Torsdagen den 1 oktober.
Matte tog med sig sina hundar på en morgonpromenad upp till sjön och längs stranden en bit i morgonsolen. Det blev sedan en del pyssel både ute och inne och även njutande av det vackra vädret med fika och läsning till porlet från bäcken. I sitt tidigare liv som heltidsarbetande, ensamstående tvåbarnsförälder på landet med hundar, katter och häst, blev det en massa trädgårdsjobb och pyssel men aldrig tid till att bara njuta av allt som skapats och pysslats om. Nu finns den tiden!
Den första torsdagen i oktober äger alltid Rimbo marknad rum! Det gjorde den även när de nu medelålders sönerna började i skolan och det innebar att skolan stängde tidigare under fredagen efter, när alla busfrön förpestat den med sina marknadsinköpta stinkbomber! De förbjöds senare och blåste ungarna (och lärarna) på en tidigare helgledighet.
Matte tog med sig Aili och drog iväg till Rimbo redan på den tidiga eftermiddagen för miljöträning. Så dags domineras gatorna i centrum, där marknaden brer ut sig gata upp och gata ner, av dem som är daglediga. Med många äldre och icke skolpliktiga barn. Det är inte så kompakt knökfullt som fram emot kvällningen när många samlas och passar på att äta dagens middag på marknadsområdet, komna direkt från skolor och jobb.
Matte och Aili strosade omkring i lugn och ro och det fanns utrymme för Aili att i slakt koppel ta rygg på Matte, undvikande barnvagnar och rollatorer. En och annan hund stötte hon på och jyckarna snabbmorsade nos mot nos i förbifarten. Alla vänliga och sociala. Matte bad att få köpa en okryddad korv till Aili och som den hundägare försäljerskan var, bjöd hon Aili på korven! Som tackade så mycket.
Matte och Aili strosade in på det stora tivoli som byggts upp och som redan nu var i full fart med att snurra runt små barn på olika sätt under höga ljud alstrade både av telningarna och maskinerna. Korven i Mattes ficka delades ut till Aili i små bitar lite då och då, när ersättaren för forntidens stinkbomber, smällarna, råkade hamna lite för nära. Rätt "snälla" smällare men med ett hårt och vasst ljud uppträdande synnerligen oförutsägbart och överallt och inensivare vartefter dagen gick mot kväll och folkmängden ökade markant. Som planerat avtrubbades Aili vartefter och vartefter folkmängden ökade hördes smällarna allt mindre i sorlet och ljudet från de små hoppande och ljudligt pipande och vasst bjäffande leksaksdjuren i en mängd av stånden. Årets leksaksfluga som även Aili blev nyfiken på och förtjust i! Hon hittade dem hoppande nere på marknivå och uppe på bord. Aili reste sig på bakbenen och nosade på dem. En del hade även blinkande lampor och Aili gillade dem skarpt! Men Matte köpte ingen åt henne.
Inte Husse heller när han dök upp efter jobbet. Mötesplatsen som Matte messat var bestämd till Svenska Kyrkans tält uppe på gräsmattan längs genomfartsvägen. I utkanten av marknadsområdet. Under eftermiddagen när Matte anlände, ett välbesökt och välskyltat stort tält. När Husse anlände klockan fem, ansågs tydligen kyrkans missionstid ha passerat. Tältet var tömt på folk och samtliga skyltar nertagna, utom banderollen upphissad mellan två flaggstänger. Husse hade inte helt lätt att hitta den plats som i stort sett upphört att existera, när många pensionärer dragit sig hemåt.
Pensionären Matte och knegaren på övertid Husse drog sig ner i folkvimlet inklusive ett visst hundvimmel med sin lilla hund. Som nu upptäckt en annan sida av marknadens begivenheter! Markplanet! Så här dags var folk hungriga och små barn i barnvagnar var inget undantag. Att ta maten direkt ur händerna på de små var något Aili snabbt blev klar över var totalt förbjudet. Att ta allt de tappade eller kastade överbord var däremot något som hennes Matte inte kunde kontrollera bland alla trampande fötter. Nu kunde vad som helst hända runt Aili utan att hon brydde sig det minsta. Smällare hit och dit - spelar roll! Fok som klappade i förbifarten eller knuffade till var inget Aili fäste sig vid. Hon tittade som hastigast upp och återvände snabbt till födosöket på marken. Som väl mest bestod av korv och bröd vad Matte såg och bara i mycket små bitar, noga söndertrampat och utsmetat. Sådant som små barn fått att äta kan inte vara skadligt för en hund att äta, tänker Matte. Men Aili gick på lukten och mycket var tappat som andra hundar hunnit peta i sig och kvar fanns bara mörka fläckar på asfalten. Aili hade ett himla sjå att kolla varenda fläck och varenda papper! Det fanns en hel del bullpapper. Hon lär inte ha fått i sig mycket att äta, men jisses vilken doftvärld hon fick ta del av!
Husse och Matte hittade ett ställe i utkanten gränsande mot stora gräsytor och skog nära sjön, där en sen middag intogs. Stående vid ett bord med fria ytor omkring kunde familjen njuta av den ljumma kvällen och lugnet så där lite utanför. Tivolit hade satt fart på alla sina attraktioner nu när de lite större barnen anlänt och på håll kunde ungarna ses virvla uppochner högt uppe i luften. Aili låg avslappnat och vilade en stund.
Familjen hade nu marknadsbesökt färdigt och drog sig vidare bort från marknadsområdet mot de ytor som upplåtits för bilparkering. En stid ström av människor gjorde detsamma. Bärande lass med lokalproducerade kokosbollar från Ländia och en ny omgång strumpor och underkläder som väl håller lagom till nästa års marknad. Förr stoppade man strumporna och satte ny resår i underkläderna. Det var då det. Skönt att slippa! Fem trosor eller kallingar för en hundring, en hel bunt med strumpor för en hundring. Husse och Matte skippade kokosbollarna men inte det övriga. Aili fick ett fin halsband i blått med sivertråd som hon snobbade med på Rimbos gator! Hon väckte en del uppmärksamhet för sin fina bruna färg och teckningen i ansiktet. Farligt söta är de Lapska! Det gäller att ta reda på vad de innehåller under den för många "Schäfervalplika" ytan innan man skaffar en för egen del.