En frustration måste vädras ut känner Matte!
Som förälder och under ett mångårigt arbete med andras barn lär man sig att "barn inte gör som du säger - de gör som du gör!" Vilket även upprepades i Barnens trafikklubb. Något som fanns för barnen på 1970-talet. Man skulle som vuxen föregå med gott exempel!
Var finns logiken i att skicka ut en skrift med namnet "Om krisen kommer" till samtliga hushåll i Sverige och sedan som ledare för landet inte se till att landet i stort har en beredskap, i form av lager vid en kris?!
Ju mer Matte tänker på det desto mer förbannad blir hon! Matte förväntas ha ett baslager av förnödenheter och en beredskap i form av radio fungerande utan elektricitet, spritkök, samt viktiga telefonnummer om mobiltelefonen inte fungerar med sin telefonlista. Men nu skrotas den fasta telefonin och funkar inte mobilen så har man ingen användning av listor med nödvändiga telefonnummer!? Inga telefoner fungerar. Mobilmaster slocknar utan el. När Matte har konservburkar med korv och bönor och ett spritkök och T-röd i förrådet - vad hjälper det när det inte finns lager med livsnödvändiga mediciner och de tar slut?!
I Finland har man noga bevarat alla beredskapslager, väl medvetna om att krisen kan komma i någon form, någon gång. Man har varit där förr! Men inte i Sverige inte! Matte minns så väl alla dessa beredskapslager längs huvudvägar och andra! De vägsträckor som skulle fungera som landningsbanor och hela den krisberedskap som fanns i efterkrigstiden och under det kalla kriget. Ingenting finns kvar, då Sveriges ledare bestämt sig för att dela upp allt bestämmande på regioner och alla regioner har för varandra okända resurser uppenbarligen. Alla har förlitat sig på att "någon någonstans kanske ändå satsat på bättre beredskap än man själv...." Hur oansvaraiga kan man vara och anses lämpliga att leda ett land?! Ett förstatligande - igen, av vissa livsnödvändiga funktioner tycker Matte är på sin plats, med de resultat som nu blottas av ett kortsiktigt och krasst ekonomiskt icke humant tänkande på regionala nivåer. INGEN HAR TAGIT ETT LANDSOMFATTANDE ANSVAR FÖR NÅGON FORM AV BEREDSKAP VID EN KRIS!
Matte minns så väl de små leverpastejkonserver sonen kom hem med från hemvärnet, när beredskapslageren tömdes, för inte alls länge sedan! Allt delades ut till den som ville ha. Husse och Matte fick behålla de kläder från civilförsvaret de fått låna som nyblivna räddningshundförare. Ljusblåa "uniformer" och fina vita fårskinnsrockar!
I Sverige har många fler avlidit totalt än i våra grannländer. I Sverige begriper man inte varför så många gamlingar dör på äldreboenden. I Finland sker inte samma sak. Inte i Norge eller Danmark heller.
I Vallentuna Centrum levs livet som om Corona inte existerar. Tjockt med folk överallt och fullt på parkeringarna. Ett lämmeltåg in och ut genom butiksdörrarna. Även av sjuttioplusare.
Matte förstår inte mycket just nu.
Tack för ordet.
Fredag - Långfredag och räddningssökträning i bergtäkten.
Samma kvartett träningskompisar som tränade på onsdagen tränade även tillsammans på fredagen. En liten grupp som höll stupulerade avstånd till varandra och tränade hund på mycket stora ytor i kraftig vind. Modji, Aili, Nemo och Lime samt Ailis och Nemos son Sumo, nu nio månader. En hundsläktträff så här i Påskhelgen, när andra släktträffar ställs in i år. Eller en minikennelträff om man så vill.
Alla de fem hundarna fick varsitt inledande frisök, i ett område med mycket byggbråte. Fokus för dagens träning låg på medvindsskick i den starka vinden och grabbhalvan Sumo fick genomgående samma upplägg nu som de fyra vuxna och rutinerade hundarna. Där hans pappa och mormor båda är certifierade räddningshundar. Han bedömdes byxad nog nu för att klara av en så svår uppgift.
