Lördag.
Väglaget var oförändrat och Matte var irriterad över att ha känt sig mör vid hemkomsten från den moddiga promenaden på fredagen. Därför gav hon sig iväg mitt på dagen på en ny runda i området med Aili och Dima. Så himla dålig kunde väl ändå inte konditionen vara?! Nu var Matte lite mer tunnklädd.
Kommen ett stycke hemifrån neråt vägen, hade fler bilat hunnit passera och modden var faktiskt lite tillkörd och gruset under gjorde nytta. Det egna reviret ligger inte så långt ifrån vägslutet vid en vändplan i närheten av sjön och där var det moddigt värre. Snart mötte Matte och hundarna en kille med en stor hund, som börjat gå sina promenadrundor längs samma vägar som Matte. Som vanligt satte Matte sina hundar vid vägkanten i väntan på att den mötande hunden skulle passera. De skötte sig exemplariskt och imponerade på den mötande hussen, vars hund inte brydde sig mycket om statyerna intill plogvallen. Matte var nyfiken och tog chansen att fråga vad det var för ras på denna jättehund och fick svaret att det var en Tibetansk Mastif. "En tjurskallig sjuåring" enligt sin husse. En släthårig hund, vilket förvånade Matte som trodde att rasen var försedd med mycket päls.
Rätt många möten med bilar blev det och Matte måste korta in koppel till superkort och tränga upp hundarna i plogvallen för att möten skulle vara möjliga. Vägen är för smal och två bilar kan inte mötas annat än i korningar i princip. Som fotgängare siktar man på närmaste skottade infart till någon fastighet. Matte höll sig mitt i vägen som alla andra fotgängare, när gruset endast är spritt där. Det gick bra och det gick att gå rätt fort och när Matte gått sin runda fortsatte hon och gick runt kvarteret också. På så vis blev det totalt fyra kilometer och en sugande backe på en dryg timme. Under tiden skrapades vägarna rena från modd och Matte mötte traktorn vid fyra tillfällen. Dima har verkligen vuxit under året i flocken. Ett traktormöte var ett trauma då! Nu är det något som tillhör vardagen.
Matte kände sig inte mör och det var en tröst. Efter att ha gått igenom två långa perioder under många år med allt mer slitna,värkande och till slut totalt utslitna höfter, uppskattar Matte dagligen att ha återfått förmågan att gå fort och långt. En stor tacksamhet känner Matte för de nya höfterna, som fungerar så fantastiskt bra. De har nu fyllt tio respektive fem år.
En liten påminnelse för den som vill skratta eller allmänt se vad vi gjort med våra hundar. På Youtube finns filmer från valphagen 2019 och filmer fårn olika träningstillfällen. Sök på: Lapsk Vallhund Gátchis Kennel.
På förstasidan/startsidan finns länkar till många olika filmer på Youtube med Gátchis hundar.