På onsdagen hämtades Husse och Matte klockan 9 av en ung tjej, uppvuxen på Svalbard.
Färden gick ut ur stan och upp i Adventdalen, där Adventälven från fjället och glaciären Slottet rinner ut. Här finns ett flertal stora hundgårdar med mängder med polarhundar. En mix där Husky eller Grönlandshund visar sig olika mycket. Hundarna stod i en stor inhägnad med höga staket, var och en med en liten koja en bit ovan marken. Byggd med en ingång i vinkel. Hundarna var bundna, en och en, med kätting vid en järnstolpe med arm, som lät dem röra sig i cirkel runt stolpen en bit ut. Hundarna hålls för att köra turister på olika långa turer. Korta turer, som den Husse och Matte nu skulle göra, eller turer på flera dagar.
Tolv hundar valdes ut enligt namnskyltar på en tavla, där det framgick för hundföraren vilka hundar som nyss jobbat och inte. Här fanns totalt 50 hundar. En valpkull på ca 7 veckor bodde i en hundgård bland de andra, med sin mamma och några knappt ettåriga hundar var under inkörning. Valparna var naturligtvis gudomligt söta och den guldfärgade skiljde ut sig bland sina syskon, som var bruna med vita tecken. Alla valparna var mycket nyfikna och sociala!
Hundarna stoppades in i sina fack i hundsläpet och iväg bar det. Ut förbi flygplatsen och mot Björndaleln. Förbi enstaka permanenthus och ett flertal hytter. Här och där stod en eller flera polarhundar bundna, eller i liten hundgård. Strax bortom småbåthamnen gjordes det stopp och här stod en stor och tung vagn och väntade. Säten fanns längs båda sidorna och renskinn breddes ut åt Husse och Matte att sitta på. Sist lastades bössan på. Det absolut nödvändiga geväret, när man vistas utanför stan. Husse hjälpte till med att spänna för hundarna och Matte fotade först och stod sedan som broms hos de två hundarna i täten. Den elvamånaders tiken som gick i par med en rutinerad hund.
Hundarna var på hugget och när bromsen släpptes på vagnen var de inte nödbedda! Iväg bar det ut mot Isfjorden, på en grusväg längs vattnet i Adventdalen. Det rullade på bra och hundarna skötte sig. En behaglig tur! I en lång uppförslöpa klev Husse och Matte av och sköt på. Så dök två vildrenar upp intill vägen. Kortbenta svalbardrenar med gigantiska hornkronor. Hundarna är vana vid ren, då renarna betar precis utanför hundgården.
Just som Matte skriver detta springer en polarräv tätt intill fönstret, från berget och ner mot husen i stan. Den såg frisk och fin ut!
Nåväl, renarna stannade upp och tittade på hundarna, som kämpade vidare. Strax efter var det dags att vända och stanna för en fika. Med en ungtik i täten var det inte lätt.... Husse och Matte vände hundar och hundföraren styrde vagnen. Det gick bra. Vad som gick mindre bra var när hundarna skulle få stanna upp och dricka där vattnet flödade i vägkanten. De hade tidigare vattnats ur skålar. Rätt som det var släppte bromsen och iväg bar det! Nödbromsen utlöstes av föraren och den fungerade synnerligen effektivt. En stor gummiduk hängde under vagnen och nu släpptes ena hörnet, som effektivt bildade som en påse för det ena bakhjulet. Vagnen stoppade upp. Men att sedan få loss gummiduken, som nu låg under ett av hjulen, var inte lätt! Tungt var det! Vått och geggigt. Men till slut gick det och hundarna knatade på tillbaka mot stan och den väntande bilen.
Husse och Matte for med ut till hundgården igen och hjälpte till med att ge alla de 50 hundarna mat: tinadt kött blandat med lite torrfoder och utrört i massor med vatten till en soppa. På vintern fryser vattnet och på detta vis får hundarna i sig en hel del vätska.
Skitiga och nöjda släpptes Husse och Matte sedan av utanför Svalbard Museum. Överdragskläderna stoppades undan och toa uppsöktes för handtvätt. Därpå besöktes museumet.
På kvällen hämtades Husse och Matte med taxi vid hotellet och därefter plockades ytterligare tre personer upp. Killen som körde kom från mycket långt söder ut och han körde fort...... Lite som i Stockholm och ut mot Arlanda. Men här bestod vägen av grus och slätt var det inte. Stopp gjordes en bit upp i Adventdalen, vid ytterligare en hundgård. Här väntade en vildmarksafton med "arktisk mat" vid en brasa. En gevärförsedd tjej mötte upp och sällskapet bjöds in i en primitiv träbyggnad som på polarupptäckarnas tid. Rökigt var det! En eld brann och över hängde en stor kittel. Maten som serverades bestod av en gryta med bitar av renkött, flatbröd, valfri dryck och en fyra Linjeakvavit. Däreftger kaffe och en jättebit kladdkaka med nötter. Föredrag hölls om isbjörnar.
Efter en mycket trevlig kväll i sällskap med en ung engelsk geografilärarinna och ett tyskt siverbröllopsfirande par, skjutsades sällskapet tillbaka till sina hotell.
I samma vansinniga fart.