Denna hunddagbok har tillfälligt övergått till att bli en resedagbok. Hundarna och katten är hemma och mår bra, enligt den av Mattes söner som flyttat in i huset och tagit över ansvaret för både hundarna och katten.
MÅNDAG
Husse och Matte kom, trots diverse strul innan, iväg tidigt på måndagmorgonen. Med byte av plan i Tromsö och passkontroll med tullpassage anlände Husse och Matte till Longyearbyn tidigt på eftermiddagen. Redan i Tromsö kunde man se att bergtopparna var snöklädda och så var de även på Svalbard. En stor isbjörn stod placerad mitt i bagegebandslingan och en stor varningsskylt meddelade att Svalbard drabbats av rabies! Man varnades för att gå nära djur som betedde sig egendomligt och man varnades för att gå nära döda djur. Här strövar renar fritt som rådjuren hemma. Icke ägda av någon och många och halvtama intill bebyggelsen. Uppenbarligen spelar det ingen roll hur avlägsen platsen är. Rabiesutbrott kan drabba alla. Man varnades för att införa hundar. Matte tänkte på den mycket unga Cocker som suttit vid sidan av bagagebandet, i höjd med detta, när väskorna lastades in i Tromsö. Väska eftger efter väska dunsade ner på bandet intill den lilla buren med den stressade hunden. Endast någon halvmeter ifrån den. Hunden slickade sig till en början om munnen, därefter började den titta sig omkring, backade in i buren, hässjade och stängde sedan av alltihop och blev sittande apatisk. När alla väskor var ombord fick den lilla hunden ovanpå all stress åka bagageband som skakade. Killarna som lastade visade inte minsta intresse för hunden och just som den skulle lastas på bandet, upptäcktes Matte som befann sig innanför fönstret precis ovanför. Matte tror inte att det påverkade lastningen.Hundburen var en låda, vilken som. Inte så kul att veta, men samtidigt en nyttig erfarenhet. Matte har aldrig känt valpleveranser med flyg som tänkbart.
Vid incheckning i det beställda rummet visade sig utsikten inte bestå av en vy över Longyearbyn och Isfjorden, utan över det fjäll, bestående av stenskravel, som ligger på den ena sidan av samhället. Skravlet nådde ända fram till fönstret. Som att bo på Hakungekrossen, men med fjällstora högar av stenkross....
Matte ilade till receptionen och påtalade att sjöutsikt utlovats vid beställningen. Något sådant "superiorrum" var inte ledigt och till samma pris fick Husse och Matte nu en svit! En liten tvåa på hörnet i den gamla anrika delen av hotellet, som byggdes på 1940-talet för att härbärgera gruvledningen, när den var på besök. Här är modernt och flott och golven lagda med nåtade teakbrädor som det lyxigaste däck! Skrivbordet är i teak och skinnsoffan och fåtöljen i oxblod. Badrummet är stort och nyrenoverat och sängarna gudomligt sköna! Ett liv i en lyx som inte Husse och Matte upplevt på något hotell tidigare.
Men så ringde telefonen..... Den beställda och betalda turen till Barentsburg kunde inte genomföras på tisdagen. Båtmotorn var trasig. Husse och Matte bokades om till söndagen. Sista dagen på Svalbard. Kändes osäkert! Husse skulle koppla upp sig på internet och det var stört omöjligt.
Ingen tid fanns att grubbla över problem just då. En taxitur med minibuss var beställd och strax hämtades Husse och Matte upp och bussen var full. På en tvåtimmarstur presenterades närområdet, med stängda gamla kolgruvor, skyddrummet inne i berget som utgör den internationella fröbanken "International sead vault" och "Huset" som är den enda stenbyggnaden och nu är ställets inneställe nummer ett! Beläget här i den äldsta delen av Longyearbyn, som konstigt nog heter Nybyn eller "Haugen". Här i samhället finns tre daghem och ytterligare ett behövs, ett sjukhus, totalt sju hotell från härbärge till lyx, en kyrka ihopbyggd med andra utrymmen för social samvaro. Man kunde tro att fok här skulle vara överlyckliga över midnattsolen och dagsljus dygnet runt, efter många månader i totalt mörker. Men överallt har man satt aluminiumfolie på insidan av fönstren för att slippa ljuset. Det upplevs som jobbigt. En stor del av lokalbefolkningen har just nu semester och vistas annorstädes. På platser med sol och värme.
Här är sommaren två månader försenad. Efter en konstig vinter då snön aldrig kom och lyste upp mörkret, så låg den sedan kvar till i maj. Här är egentligen högsommar och temperaturen ligger på 7-10 grader och dimman hänger tung ner över de snötäckta topparna. Grått är det och det påverkar folk som bor här naturligtvis. De märker av klimatförändringen. Glaciärerna krymper snabbt. Det vatten som dricks kommer från Issjön som är en fördämning nedanför en glaciär mot Isfjorden. Husen värms med fjärrvärme från kol från kolgruvan.
Strax utanför samhället möts man av skyltar som varnar för isbjörnar. Här finns ungefär 3.500 isbjörnar efter det att de höll på att försvinna för en del år sedan och nu är fredade. Alla är ägare till gevär och man går inte obeväpnad utanför stan. Man måste alltid skjuta varningsskott och varje dödad isbjörn utreds noga. Skjutbana finns i utkanten av samhället och alla måste träna. Något som också finns här i mängd är snöskotrar. I snitt en per invånare och nu står de parkerade i rader. Överallt! Här står också sparkstöttingar och tillvaron är liksom bara en parantes i väntan på snöns återkomst.
Många svenska ungdomar bor och jobbar här och en av dem tipsade om ett bra ställe att få sig lite middag på nere på byn. Mätta och belåtna traskade Husse och Matte Adventdalen upp mot den gamla delen och hothellet. Sedan slocknade Matte som vanligt framför TV:n och Husse gav upp försöken att komma ut på nätet.
TISDAG
Matte hade nu fått höra mer om den båt som skulle ha fört turister till Barentsburg på tisdagen. Vilket inte var av positiv karaktär. Många hade problemen varit.... En förfrågan i receptionen ledde till en ny bokning med annat företag och annan båt på lördagen! Nu gäller det bara att få tillbaka pengarna för tisdagens uteblivna resa. Barentsburg var ju en av orsakerna till att Matte velat hit sedan trettio år!
Husse kom äntligen ut på nätet! Vilket härmed bevisas! Det har varit stora problem här uppe till och från och om två veckor tas två nya master ibruk, varav en vid "Huset" snett över dalsänkan några hundra meter bort.
Tisdagen blir alltså en dag för museibesök och shopping och nu skall Husse och Matte bege sig ner på byn.