Torsdag.
Lapskflocken lever helt coronaanpassat sedan mitten av mars. Som hörande till riskgruppen 70+. Nu visar det sig att den aboslut största riskgruppen var alla de som levde på olika typer av boenden. Husse och Matte lever i skogen. Ja inte i någon riskoja eller grotta, men icke förty i skogen. I en liten stuga omgiven och skog och en del andra hus, devis permanent bebodda. Risken att i vardagen frottéra sig nära inpå andra människor är inte stor. Därför vore det dumt att medvetet utsätta sig för mer nägångna kontakter människor emellan och vartefter samhället anpassats till säkerhetsavstånd mellan människor, fungerar livet alltmer okomplicerat för den som vill hålla social distans för undvikande av smitta.
Matte hade behov av ett par nya promenadskor, inte sabbade av att ha använts vid hundträning i diverse därför lämpliga områden, som bergtäkter. Nu fanns det ett bra alternativ på rea på XXL och vid kontroll skulle de finnas i butiken i Arninge. Det var inga problem att få handla utanför butiken enligt en vänlig person som Matte fick tala med. Så då begav sig Lapskflocken dit och Matte ringde in till butiken. Strax kom en ung och väluppfostrad kille ut med de önskade skorna och Matte fick för säkerhets skull prova där vid sandlådan, som fick agera bord. Skorna satt som en smäck och betala kunde Matte göra med Swish. Precis som vi inköp av hundmat i butiken bredvid. Två butiker som anpassat sig och uppskattar att få ha kvar även kunder som inte bör/vill mingla inomhus. Toppen!
Lite mat skulle passa fint därefter och en närbelägen Thaivagn besöktes. Bord och stolar möjliggjorde ätande på plats och då det inte regnade just då njöt Husse och Matte av att kunna "gå på krogen" även i dessa dagar. Hundarna närvarade men bakom gallergrind i bilen.
Vidare gick färden norrut tillbaka till Wira som besöktes sistlidna helg. En nyhet för sommaren är att lokala hantverkare och andra på torsdagar därstädes visar sina produkter till försäljning. I en samling böcker rörande Roslagen och Åland hittade Matte en mycket välillustrerad bok med olika knopar! Den köpte Matte för att friska upp minnet från scouttiden och tiden med båtsomrar i skärgården. Därefter tog Lapskflocken en mycket somrig promenad i de närmaste omgivningarna, längs en traktorväg mellan kohage och hästhage inramade av blåklockor, gulmåra, vitmåra och rödklöver. Mer sommar kan det liksom inte bli!
Klicka för större bild.
Gulmårans doft ÄR sommar! Modji och Aili uppskattade mycket att få strosa längs vägen och insupa alla nya dofter! Om hästarna brydde de sig inte mycket, trots att ett par av dem gärna ville hälsa.
Tillbaka till byn med den gamla smedjan gick promenaden, mellan gamla fina hus bevarade i samma stil som förr och hela miljön är som tagen ur en film, men är i högsta grad på riktigt och inget muséum. Här bor människor året runt i många av husen och i några endast sommartid. Här är man långt ute på landet i Roslagen - bara ett stenkast frå Stockholm och med bussförbindelse. Restaurangen i det gamla tingshuset från 1700-talet och den äldsta byggnaden i det gamla Wallonbruket serverar både mat och fika. Lapskflocken slog sig ner vid ett bord med avstånd och kunde bordsbeställa och betala gofika. Som vanligt var det många besökare och många hundar för de två Lapskdamerna att hålla koll på.
Fram till nu hade himlen varit sommarvacker med små lätta moln i det blå, men nu drog tunga blåsvarta moln snabbt ihop sig från sydväst - riktning hemåt. Bilen hade inte rullat många meter innan ett biltvättsliknande skyfall svepte in bilen! Regnet vräkte ner under en halvtimme och upphörde just som bilen svängde in i området hemma. När hundarna släpptes ur bilen vid det egna reviret var himlen åter blå! Solen sken och bilen var vältvättad. Reviret dröp av väta och ur regnmätaren kunde Matte tömma ut ytterligare 10 mm regnvatten. Lika mycket kom dagen innan. Husse tog en skogspromenad med hundarna medan det säkert var uppehållsväder.
En dag då allt flöt på med mycket frisk luft under hela dagen och inte ett enda besök inomhus nära inpå andra människor. En helt vanlig dag - men noga coronaanpassad. För det äldre paret med de två små hundarna. Alla andra lever på som vanligt vad man kan se runt om. Social distans är historia. Inte gå in i butiker när man är äldre verkar även det vara historia. Runt Husse och Matte trängs folk och man måste själv kliva undan för att undvika att framför allt yngre mer eller mindre andas en rakt in i ansiktet. Man prejas åt sidan som äldre - typ. Både bokstavligt och bildligt. "Håll i! Håll ut! HÅLL UNDAN! Husse och Matte finner sig i detta och håller undan. Vill inte bli sjuka för något i världen, därmed riskerande två ägarlösa Lapska Vallhundar för omplacering eller avlivning.
Detta med olika synsätt på social distans skildras i en artikel i D.N. i dag fredag. Skriven av ledarskribenten Richard Swartz, som själv varit sjuk i Covid-19: Rubrik "Endast i Sverige slipper de unga respektera den äldre generationen". Saxat:"De unga jag mötte såg mig knappast. Kanske var de kkränkta: för sådana som jag måste de göra uppoffringar". Han skriver om en stor klyfta mellan ung och gammal. "Coronaviruset skapar inte, men blottlägger och inskärper åtskilliga klyftor i vårt samhälle: mellan stad och land, familj och ensamstående, mellan rik och fattig. Och den viktigaste och sannolikt djupaste - den mellan ung och gammal". ........ "Kanske har myndigheterna riktat sin vädjan om hänsyn och solidaritet till ett samhälle som inte längre finns. Talat för döva öron till ett allt mer själviskt, atomiserat Sverige, alltmedan den äldre generationen som byggde landet dör som flugor på äldreboendet".
Att man är gammal stämplas i pannan numera. Inte kul alls. Deprimerande i viss mån. Utstötta ur gemenskapen men det kallas "omtanke". Det går inte Matte på längre, när så många dött när de skulle värnas som sköra.