Veckan inleddes med flera raska långpromenader med hundarna, innan vädret skulle slå om till snö, kyla och blåst. Vägarna låg härligt öde av någon orsak! En del trädgårdsfixande inför den blötsnö som skulle komma blev det även. Toppar på tujor och idegranar och någon en knöts ihop, så att träden inte skulle fläkas. Snöskyfflar lades in i bilarna.
På tisdagen fick hundarna stanna hemma när Matte hade tid hos tandläkaren. På Allhelgonadagen besöktes en fin restaurang i Djursholm tillsammans med sönerna, efter det traditionella kyrkogårdsbesöket. Till efterrätt åt Matte en god kaka med tillbehör, bland annat karamelliserade hasselnötter som krossats och strötts över kakan. Dock hamnade en stenhård och icke krossad nöt med hårt sockerpansar i Mattes mun och det gick som det gick. Tandläkaren bekräftade nu två tandfrakturer på två motstående tänder i över och underkäke och det kommer att kosta kring fyra tusen att fixa tänderna. Matte sökte någon ansvarig på restaurangen för att höra hur man ställde sig där till denna olyckshändelse orsakad av slarv i köket. Förgäves. Ansvarig var inte på plats och Matte fick en mailadress. Hittils ingen respons alls. Någon form av försäkring borde väl finnas för restauranger då liknande torde hända ibland.
På onsdagen fick hundarna stanna hemma igen när Matte äntligen skulle få prova nya och modernare hörapparater, efter hörselkollen nyligen. Utvecklingen går fort och med ett dövöra har ingen bra lösning funnits. Nu kanske det i alla fall går att göra något litet för att få in ljud i dövörat. De senaste tre åren har Matte kämpat med en större hörapparat än vad som är det normala och därmed även med en högtalare in i örat som varit specialgjuten och antingen för stor eller för liten och inte gått att anpassa för problemfritt användande. Enda lösningen har det hetat. Dyrt dessutom! Hör man dåligt blir man mycket lätt idiotförklarad! I stället för att tala lite högre och aningen långsammare, börjar man tala till den dåligt hörande på ett tillgjort och förenklat sätt som till ett litet barn. Nej, Matte gillar inte att bli talad till som vore hon en tvååring eller dement. Eller inte talad till alls - då hon ändå inte hör vad man säger. Eller begriper vad man säger. Ja, Matte är en gammal kärring, men ännu inte dement eller med dålig språkförståelse.
På tre år har utvecklingen gått framåt och med en ny audionom med lite annat tänkande, förefaller Matte förhoppningsvis kunna höra mänskligt tal på höger sida om skallen bättre framöver. Även kunna bära både hörapparat och glaögon med mössa denna vinter. Det har blivit för trångt bakom örat i tre års tid. Dock kommer det att kosta även detta.
Snöovädret skulle dra in under onsdagseftermiddagen och hem med nya höraparater på prov kom Matte i grevens tid. Det snöade hela vägen hem, men inte så mycket. Sedan snöade det och snöade det - mer och mer och hela kvällen och hela natten och hela torsdagen. Dima fick fnatt när Matte skulle gå ut med hundarna! Han återföll i sättet att bara kasta sig rakt upp i luften mot Matte! Han exploderade i snöglädje! Aili tyckte väl så där. Till en början blöt snö och stark vind och det var mycket skönare i uterummet. Där kunde hon ligga och titta på sin galne sambo som rusade runt i snön och sin Matte och Husse som försökte hålla rent från snö på yttertrappen och till grinden.
Under torsdagen avråddes alla i länet från att ge sig ut i trafiken om man inte måste. Kraftig vind orsakde drivbildning och det kändes svinkallt i den hårda nordan. Varken Aili eller Dima ville vara ute mer än vad som krävdes, för några rastningspromenader med Matte. Under kvällen sjönk temperaturen raskt till tretton grader.
Fredagen inleddes med ett strömavbrott som inträffat under natten. Luftvärmepumpen hade nog varit avstängd rätt länge, för stugan var utkyld. Matte tände den nya etanolkaminen och eldade i braskaminen. Tände stearinljus och den nyinskaffade batteridrivna campinglampan med starkt ljus. Satte på sig ytterjackan och satte på nödradion för att höra om strömavbrottet var omfattande. Hydropressen hade ju stannat men vatten fanns som alltid i reservdunken och snart gick det att värma kaffevatten på kaminen.
Husse och hundarna vaknade till en stuga upplyst av stearinljus och med stigande värme från kaminerna. Efter att ha fått i sig varmt kaffe tog Matte med hudnarna ut på en morgonrastning i snö och kyla och när vinden mojnat var det väldigt fint! Trots elva minusgrader.
I snön syntes spår från några som jobbat vid ett elskåp och när Matte och hundarna kom hem igen hade strömmen återkommit i ledningarna!
Mitt på dagen tog Matte en härlig långpromenad i området, i vintrigt solsken med hundarna. Vägarna låg öde och med Icebugs på fötterna gick Matte säkert. Lugn och ro och ingen stress. Den promenaden gjorde gott i både kroppen och själen.