Märkligt nog vaknade Matte lika utsövd efter en lång natts obruten sömn på onsdagen! Matte är tacksam för varje enskild natt. Det stretar i såret, men annars är den värk Matte levt med i åratal försvunnen. Man vänjer sig. När värken gradvis tilltar vänjer sig kroppen vid både värken, stelheten och bristen på sömn. Matte njuter nu av en dag i sänder. Eventuella bakslag tar Matte när de kommer.
Dagen tillbringades hemma i trädgården. En terapeutisk trädgård som Matte förberett för andamålet under sommaren. Med träningspromenader och läsning. Bänken vid lekstugans södervägg har en idealisk höjd för Matte att dimpa ner på utan förhöjningskudde. Bänken står redan på klossar. Här sitter Matte omgiven av sent blommande rosor, en stor röd Pelargon ärvd efter Mormor och en helt ljuvlig liten Syrénhortensia/Höstsyrén vid namn Crème et Fraises. Grädde och jordgubbar. Stora konformade blommor som från början är gräddvita och sedan gradvis övergår i allt starkare rosa. En fullkomligt ljuvlig buske att ha i trädgården med sitt sena flor! Matte planterade den förra året. Den har nu nio blomklasar.
På kvällen var det träning i Vargmötet. Matte hängde med. Medförande en liten bekväm stol och förhöjningskudden. Planen var att Matte skulle figga, samt köra Aili på ett frisök. Kvällens promenadträning kunde lika gärna ske i ett träningsområde med en hund som sprang i en massa bråte, när Matte gick med kryckor på slät asfalt i mitten.
Husse bar iväg stolen och kudden och Matte kryckade efter. Inte långt alls från bilen. Placerades mellan några stora kabeltrummor och figgade. Bytte lega till nästa sök och satt lite längre bort bakom andra skymmande föremål. Flyttade sedan in under en nerhängande pressenning och det visade sig vara en riktigt knepig lega! Vinddraget kom in genom en glipa och spred Mattes vittring över ett väldigt stort område runt om. Lime fick verkligen tänka till för att lokalisera vittringskällan! Matte satt hela tiden med kryckorna som buffert framför det opererade benet. Om någon hund skulle bli lite närgången på figgen. Det blev ingen hund. Slutligen stängdes Matte in i en container. Sittande på sin medförda stol. Genom en glipa i dörren kunde Epic fastställa att han till slut hittat figgens gömställe. Även här blev det knepigt, då hunden måste komma helt nära containerdörren för att få vittringen.
Husse körde ett frisök med Násti, som helt urfälld med ny päls på gång och en stark kropp, lika gärna kunde tas för en ettåring som en elvaåring! Nástis öga lyste (låter lite absurt, men hon har ju bara ett!) och energin sprutade ur öronen! Hon visade mycket god form och hade inga som helst problem i miljön. Hjärnan har vant sig vid enögdheten och Násti är tillbaka i samma form som innan hon förlorade ögat. Att hon är ett år äldre märks inte. Förhoppningsvis har hennes avkommor ärvt hennes arbetslust och motor! Samt goda hälsa. Hon väger exakt lika mycket som hon vägt som vuxen i alla år, 15 kg. Inget överflödigt fett. Viktigt i sammanhanget. Moppepromenaderna i sommar har nog varit bra för hundarna, när Matte inte kunnat gå eller cykla.
Modji fick en annan förare för att vara förberedd inför lagtävlingen om en månad. Mattes vikarie kunde inte komma denna kväll, så då fick Limehusse köra Modji. Även Modji fick ett stort frisök och skötte sig bra. Hon blev lite brydd när hon fyndade Matte på en stol, men skallmarkerade fint och skötte jobbet bra. Blev dock lätt ambivalent när Matte satt kvar och Limehusse ville ha kontakt för vidare arbete. Matte fick ge lite ledning genom att säga "färdigt, ut sök" till sin hund. Som fattade vinken och jobbade vidare och lämnade Matte. Inför lagtävlingen måste hundarna träna mer på att figuranterna inte plockas fram. Inte belönar, vare sig med röst eller godis. En av legorna denna kväll, var mycket högt placerad på staplade betongbalkar.
Så var det Ailis tur. Området var nu fullt av vittring och det fanns gamla legor överallt. Många olika platser där Matte suttit. Ett kanonläge där en ung hund fick arbeta med gammal och färsk vittring! Lära sig skillnaden! Aili fick en figge som gömde sig någonstans i sökområdet som delas av en bred remsa plan asfalt. Matte visste inte var figgen gömde sig. Husse visste och hade en plan.
Aili var klart störd av att Matte gick med två kryckor vid starten. Hon ville inte sitta intill Mattes vänstra sida enligt intränade startrutiner. Aili hade vittring av ett flyktspår från figgen och ville ut och jobba! Det fick hon inte. Matte är en evis typ och fick till slut Aili att förstå att kryckor eller inte, så skulle Aili sitta som vanligt innan hon fick gå ut och jobba. Med godis och lite lirkande gjorde Aili som hon lärt sig tidigare. Då först fick hon klarsignal att börja arbeta och stack iväg och sökte vittring i området. Som är väldigt "stökigt" med många stora föremål att klättra på. Aili jobbade på fint ute i området och Matte kryckade fram i sakta mak. Så fick Aili vittring från figgen längst bort i området. Öronen åkte bak och svansen åkte ner och började vagga. Aili fick söka sig fram mellan och över stora huggna stenblock för att nå fram till figgen som satt som i ett hålrum mitt i. Mycket miljö! Alla block låg inte helt stilla när Aili klättrade över dem. Inga problem. Figgen belönade med skinkpastej ur tub och tog med sig Aili fram till Matte. Därefter gjorde hon det inte Matte kan. Ännu! Gick en miljöbana med Aili över alla de vickande stenblocken! Gungade extra på dem som var rundade i botten. Tack för hjälpen!
På dagen en vecka efter höftoperationen tränade Matte alltså räddningssök med Aili och figgade åt de andra hundarna. Matte är förundrad över att detta var möjligt. Tacksam. Tack alla för en härlig kväll!
Efter operationen måste man ge sig själv sprutor i en månad för att motverka proppar. Med anledning av att det blev fel med receptet ringde doktorn på torsdagsmorgonen. Då passade Matte på att fråga hur långt hon får gå i dagsläget. "Lyssna på kroppen." Matte var rädd att gå för långt av rent energiöverskott. "Du kan gå flera kilometer!"
