundar är och satte efter den för sitt liv flyende hönan. Som hamnade ur askan i elden! Någon hade greppat henne två gånger och hon tappade många fjädrar. Aili hörde Matte/blev undanknuffad och lämnade platsen i upprört tillstånd. De andra två fortsatte och hönan fastnade när hon försökte komma in under vedboden. Där dök Matte upp.
Hundar är flockdjur och de är predatorer. Reagerar en reagerar andra. Ett flyende djur väcker jaktinstinkten. Vad en ensam hund "aldrig skulle göra" kan två eller fler i flock mycket väl göra! Ett väl känt faktum. Tillfället gör tjuven. Här går beslutsfattande fort och så mycket tänkande är inte involverat. Här "bara gör de", här bara händer det. Om det råkar hampa sig så. Att en höna som inte vill bli påsatt springer rakt framför en hund född med instinkter, som får hjälp av kompisar.
Innan Matte tog med sig sina hundar hem tillsammans med ett fång nyplockad rabarber, hade hon förvissat sig om att gamhönan mådde bra. Hon låg helt normalt i ett hörn i hönshuset. Den saknade hönan var ännu borta, men inga lossnade fjädrar var hennes. Ett telefonsamtal kort efter det att Matte kommit hem gav lugnande besked. Den saknade hönan hade legat nertryckt i ett rede under hela dramat.
Man kan aldrig lita till 100% på någon. Spetsmixen var väldigt taggad och gamla lagrade färdigheter dök upp när situationen uppstod Djur är djur.