Den första figurante var gömd inne i en skrotad brosektion och vittringen blåste ut åt olika håll, vilket inte orsakade någon av hundarna några problem. De skickades in i området med vinden i ryggen och föraren fick inte följa med, utan måste stå kvar på den kringgående "vägen" som ledde runt skrotområdet. Först vid markering, eller för Sumo fynd, fick föraren ansluta hos figuranten. En självständig hund krävs för en sådan sökuppgift och samtliga fem Lapska fixade detta fort och fint.
Nästa uppgift var å andra sidan ingen lätt uppgift! Där skickades hunden med vinden i ryggen ensam ut i ett område med stora sten- och grushögar, med en figurant gömd 200 meter bort uppe på en långsträckt grushög. All vittring blåste bortåt i den kraftiga vinden och för att få vittringen måste hunden gå ut bakom den grushög där figuranten låg!
Det resulterade i att samtliga fyra förare såg ut som väderkvarnar där de stod och viftade med armarna, i sina försök att styra hundarna rätt för att kunna lösa uppgiften. "Mera ut! Ännu mera ut! HÖÖGER!" Samt tydliga handtecken därtill. Eller snarare armviftningar. Tillåtet var att anpassa stödet till hunden i form av uppbackning bakifrån. Man fick som förare alltså sakta närma sig hunden bakifrån för stödjande närvaro och för att få hunden att gå ut tillräckligt mycket från föraren, för att kunna lösa uppgiften.
Modji utmärkte sig på denna övning! Hon visade rutin och beslutsamhet och valde att röra sig ut från Husse i ett slalomsök framåt med vinden i ryggen. Därigenom täckte hon en mycket stor yta i sina stora sökbågar från höger till vänster och samtidigt i en rörelse framåt. Modji behövde inte så mycket uppbackning och stöd. Hon visste vad som krävdes för fynd och Modji löste uppgiften snabbast och med störst avstånd till sin förare. Mycket snyggt jobbat!
Sumo såg till en början ut att välja en annan taktik än sök efter luftburen vittring och satte ner nosen och spårade sin pappa som sökt strax innan. Men då Nemo rört sig mycket och överallt fungerade inte detta spårande på sikt. Sumo fick upp nosen och var duktig på att gå långt ut från sin förare helt ensam. Han kom fram till den grushög där figgen var gömd och där spårade han uppåt där ett tydligt spår fanns både upp och ner från alla de övriga hundarna som sökt innan. Sumo löste uppgiften fint!
Klicka för större bilder.
Aili gjorde ungef'är som Nemo och Lime och de styrdes med mycket armviftande från förarna, för att i slutändan gå ut långt nog för att lösa uppgiften.
Detta var en mycket bra träning och utbildning av hundarna i långa medvindsskick och fjärrdirigeringar!
Lördag - Påskafton.
En dag som Lapskflocken tillbringade utomhus. Husse och Matte började dagen med att göra ett nödvändigt besök i Vallentuna Centrum, men ändå kändes det onödigt. Matte hade fått blommor och man hade ringt dagen innan för att underrätta Matte om denna fina överraskning. Kruxet var bara att i Vallentuna finns uppenbarligen ingen blombutik som levererar blommor hem med bud, när man bor där Lapskflocken bor! Man får veta att blommor "finns för avhämtning" två mil bort enkel resa. Efter ett telefonsamtal fick Matte veta att blommorna skulle ställas utanför butiken för avhämtning, för undvikande av besök inne i butiken. Matte satt kvar i bilen och Husse skyndade upp till blombutiken och tillbaka.
På hemvägen gjordes ett stopp för inköp av trädgårdsprodukter vid Ösby Handelsträdgård. Här har man alltid handlat "obemannat och öppet dygnet runt - betala i lådan!" Nu finns även Swishbetalning. Sortimentet har med åren utökats med lokalproducerade "gårdsvaror" och nu har denna gårdsbutik sina glansdagar! Vår och möjligheter att handla utan att trängas inomhus. Matte och Husse var inte ensamma om att fylla bilen denna soliga förmiddag. Men trängsel var det inte! Ägg från en närbelägen gård och krusbärssaft från grannlänet fick följa med jord och gödsel hem.
Husse fortsatte klyva ved, Matte fortsatte bygga trapp och renovera bryggan. Hundarna hade stenkoll på allt och alla och många var det som rörde sig på tomter och väg i närheten den här fina Påskaftonen. Lite umgänge på distans blev det, när förbipasserande stannade upp för lite social distanssamvaro.
Var rädda om er och varandra! Det blir bättre med tiden.
