Onsdag.
Under natten hade det fallit 15 cm snö och termometern visade på 12 minusgrader ute. I stugan var det 16 plusgrader. Det snöade fortfarande när Matte drog upp rullgardinen och det fortsatte snöa hela dagen. Matte eldade i kaminen och ägnade en del tid åt att kontrollera hur det såg ut i den nya datorn. Vad Matte kunde bedöma så såg allt ut som förr! Så himla skönt! Tack vare Husse och hans jobbarkompisar.
Hundarna fick en kort morgonpromenad och sedan lite utevistelse på tomten medan Matte skottade. Efter en paus för att värma händerna i brasvärmen var det dags igen. Matte skottade vidare och tungt var det. Hundarna ville in och i uterummet var det betydligt varmare. Framför allt slapp de den isande kalla och mycket kraftiga vinden!
Efter att ha fått upp värmen i både stugan och kropparna blev det dags att dra iväg på träning under Lidingö stadshus. Här kan bilarna står i garaget och det är varmt och gott för hundarna när kylan biter utomhus. Träningen skedde i källarutrymmen intill i rumstemperatur. Lyx för en grupp med rätt hög medelålder hos förarna. Denna kväll tränade familjens tre tikar tillsammans med en av Lapskkillarna. Källaren består av diverse långa gångar och trapphus med hissar. Här finns omklädningsrum, gym, fläktrum, förråd, tvättstuga och lite annat. En omväxlande och inte helt enkel träningsmiljö avseende vittringsförhållalndena. Överallt i taken ligger stora fläkttrummor och ventiler mellan utrymmena finns det överallt. Ofta blir det en ordentlig utmaning för hundarna! Men även för förarna! Det gäller att läsa hund och tänka byggnadsteknik samtidigt. Samt försöka tänka drag igenom byggnaden. Omväxlande och intressant träning!
Násti fick börja, för att inte ligga i bilen och ladda i väntan på sin tur. Matte undviker så långt det går att Násti skall uppleva stress eller överanstränga sig. Även positiv stress, där hon kan ligga och skaka av spänning inför att få arbeta! En sann arbetshund även nu. Ett stilla mediterande i en soffa är inget för henne som pensionär. Násti fick tre figuranter utplacerade i tvättsugan med två intilliggande rum/förvaringsutrymmen. Ytan skulle begränsas och figgarna skulle vara relativt lätthittade, direktbelöning var viktigt. Násti skulle inte sitta och skallmarkera vilket är ansträngande. Hon fick söka i koppel tillsammans med Husse. En mycket lycklig Násti fick äntligen jobba! Svårigheten i detta sök var att det fanns tre personer gömda i varsitt rum med öppna passager emellan. Vittringarna spred sig i det stora utrymmet och kunde mycket väl slå i varandra. Násti sökte i koppel och kunde inte fara omkring för att fånga vittringarna i flykten. Hon använde sig av sin rutin och sorterade vittringarna fint, varpå hon plockade sina figgar en efter en! Det var inte helt enkelt att förhindra skallmarkeringar från en snabb hund! Men många skall hann hon inte få ur sig innan tuben med skinkpastej tystade hennes mun. Mycket klapp och kel blev det också och hon såg helt rörande ut med sitt huvud lätt på sne åt vänster. Det råder ingen tvekan om att Násti mår bra! Om än lite sned. En dag i sänder.
Aili fick söka tomt igenom korridorer med gammal vittring och blev lite brydd. Vittring strömmade ut lite svagt från låsta plåtdörrar där en figurant varit gömd för Lapskgrabben. Aili jobbade sig vidare till gymmet och där blev det svårt. Mycket svårt! Hon lokaliserade rätt snart en person i bastu/duschutrymmet men var? Hon gick vartefter uppåt med nosen och spikade legan/gömstället uppe på taket till den lilla bastun! Figgen var glad att bli funnen, innan den tunna boardskivan som utgjorde tak gav vika.... Aili jobbade vidare och bestämde sig för att nästa figge låg bakom ett stort draperi som dolde en utrymningsdörr, strax utanför duschutrymmet. Hon gick in bakom tyget ett stort antal gånger för att kolla. Hittade ingen men skallmarkerade mot draperiet helt övertygad om där fanns det någon. Hon hade vittring helt klart, men just där fanns det ju ingen gömd! Aili tog då och då vändor runt i gymmet för att nå figgen. Hon såg lätt förvånad ut när hon fick en hundkopis bredvis sig längs hela långsidans spegelvägg! Över gåband och mellan motionscyklar sprang hon med näsan i arbete. Matte satte Aili ner för bättre fokus, Matte tog ut Aili i korridoren och startade om henne för fokus, men hela tiden återvände Ailis till draperiet för dörren. Det var just där vittringen placerade sig! Men där fanns det ju ingen. Matte tog in Aili till bastun och satte henne ner. På vägen ut i gymhallen kunde Aili äntligen fästa vittringen hos figuranten genom en dörrspringa. Dörrarna till duschutrymmet/bastun och ut till korridoren var ihoptryckta mot varandra i öppet läge och där bakom i hörnet låg Husse på golvet. Hans vittring steg rakt upp som i en skorsten och spred sig i gymmet och den mesta vittringen slog ner vid väggen mitt emot, där draperiet hängde! Här fick både Aili och Matte jobba med insidan av sina skallar efter bästa förmåga.
Naturligtvis väcktes nu nyfikenheten hos de fyra hundförarna! Hur skulle Modji och Grabben lösa uppgiften? Det visade sig att de båda gjorde i princip på exakt samma sätt. Med mycket små variationer. Vittringen från figuranten i hörnet bakom de ihopslagna dörrarna placerade sig vid draperiet utmed väggen mitt emot.
Alla hundar fick vintertäcken på sig för att inte frysa, medan förarna intog en sen middag tillsammans på MAX och eftersnackade.
Tack för en mycket givande träning med stor svårighetsgrad! Vi fick ha glädjen av Nástis närvaro på ännu en träning och hon fick vara med och leka igen! När familjen kom hem vid halv elva, efter att ha fått ta omvägar på grund av avstängningar på Norrtäljevägen, skyndade en pigg Násti in och gick genast ut i köket. Tittande uppfordrande upp mot köksbänken. "Var är min middag"?! Närminnet kanske inte är så bra? Eller så chansade hon på att hennes Matte brast i närminne? Fan vet. Två gamla tanter...