Onsdagen blev delvis en repris av tisdagen. Såtillvida att Lapskfamiljen for till Vettershaga och hämtade hem en del av de träd som fällts vid infarten till torpet. Även nu släpptes hundarna ut på den gamla bandyplanen och fick vara fria när Husse kapade occh lastade. Matte körde olika typer av inkallningar och dirigeringar av hundarna och en hel del lek blev det när Modji och dottern Aili hittade en bit av en gren att springa runt med, sida vid sida. Det gällde att passa sig att man inte fick grenen i knävecken. Det var åska i luften och solen sken och hundarna blev väldigt törstiga i den plötsligt påkomna tryckande och fuktiga värmen. Husse och Matte svettades.
Åskade gjorde det sedan nästan hemma och några stänk föll. Men ovädret drog förbi i sydväst. Över kvällens träningsområde på Gillingekrossen visade det sig. Dit hade Mánnus nya matte begett sig för att se hans nära släktingar i arbete. Mánnus mamma Násti och hans halvsyster Modji och halvbror Lime (Átjájuoksa Aiko) visade både arbetslust, motor och stor arbetsglädje. Násti sprang som en unghund och sökte, högst uppe på en enorm grushög. Som en liten brun prick syntes hon där uppe mot kvällshimlen. Så kom skallet. Násti hade fyndat. Snygg skallmarkering av figuranten. Násti hade ytterligare tre figuranter att söka rätt på och det gjorde hon utan problem. En låg gömd ett stycke upp bland sprängstenarna, en ett stycke upp på en hög med löst stenskravel som rasade runt fötterna och en figurant satt inne i den stängda hytten på en grävare.
Modji fick samma upplägg som sin mamma, men fick inte söka lös hela tiden. Matte valde att träna lite koppelsök med Modji. Det var länge sedan sist. Figgen i hytten tog Modji fint med hjälp av vinden och hon avståndsmarkerade i koppel. När hon fick kontakt med figuranten som belönade med godis fick Modji brått upp på maskinen för att komma närmare godisutdelaren. I två studs hade hon kommit ända upp. Kan de klättra så gör alla familjens hundar det. Mer än gärna! Ibland måste de av säkerhets skäl stoppas. Modji fick vittring av figuranten på den enorma grushögen och gick kopplad runt högen för att lokalisera vittringskällan. Rakt ut i en stor vattensamling gick Modji och då släppte Matte lös henne. Modji rasslade upp på grushögen och jobbade vidare mot vinden. Varpå hon så småningom kom ända fram till den plats där figuranten var gömd. På andra sidan av högen. Snygg skallmarkering. Här fick Modji jobba ordentligt! Därefter fick hon arbeta lös vidare i området och fick problem med figuranten bland sprängstenarna. Vinden drog vittringen högre upp bland stenarna, men dit fick hundarna inte gå. Stenarna låg väldigt lösa och här var det farligt. Arbetslydnad! Modji måste kallas ner för att hitta andra vägar att nå figuranten. En lega som blev mycket svårare än väntat. Nästa figurant, uppe i stenskravlet, fick Modji på mycket långt håll och stenarna rasade runt fötterna på henne när hon tog sig upp och skallmarkerade för belöning.
Eftersom just denna lega, bland stenskravlet och ett stycke upp på högen, visade sig vara både tydlig och lätt, använde Matte den för Aili. Hennes första "höga" figurant. Spännande! Vittringen från någon som är högt placerad sprids långt bort och är inte alls lika tydlig rakt nedanför gömstället/legan. Hunden får vittringen på långt håll och tappar den gradvis ju närmare den kommer. Aili fick söka fritt längs kanten av sprängstenhögen och det syntes tydligt att hon fick lite vittring, som tilltog ju närmare högen Aili kom. Aili hade tillräckligt med rutin nu för att tolka den information hon fick i vinden och kastade sig rakt upp på högen mot figuranten. Där belönades hon med skinkpastej. Hon var sedan som ett plåster på figgen som hade problem med att ta sig ner bland de rasande stenbitarna. Matte gav rådet till figuranten att kasta ner tuben för att kunna röra sig säkrare. Utan att ha Aili framför fötterna. Aili rusade ner och kollade och att servera sig själv ur en tub funkar inte för en hund. Varför Aili blixtsnabbt var tillbaka och klistrade vid den stackars figgen. Tack snälla för att Du offrade Dig för min lilla vildhjärna! Det såg knepigt ut.
Matte fuskade denna kväll. Oförmögen att klättra i grushögar och bland sprängstenar blev det inte så mycket figurantarbete för Mattes del. Hon lyckades i alla fall krångla ihop kroppen och gömma sig tätt intill en makin. En del snack blev det också med Mánnus nya matte av förklarliga skäl. Matte har fått höra att hon blir som ny med en ny höft. Tjugo år yngre! Kanon! Då kan Matte klättra bland sprängstenar och figga obehindrat igen! Gäller det också när man möter en okänd kärring i badrummet på morgonen? Nej, tänkte väl det. Matte är tacksam om förnyelsen så bara inskränker sig till rörelseförmågan.
Tack alla för en mycket trevlig träningskväll! Som vanligt.