Inför Mannis flytt till renarna, fokuserar Matte nu på gutten. På måndagen tog Matte med sig hundarna till hästgården längs vägen ner till byn. Avsikten var att träna Manni med hästarna. Fickan var full med godis och klickern var med.
Bilen parkerades vid ridhuset och Manni fick koppelpromenera förbi stallet, bort till hästhagarna. En lagom stor hästflock stod och åt hö. Två och och två i intilliggande hagar. Stora hästar, lugna och sansade hästar. Matte tar mycket gärna tillfället i akt att få lite hästlukt på händerna, efter många år utan egen häst. Med småbarn och valpar kan man ta chansen att få göra lite andra saker, än vad man normalt gör i sin vardag. Matte skyller gärna på Manni när hon står och småpratar med en häst och sakta andas i dess näsborrar. Kommunikation på hästars vis. En hästs varma andedräkt i ansiktet, är något Matte gillar skarpt. Vilket hon nu hoppades kunna förmedla till Manni.
Lillkillen kände igen sig och visste vad lukten innebar, när han kom ut ur bilen. Manni har helt klart ett stort djurintresse. Grunden för en vallhund. Han satte näsan i vädret och vittrade. Länge! Spanade i vindriktningen och upptäckte hästarna ett gott stycke in i hagarna. Drog i kopplet. Ville dit! Tyst, målmedveten. Glad Matte. Matte tog sig fram till staketet med Manni i täten. Ett trästaket med eltråd på insidan och bara högt upp. Perfekt för Manniträning! En av hästarna lämnade maten och kom för att hälsa. Den största av dem. Nästan lika mörkbrun som Manni. En nyfiken och mycket vänlig häst med pondus. Ytterligare en anslöt, men tilläts till en början inte hälsa på Manni av sin mörkare kompis.
Manni blev än mer nyfiken. Matte klickade och belönade för all kontakt Manni tog med hästarna. Från första åsynen av dem. Han backade och skällde när han tyckte att den stora hästen var lite för nära vid staketet. Tystnade och ville in i hagen när hästen gick åt sidan. Manni och hästen kände av varandra på ett mycket fint sätt med ömsesidig nyfikenhet och respekt. Matte var lycklig. Det är det här det rör sig om. Subtila signaler arter emellan. Hund-människa, hund-häst, häst-människa. Kommunikation är möjlig.
Matte lyfte upp Manni i famnen för bättre kontakt med hästen. På marken var han mycket liten, betraktande hästen där uppe i skyn. Han borde ju ha varit livrädd inför detta jättedjur. Det var han inte alls. Han visade respekt och det är klokt. Ingen rädsla alls. Men han är inte unik på något sätt. Hans mormor och hans pappa har vuxit upp med hästar omkring sig. Hans mamma har inte haft förmånen att växa upp med dem på nära håll, men har träffat ett flertal på nära håll ändå i sin barndom. Att låta honom träffa hästar innan han skall träffa renar, är så nära Matte kan komma vad gäller förberedelser för Mannis nya liv. Matte klickade på och delade ut godis när hästen och Manni nosade på varandras ansikten. Manni fick godis. Inte hästen. Som vartefter föreföll inklickad på hundvalp och ville vara med och äta.....
Matte var mer än nöjd med resultatet av hästträningen med Manni och allt godis var slut. Aili får träna en annan gång. I den kalla vinden var Mattes bara högerhand dessutom i behov av att tina upp. Klicker, godis och tumvantar är ingen bra kombination.
På hemvägen gjorde Matte ett stopp vid golfbanan. Där var bommen till parkeringen nu öppnad och en liten yta plogad. Skidspår var dragna längs kanterna av golfbanan. Matte kunde släppa hundflocken lös på ytan mellan de preparerade spåren. Alla de fyra hundarna tog för sig av den orörda ytan med lätt och luftig snö! Mycket springa blev det. Matte var godisautomat och tränade samtidigt "kontakt med föraren". Två armar upp i luften betyder "kom och ät godis". Det förstod även de två busfröna väldigt fort. Med hjälp av avståndsskyltarna kunde Matte se att 50 meter bort, ensam, satt Manni och kollade läget. Avvaktade. Så kom han forsande genom snön när Matte sträckte upp armarna i luften. De andra tre hakade på och farten var hög in i mål. Alla vann och fick godis.
Matte rörde sig bortöver och bakifrån dök en skidåkare upp i spåret vid sidan av. En nyhet för Fröna. Spännande! De vuxna uppförde sig väl och blev kvar hos Matte. De nyfikna måste utforska. Mannen blev utskälld av två valpar och tog det som tur var med ro. Skidade på i sin takt, med en valp bakom och en vid sidan. Då och då lyssnade de på sin matte men halvvägs tillbaka vände de om. Skidåkaren var väldigt intressant! Aili kom till slut tillbaka till Matte, men Manni höll sig kvar och koncentrerade sig på en av stavarna. Som när Husse och Matte skottar snö. Buskul! Men även han bestämde sig för att återvända till sin flock för godisutdelning till slut.
Matte uppmuntrar gärna nyfikenheten i detta läge och avstår från lydnadsträning. Det är inte ovanligt att valpar blir rädda för skidåkare. Stavarna kan vara skrämmande. Matte kan själv inte åka skidor för närvarande och tackade för träningshjälpen.
Efter hemkomsten sov Manni en liten stund. Sedan var det fullt ös igen. Men under Guldbaggegalan sov de djupt hos Husse och Matte. Drömmande med magarna i vädret och viftande på tårna. I kaminen sprakade brasan. Mysigt!