Torsdag.
Varefter Matte fått undan snöhögarna framför ytterdörren har snön nu börjat hasa ner från taket och lägga sig blöta och kompakta strängar runt huset. Sammanpressad snö som fyser ihop nattetid om de inte flyttas per omgående. Matte gör så gott hon kan för att slå ner överhängande isbemängd snö innan den hamnar över hundarna nedanför. Mycket styrketräning blir det och det ser aldrig ut att ta slut. Matte skyfflar och hackar och det ser rätt bra ut, men så rasar mer snö ner och det är bara att börja om igen. Om och om igen. Ett riktigt sisyfosarbete!
Dagen efter en givande träningskväll fick hundarna vila. De fick varsitt hundtugg som de fick jobba med en längre stund, där de låg på snön i solskenet. Modji har vid tretton års ålder alla tänder i behåll och de är friska och starka. En bit torkad buffelhud tar en stund för båda hundarna att tugga sönder.
Fredag.
Flocken behövde komma iväg och göra något som kändes positivt. Det är svårt att värja sig mot bilder från slakten på ett land med människor som flyr. Det är svårt att värja sig mot den brutala ondska som Putin med hejdukar visar. Adolf Hitler. ALDRIG MER. Nu är vi där.
Till gårdsbutiken Nedergården med café styrdes kosan på förmiddagen. Hundarna fick bli kvar i bilen med sprint i bakluckan för goda dofter från omgivningen. En gård på landsbygden mellan Rimbo och Knivsta. Husse parkerade sig i cafét med mobilen och en mugg kaffe och Matte gick runt och sökte efter några lämpliga födelsedagspresenter. Hittade inga men de stora speglar som Matte sneglat på i ett par års tid var nerplockade från väggen och hade fått en mer framträdande plats. Skulle en av dem få flytta till Lapskreviret så var det nog dags nu. Stor, tung och dyr, men väldigt vacker! I metallram och inspirerad av blyinfattade fönster. En tänkbar plats fanns där den skulle förstärka ljuset i ett rum. Efter en lätt lunch med generös räksallad fattades beslutet. Spegeln betalades och hem for flocken.
Eftermiddagen tillbringades utomhus i solen. Husse tog en skogspromenad med hundarna där de bara fläckarna vuxit sig stora och is saknas. Snö ligger kvar bara i skuggiga partier och här går man nu säkrare än annorstädes. Matte hackade åter bort is från plattorna mellan hus och lillstuga, dit stegen går ofta. Två otäcka fall på osynlig is över åren får räcka känner Matte. Skuggläge och smältvatten från taket och kringliggande snöhögar gör denna passage riktigt otäck. Nu fryser vattnet på nytt varje natt och ser fortsatt ut som vatten även i fruset tillstånd. Ett sisyfosarbete varje dag, men trägen vinner. Tänker Matte och ger inte upp. Även Modji halkar på den osynliga isen. Svartis är farlig!
Solen försvann och Matte tog sig an jobbet med att få upp den stora (1.20 x 0,56) och tunga, metallinramade spegeln på sin plats. Inte var det enkelt, men ännu när Matte gjorde kväll hängde den kvar....