Torsdag.
Åtta veckor har gått relativt snabbt. På dagen åtta veckor med ny höftprotes, konstaterar Matte att det har rullat på med idog träning fyra gånger per dag i gymnastikpass och däremellan gående på olika sätt och trampande på motionscykel. Men - Matte har inte fått böja höften mer än nittio grader. Vilket naturligtvis påverkat vardagen hemma och vården av hundarna. De har lite för sent fått sina klor klippta och Modjis kvarblivna päls på bakstället har fått sig en omgång med dubbelkammen. De har fått tänderna borstade. Husse har promenerat i skogen med dem och hela flocken har gått på golfbanan, där hundarna fått röra sig lösa under kontrollerade former.
Nu kvarstår bara resten. Att nå ner till föttena till exempel. Att kunna ta på sig strumporna utan hjälp av en strumppåtagare! Matte kämpar på med att återuppta kontakten med vänsterfoten, som märkligt nog fungerade, om än väldigt dåligt, ända fram till operationen. En strumpa gick att dra på med hjälp av långfingret och pekfingret och rent akrobatiska övningar före operationen. Nu är Matte där igen och backar bandet mot att förhoppningsvis kunna få på sig vänsterstumpan betydligt snabbare och smidigare! Vissa stolar har krävt förhöjningskudde och toaletten har krävt förhöjningssits för rätt höftvinkel. Nu skall Matte ner ett snäpp med rumpan när hon sätter sig och det kräver tillvänjning för utsträckande av stela och förkortade muskler och senor! Man sätter sig inte bara ner. Att resa sig upp utan att häva sig upp med hjälp av armarna är liksom inte heller något man i detta läge "bara gör". Nya rörelser och nya moment läggs till i rehabiliteringen. Som att sätta sig med värdighet på toaletten och inte bara braka ner och riskera att komma för långt ner. Matte töjer, stretchar och kryper på golvet och försöker nå sina tår. För att slippa gå utan strumpor i rådande snöslask. . Matte vill behålla sitt hundliv många år till och då måste man kunna få på sig strumporna var som helst, utan hjälp.
Nu fungerar fibern hela vägen in i stugan, även om Telia inte skickat det utlovade messet om att det omfattande felet sedan stormen Alfrida är åtgärdat. Därför skulle den lånade mobila rautern återlämnas och depositonen återfås. Ett besök i Täby Centrum måste göras och då fick hundarna stanna hemma. Mattes promenadträning skedde således inomhus på halkfritt underlag, vilket passade fint nu när det regnar på den snö som föll nyligen, skapande en ny isgata utanför stugan.
På kvällen valde Husse och Matte att titta på den utmärkta kanalen Kunskapskanalen! En film om alla olika typer av Lemurer som finns på Madagaskar visade sig intressera Aili i allra högsta grad! Hon kröp upp i Mattes knä, bökade sig tillrätta sittande på rumpan, tillbakalutad och kopierande Matte! Aili satt som en människa och tittade på skärmen! Bekvämt tillbakalutad mot Mattes bröst, med bakbenen utfällda åt sidorna och armarna / frambenen hängande ner efter sidorna. Som en Lemur! Blicken var stadigt fäst vid skärmen hela programmet igenom! Öronen var fokuserade även de! Klockan blev tio och Matte somnade nästan, men programmet var inte slut och Ailis ögon var vidöppna och stadigt följande alla de olika djurens aktiviteter. Det var inte bara närbilderna på ansikten med de stora runda ögonen hon var intresserad av. Hon tittade på allt! Inklusive några andra djurarter som insekter som blev fångade av ödlor. Tidigare har hon uppskattat både Lets Dance och Så skall det låta! Det här var alltså inte första gången Matte upplevde att Aili kanske tror att hon är hälften hund och hälften människa. Aili och hennes syskon är alla förtjusta i knäsittande, närhet till människor och fysisk kontakt. Mycket klapp och kel vill de ha! Även av okända.
Matte har en teori om att det kan spela roll att de föddes genom ett akut kejsarsnitt. Följden blev ju att de inte mötte sin mamma Modji förrän de legat innanför Mattes tröja och värmt sig i ungefär en halvtimme först. Den första lukt och känsla de upplevde var Mattes bara hud intill halsen där Matte stoppat ner dem innanför en fleecetröja med kort blixtlås. Där hörde de Mattes puls och hjärtslag samt människohudens doft i stället för Modjis päls och hud på magen. De hanterades av veterinär och sköterskor en hel del direkt när de plockades ut. Människors händer och lukter var det första de mötte. Hur skulle det inte kunna påverka deras inställning till människor?! De blev präglade i viss mån på människor.
Prägling: Gässen som följde människan som var det första det såg när de kläcktes! De identifierade sig med en människa och inte en gåsmamma. Gammal kunskap - Konrad Lorenz, etolog.