Fredag.
Så snart det ljusnat framåt halv åtta dök den ene snickaren upp. Han började omedelbart rigga sin utrustning och tre nyfikna hundar föjde honom från glasverandan ca två meter från uteplatsen, som blev platsen där det skulle sågas. Här ställdes en kompressor.Den förde till och från en hel del oväsen när den gick igång då verktyg användes. Jättereglar bars in på tomten och kapades till och kom vartefter på plats på plintarna och bildade en ram att bygga rummet på.
Efter hundarnas frukost tog Matte en promenad med dem och vid återkomsten hem släpptes de lösa på tomten. Inspektorskan Aili måste självklart kolla på uteplatsen vad som ersatt familjens utemöbel! En arbetsbänk, bitar av virke, slagborrmaskinen som låg på gruset och kompressorn som var avslagen och tyst. Just som Aili grenslade borrmaskinen slog kompressorn igång, precis bakom rumpan på Aili! Hon hade i princip kroppskontakt med den och kunde inte komma mycket närmare. En kraftig smäll och ett himla oljud. Aili flög uppför trappen till glasverandan! Tog skydd längst in. Där hon sprang på en baljstor rostfri bunke balanserande på en lerkruka. Plåtbunken föll ner och slog till krukan med klangfyllt skrammel och oväsen! Ur askan i elden för en uppskrämd Aili!
Aili är förvisso ljudkänsligare än sin mamma som i skottsammanhang förefallit stendöv. Hennes pappa är också totalt oberörd av skott och oväsen. Matte såg hela händelseförloppet och stod mycket nära Aili när allt detta hände. Matte gick efter Aili upp på glasverandan och var nyfiken på Ailis reaktion. Höll sig passiv och ville inte påverka själv på något sätt. Aili tog skydd under bordet, vilket föreföll vara en klok åtgärd när rostfria baljor anfaller uppifrån. Matte gick därifrån och ut på tomten. Väldigt snart hade Aili gjort bedömningen att faran var över och lämnade glasverandan och anslöt sig till Matte och de andra hundarna. Det var lugnt och tyst och inga fler skramlande bunkar ramlade ner, kompressorn var tyst igen.
Aili har en mycket bra egenskap. Hon är väldigt nyfiken! Det dröjde inte länge förrän Matte kunde se att Aili gick omkring på uteplatsen och fortsatte sin undersökning där hon blivit avbruten vid kompressorn. Hon blev nyss skrämd. Men det var inget hon lagt på sig! Viktigast av allt! Hon avreagerade mycket snabbt! Kompressorn hade skrämt vettet ur henne och säkert även ur Matte om hon stått så nära, när den helt utan förvarning slog igång! Men det var inget som fick Aili att avstå från att återvända till det som skrämt henne, för att kolla närmare när oväsendet upphört.
Hela dagen var det sedan ett himla oljud på uteplatsen till och från och spikpistolen lät som skott på mycket nära håll när reglarna sattes ihop framför näsan på hundarna. Hundarna tillbringade mycket tid på glasverandan i oljudet och Aili var nyfiken och ville ha koll.
Lördag.
Familjen for iväg till Rosersberg, där ett inträdesprov till en räddningshundkurs skulle äga rum. Sexton hundar skulle testas och de var uppdelade i två grupper. Husse och Matte valde att komma först fram på förmiddagen och vädret var kylslaget med bara fyra grader. Provet ägde rum i det område där ruinstaden tidigare låg och här finns ännu eh del byggnader att använda som rekvisita vid olika prov. På ett inträdesprov testas varje hund med fyra skott med 9 mm amunition. Från parkeringen där alla prövande väntade ett stycke bort hördes skotten oerhört starkt, som från en älgstudsare men mycket vassare och obehagligare. Ljudet var skarpare och högre än vad Husse och Matte kunde minnas att de hört tidigare. Trots sämre hörsel! Samtliga prövande och medföljande hundar utsattes således för en förfärlig massa skjutande, då man sköt fyra gånger för varje hund!
Familjens Lapsktrio inte undantagen. Bortsett från att de anlände först när andra gruppens prov skulle starta och borde ha sluppit skotten för den första gruppen. Så blev det nästan. Då den gruppen inte var klar när de tre Lapska kom till platsen. Modji och Násti är båda totalt oberörda av skott, vilket de har visat vid ett flertal olika prov inom räddningen och i livet i övrigt. Aili är lite ljudkänslig, men inte rädd på något vis. Nu fick hon visa vad hon går för med åtskilliga skott på nära håll under flera timmar, med förstärkning av byggnader och berg. Matte tog ut hundarna på rastning när det pangade och Aili var nyfiken och ville se, reste sig mot en skymmande betongplint och kunde se människorna som rörde sig där det smällde. Hon fortsatte att titta en stund vid avfyrade skott, men ägnade sig sedan åt att nosa på marken där andra hundar rastats. Hon lägger inte på sig skotten, viktigast av allt. Hon är inte alls rädd. Inga som helst flykttendenser. Kontroll och sedan klart. Ett avslutat kapitel. Som sagt, Aili är en mycket nyfiken hund! Inspektorskan / Kontrollanten.
Tillsammans med vänner avslutades dagen på anrika Blå Laguna! Pizzerian i Rosersberg från vilken både Husses och Mattes liv inom räddningshunderiet, var för sig och tillsammans, fått mycket näring! Början till ett liv tillsammans och bildandet av en Lapskflock.