Torsdag.
Luftfuktigheten var hög! Grått, dimmigt och smått duggregn. Men milt och inga hårda vindar. Vackert, tyckte Matte och inbäddande lugnt och behagligt.
Regnstället åkte på och gåstavarna hamnade i bilen. Matte tog med hundarna till golfbanan för att stavgå med hundarna lösa. De är nästan osynliga så här års en grådisig dag med höstfärger i naturen, så snart de inte rör sig över de saftigt gröna ytorna. Så fort de kommer in i partier med förna i banans ytterkanter försvinner de nästan. Därför iklädde Matte sina hundar reflexvästar, för bättre synlighet på håll. När Matte går med lösa hundar är det med full koll på var de befinner sig hela tiden. Ett maxavstånd är intränat och avståndslydnad och avståndsdirigering tränas ständigt. Liksom inkallningar från kort och långt håll, med röst och med visselpipa. Ett ständigt tränade blir det helt automatiskt på dessa golfbanepromenader med lösa hundar.
Nu är bommen fälld vid parkeringsplatsen, så Matte fick lämna bilen så diskret det gick vid kanten utanför bommen. Här kan flera bilar få trängas då golfbanor är härliga att vandra på för hundägare och denna är inget undantag. En så här fuktig dag var det ännu ingen annan bil på plats dock.
Matte och de två Lapska drog iväg ut på den gröna och fina driving rangen och tog sig uppför den långsluttande banan, bort mot skogen och naturreservatet. Hundarna njöt och stannade till här och där och roade sig med att lokalisera sorkar i det höga fjolårsgräset längs kanten. De kom i kapp Matte i full fart och stannade på nytt. Perfekt intervallträning för hundarna! Även för deras Matte som då och då stannade upp och lät hundarna roa sig lite mer rejält. Någon sork lyckades de inte fånga som tur var, men roligt hade de! Det räcker att en gång ha fått avliva en stor sork som Gázzi lyckades knäcka ryggen på. Hon stod sedan förvånad och tittade på den bakkroppsförlamade stackaren som försökte fly. Vidrigt tyckte Matte som inte hade något annat redskap att förkorta sorkens lidande med än den egna stöveln. Som togs av och användes som slagverktyg. Det är lite kluvet att låta hundarna jaga sork, då man själv är ansvarig för att ta ett skadat djur av daga, om hunden inte gör det. Sorkar är rätt stora....
Matte stavade på och nyttjade utslagsplatser högt belägna till att träna benstyrka och kondition. Går man med stavar får man påskjut och benen förflyttar sig som av sig själva. Armarna får jobba och därmed överkroppen. Bra för alla och inte minst för den som bytt ut sina höfter mot proteser. Benstyrka krävs för att man inte skall gå över styr och sabba kirurgens fina arbete.
Matte gick och gick med både armar och ben och Modji och Aili var mer eller mindre ständigt i rörelse. Tempot växlade liksom terrängen och en kort stund höll duggandet uppe. Helt tyst var det. Inte ens ett plan till er från Arlanda i närheten störde lugnet. Vattnet i dammen låg spegelblankt och grått. Lika grått som träden i skogsranden var grå i många nyanser. Matte vågar knappt säga att hon njuter av synen, då man förväntas oja sig och himla med ögonen och svära över NOVEMBERVÄDRET. Men det är ju VACKERT! Ser ni inte det?! Grå är däremot inte en färg Matte vill inreda stugan med. Inte svart heller.
Efter en timmes stavande och njutande var Matte och hundarna tillbaka nere vid golfklubben i sänkan. Det kändes för tidigt att ta bilen hem igen. Ännu skulle det vara ljust i en timme. Matte vände åter mot skogsranden längst bort, men nu på andra sidan längs bäcken som rinner ner från skogen. Nu fick hundarna röra sig nere i bäckfåran för omväxlings skull och det utnyttjade de gärna! Vattnet forsade fram i små vattenfall nerför den långsträckta slänten. Uppströms gick Matte och hundarna.
Nu fick Matte för sig att söka spår efter det torp som måste ha legat här innan marken blev golfbana. Gammalt taktegel i en hög, gamla brädor intill och växter som skvallrar om en bosättning på platsen har Matte sett tidigare. Syréner, nyponbuskar och ett par gamla äppelträd, tillsammans med förvildade trädgårdblommor på ett ställe indikerar boende här. Nu gjorde Matte en ny upptäckt! Nere i bäckfåran/ravinen vid ett extra brant parti, fanns en stor samling gamla runda och mossbelupna stenar, på ett sätt som skvallrade om någon form av byggnad och konstruktion från förr. Matte gissar på en kvarn eller en såg för att utnyttja vattenkraften på den här platsen. Inte långt bort ligger den stora gård på vars marker golfbanan anlagts. Spännande tycker Matte om spår från förr! Här läste Mate både sina hundar, för att ha koll på dem och naturen för att lära sig något nytt. Varför tiden gick fort medan Matte och hundarna skrotade omkring längs det härligt forsande vattnet. Aili var något på spåren och balanserade på stenar ute i det skummande vattnet. Matte njöt tillsammans med sina hundar. Finns något bättre än att roa sig tillsammans?!
Skymningen började falla tidigt en grådisig dag och Matte fick med sig hundarna tillbaka ner mot bilen vid klubbstugan. Just som ännu två hundägare dök upp för att hinna ta en sväng, innan det skulle blir för mörkt.
Matte och hundarna hann precis låsa upp dörren hemma, när Husse anlände från sitt besök på gymmet med uppskattat bastubad. Vid eftermiddagsfikat fanns lite att berätta för varandra. Ack så viktigt i en pensionärstillvaro!