På fredagen for Matte ner till ridhuset för att träna med Modji en sista gång innan lördagens tävling. Tack H. för att vi får nyttja ridhuset!
Hur bra som helst, blev det när någon bestämde sig för att börja skjuta alldeles i närheten! Just som Modji hoppade ur bilen. Modji såg lite förvånad ut, men brydde sig som vanligt inte det minsta om skottlossning i någon form. Modji släpptes nu ur bilen lös och Matte hade noga koll på vart hon gick. Hon tilläts nosa kring bilen och visade ingen önskan att gå någon annanstans. Trots hästar intill bilen. När Matte tog kampleksaken i näven och gick mot ridhuset, höll Modji sig tätt intill Mattes sida. Av egen fri vilja. Sedan kopplades Modji upp inför träningspasset. In i ridhuset går man kontrollerat med kontakt. Tycker Matte. Så blev det också.
Detta träningspass skulle ske mer som på tävling, varför leksaken inte placerades som en extern belöning och Mattes händer var tomma på godis. Leksaken var däremot intryckt under Mattes jacka. Träningspasset var inte längre än vad en tävlingsbana tar att genomföra. Till en början var Modji lite brydd över det flitiga skjutandet, då det aldrig förekommit vid tidigare träningspass i ridhuset. Vilket gav Matte en chans att korrigera sin hund och dra uppmärksamheten på sig själv. Modji ville veta var skytten befann sig, men efter en halv minut fick det vara. Modji genomförde Mattes tänkta bana korrekt och med bra kontakt. Men som störning betraktat för en skottvan hund - vad är väl det mot ett ridhus fullt med folk och hundar och tävling på två banor parallellt......
Matte tog därefter ut alla tre hundarna på en promenad, längs den skogsväg som leder in bakom ridhuset. Här fanns mycket att nosa på och hundarna föreföll förtjusta! Vägen ledde ner längs hästhagarna och landskapet öppnade sig. Vinden fick fart och den var bitande kall. Matte skyndade på stegen och fortsatte runt den lilla byn. Sista huset innan grusvägen mot ridhuset var en skruttig barack som Matte sett från landsvägen under alla år. Nu fick Matte se den på nära håll. Den föreföll övergiven, med gardiner som täckte alla fönster och en kvarglömd adventsstjärna hängde i ett av dem. Ruttna brädor och flagnande färg. En dörr stod öppen. Matte blev lika överraskad som sina hundar när en tjock Gråhund skällande flög ut genom dörren! En kort lina stoppade upp jycken strax utanför dörren. Bodde hunden där ensam? Knappast. En sorglig och beklämmande syn var det.
Resten av dagen tog Matte det lugnt och sparade på stegen för säkerhets skull. De behövs under en lång lördageftermiddag.