Söndag.
Efter frukosten satte familjen full fart. Husse tog itu med städningen av den lilla stugan. Matte tog med sig hundarna på en "moppepromenad" i området. Underbart var det att i snabbt promenadtempo rulla fram i stort sett ljudlöst (elmotor) mellan försommarfina trädgårdar. De flesta låg nog och sov fortfarande, för Matte och hundarna fick ha vägarna för sig själva. Solen hade ännu inte hunnit så högt på himlen. Här och var syntes spår av stormbyarna dagen innan. På en tomt var en man sysselsatt med motorsågen för att rensa upp. I hans närmaste omgivning sov nog ingen längre.....
Aili har haft lite svårt att inse att promenader med Matte inte alls funkar om man kastar sig över till andra sidan av diket med jämna mellanrum. Utan förvarning. Som vore hon okopplad. Matte har för närvarande inte styrkan att hålla emot då dessa ryck får det att göra f-t ont och benet viker sig. På moppepromenaderna funkar det inte heller då Matte sitter där hon sitter och riskerar att liksom skjuten ur en katapultstol flyga efter Aili till andra sidan av diket. Olika lösningar har provats och har väl fungerat, men har känts lite hårda. Nosgrimman uppskattades inte alls av Aili. Som ideligen stannade och försökte gnida den av sig. Kedjan fungerade bra som dressyrredskap vid vanliga promenader, men inte på moppepromenaderna med tre koppel fast i en och samma hand och ingen flexibilitet i sidled.
En Haltisele som påverkar från fronten inskaffades. Aili fick stifta bekanskap med den kopplad med två koppel till en början. Enligt instruktionerna. Ett i fronten och ett på ryggen. På söndagens tur var Aili kopplad endast på ryggen. Mycket bättre gick det nu. Matte har inte haft några problem med att få sina hundar att gå fint i koppel tidigare. Men då har Matte å andra sidan inte haft en utsliten höft. Matte har kunnat gå dubbla promenader. En med samtliga hundar och en med den ungdom som skulle tränas att gå fint i kopplet. Långa härliga promenader. Så många steg varje dag kan inte Matte gå nu. De räcker bara till en kort rastningsrunda för närvarande. Denna lösning känns ändå rätt hundvänlig och selen är ett träningsredskap. Matte försöker göra det bästa av situationen och vill använda sommaren till att träna Aili till en väluppfostrad ung hund lagom till ettårsdagen och Mattes nya (?) och rörligare liv med en ny höftled.
Artros är en av våra vanligaste folksjukdomar och som hundägare ställer utslitna och ömmande leder till det i vardagen. Matte är sannerligen inte ensam om att ha upptäckt detta. Men allt går. På något sätt. Med olika lösningar. Det blir nog ordning även på Aili under promenaderna. Hon märker så klart att Matte är ostadig på benen nu! Vilket kan uttnyttjas. Matte tänker inte låta sig utnyttjas.
Under eftermiddagen hade hundarna herrbesök. Oerhört uppskattat av Aili! Husses dotter kom över på fika tillsammans med sambo och ung "Noffekille". Norfolkterrier, icke att förväxla med storvuxna "Nuffar". Hundvärldens eget "fackspråk". Aili ville ha honom för sig själv för att springa runt den runda rabatten på gräsmattan i vild lek. Modji var totalt ointresserad av honom. Han av henne. Modjji är kastrerad. Tyvärr. Násti var också fullständigt ointresserad av den unge killen. Avvisade honom tydligt. Men det fick honom VÄLDIGT intresserad av henne! Vartefter fick han ett helt annat intresse även av Aili! Uppvaktningen blev allt intensivare av Aili och hennes mormor och någon mer lek blev det inte. När det var dags för hemfärd vägrade grabben till en början att följa med. Tvingades dock inse det omöjliga i att totalvägra att komma på tillsägelse. Aili satt på insidan av grinden med nosen ut mellan spjälorna och ville följa med sin nyfunne vän.
Så nu är frågan vem som börjar löpa först. Násti eller Aili?