På måndagen bestämde sig Matte för att göra ett försök att gå den invanda "Mopperundan" genom skogen tvärs över vägen. Längtan ut i skogen var stor! Det har legat närmare en halv meter snö länge och det har inte känts lockande. Nu har det uppblötta snötäcket minskat och fryst till någorlunda och i skogen är det inte upptrampat och knöligt och isigt, så det borde funka. Nyfikenheten på djurspår och framför allt vargspår var stor. Förra vintern traskade varghannen längs samma sträcka och här och där syntes även spår av en mindre varg. Enligt Länsstyrelsens spårare går två vargar nu i par och revirmarkerar. Troligtvis den hane som levt här i några år nu och en löpande tik. Vargvallpar samtidigt som Modjivalpar? En bra tid för valpning alltså. I enlighet med naturen.
Matte och hundarna fick en långdragen skogstur! Halvfart mot normalt och knappt det! Men det gick. Ett steg i taget och noggrann planering inför nästa steg bitvis. Terrängen är mycket kuperad längs halva sträckan och den andra halvan går genom gammal granskog med mycket ofrusen blötmark.
Snön låg fortfarande mycket djup på sina ställen och den bar inte alltid. En fot bar igenom rätt som det var och hårdpackad snö höll fast ett ben halvvägs upp till knät. Tvärnit. Det var som att gå på svag is bitvis. Känna efter innan foten belastades. Över allt låg ett lager av nysnö och dolde ojämnheter och is. Försiktighet kändes viktigt. Matte klev långsamt på och hade bitvis lite svårt att känna igen sig. Halva träd och hela träd, knäckta toppar och stora grenar låg här och där och blockerade den osynliga stigen. Många, många träd har gått åt sedan i höstas! Den ofrusna och blöta marken har inte förmått hålla dem när kraftiga vindar och stora och tunga snömassor tyngt trädkronorna. Matte fick kliva över, huka sig under och gå runt. Ihågkommande en barnlåt om en tigerjakt. Där man fick göra just så.
Hundarna fann sig, men hade säkert önskat en annan typ av promenad! En mer frimodig och fartig vandring genom skogen kan tänkas. Nu var det mest: "vänta", "sakta", "bakom" och "framför" som gällde. Samt intrasslade koppel i uppstickande kvistar. Bra motion fick matte i alla fall och frisk luft var det gott om. Matte njöt av stillheten och de vackra vyerna i skogen. Vid myren var det inte svårt att tänka sig långt bort i större skogar. Det är fantastiskt att ha detta tillgängligt genom att endast gå tvärs över vägen!
Men djur var det snålt med denna dag. Spår av en eller två rävar, en ekorre och ett par rådjur. Det var allt.
Just som Matte och hundarna kom tillbaka hem, tittade solen fram och värmde lite försiktigt mot vedbodväggen. Matte tog fram renskinnet och vilade kroppen en stund. Hundarna hittade gamla benrester som de tog sig an. Efter en kall natt hade bäcken börjat frysa till och för fåglarnas skull hackade Matte upp det tunna islagret. Vattnet forsade fram under snickarboden och virvlade nerför de små stensamlingar som Matte byggt upp, för att få fram det härligt forsande ljudet. Vattnet mår dessutom bra av att bromsas upp lite för syresättning.
På kvällen kom nästa familj för att bekanta sig med familjens hundar och för att få veta lite mer om räddningshundträning. Násti var kelsjuk som vanligt! Modji hade strax innan sovit djupt alldeles för nära kaminen och vaknat upp ilsket blängande mot elden. Hett blev det. För att knyta sig på nytt på ett svalare ställe. Där sov hon nu gott och var för ovanlighetens skull inte den knähund hon var vid beösket av en annan familj nyligen. Násti fick sköta den biten. En konkurenssituation kan också spela in, där Násti nu börjat löpa och tar för sig.