På måndagen var det hög tid för en powerwalk igen! Tanterna måste ju hålla formen! Utan de raska promenaderna hade inte Násti haft så fina muskler och kondition nog att visa sina fina rörelser för domaren! Sorgligt är att se tidigare fina championhundar envist visas upp när de har många kilos övervikt och knappt orkar lunka runt i ringen. Bättre är att alla får minnas hunden med en positiv bild och inte som något som redan varit. Nástis mamma Gázzi fick sitt andra utställningscert ett par månader innan sin 13-årsdag och tränade till sin sista kväll i livet vid 14 år och 9 månader. Ingen vet vad framtiden bär med sig, men som ett vrak kommer inte Násti att visas i någon utställningsring. Närmast gäller det att hålla konditionen i Lapskflocken på topp inför lagtävlingen för räddningshundar, där Násti med tre av sina barn bildar lag Gátchis den 16-18 oktober. Eftersom en räddningshund skall jobba ihop med en förare är det alltid ekipaget som räknas! En bra hund och en risig förare vinner inga tävlingar eller gör några bra skarpa sök. Är det en lagtävling så gäller det att inte vara lagets svaga länk! Varför Matte tog med sig hundarna och älgade på till grannbyn Älgeby!
Via traktorvägen över beteshagar mellan husområdena gick den mycket raska promenaden längs en asfalterad huvudväg inom området, för dagen helt öde, ner till skogssjön Hoven. Där låg sjön helt spegelblank, ingen vind och inte ens en krusning och den blå himlen med enstaka stackmoln speglade sig i vattnet. Skogen runt sjön består av blandskog och enstaka lövträd börjar skifta i höstfärger och lyste vackert i allt det gröna och blå gånger två med spegelbilden i vattnet. Ljuvligt!
Intervallträning är mest effektivt och här dröjde sig Matte kvar på några svagt sluttande hällar en stund och lät hundarna vara lösa. Skärgårdskänsla! Inte helt oväntat då området med alla sina skogssjöar var en del av skärgården för mycket länge sedan. Promenaden längs sjön gick på en stig genom skogen och farten var god men ingen kaloribrännande powerwalk. Njutning var det i högsta grad. Så småningom kom Lapskflocken fram till vägen igen och här öste Matte åter på den sista biten hem genom det egna husområdet. Hundarna får gå i trav hela tiden, inget strosande och luktande på varenda grässtrå hinns med. I en timme effektiv sammanlagd gåtid höll flocken farten uppe, med avbrott i drygt halvtid för tjugo minuters kontemplation och njutning vid sjön.
Eftermiddagen tillbringade Matte med att röja undan utblommade växter och rensa bland den frodiga grönskan efter allt regnande. Hundarna spred ut sig och vilade ett tag efter motionsrundan. Men Ailis vilobehov var inte så stort uppenbarligen.
Plötsligt dök Aili upp vid Mattes sida och hade något att berätta uppenbarligen. Som hon brukar i det läget så krafsade hon lite försynt på Mattes ben. Matte hade händerna fulla för tillfället och kunde inte besvara hälsningen direkt. Aili ville ha kontakt och gav sig inte. Matte sträckte ut en hand åt sidan och klappade den kontaktsökande. Varpå Mattes hand blev genomblöt och genomgeggig! Aili satt fin och lät sig beskådas. Lerig från topp till tå! Bokstavligt talat. Hjässan var lerig, kinderna likaså. Hela nospartiet var geggigt. Vidare över halsen, bringan och ner över benen var Aili färgad grå och genomblöt. Att hon varit i bäcken och grävt stod utom allt tvivel!
Matte mindes Ailis mor i den åldern. Hon fick då namnaet Muddermodji då hon en period muddrade bäcken varenda dag. Matte frågade Aili vad hon jobbade med och då visade Aili så gärna! Hon tyckte att kanten mot gräsmattan behövde grävas ur så att bäckfåran blev lite bredare. För att lyckas med detta klev hon omkring på den leransamling som utgör fäste för en grupp gula liljor i bäcken! Liljorna har börjat sprida sig upp mot gräsmattan bland stenarna i bäckens kant och där skall inga liljor växa. Helt korrekt uppfattat! Aili fick gärna fortsätta med sitt arbete. Modji brukade gå i vattnet och krafsa upp smakliga rötter och Aili såg ut att söka rötterna även hon.
Modji och Násti vilade på verandan och Matte och Aili jobbade på. Så småningom tog Matte av sig arbetshandskarna och tog en fika och då avslutade även Aili sitt arbete. Hon hoppade upp på bänken och satte sig bredvid Mattes skitiga handskar och hela Aili var genomskitig! Hon hade fått en ny färg över hela ansiktet och resten av den främre delen av kroppen. Matte fick en fin bild av en arbetande hund som tagit av sig arbetshandskarna för en fikapaus.
Som tur är uppskattar både Husse och Matte kreativa och självständig hundar som skaffar sig meningsful sysslesättning, när en rask långpromenad inte är nog som stimulans. Vilket förenklar livet som Lapskägare till en påhittig snart tvååring.
Om nu någon tror att Matte genast tog in Aili och ställde henne i duschen så är det ett felaktigt antagande. Familjens hundar shamponeras bara när de kletat in sig i sådant som inte torkar och faller av. Lera torkar och faller av! Varken Modji eller Aili är någonsin shamponerade. När middagen var äten på glasverandan och det var dags att göra kväll i stugan var Aili lika ren och fin som innan hon började sitt muddringsarbete.