På förmiddagen hade Matte ett återbesök hos sjukgymnasten, men hann värma upp och mjuka upp lite, med en tidig skogspromenad med hundarna. Heureka! Det gick lättare att gå än dagen innan. Nivåskillnaderna var inte lika knepiga. En sliten led har kommit i ett mycket bättre läge igen. Man måste plågas då och då för att uppskatta småsaker. Nu gick det att föra benet hela vägen bak. Nästan. Varför skjukgymnasten kunde ta i betydligt hårdare och dra och tänja och plåga Matte. Ont som gör gott! Även hälen är en nyans bättre. Matte ler. Nyanser, men åt rätt håll. Matte blir tokig av att inte kunna sträcka ut på snabba långpromenader med hundarna! Förhoppningsvis väntar skidåkning i området så som förra året.
Hundarna var med ner till civilisationen, eftersom Matte skulle bli borta ganska länge. Färden gick vidare till Mormors hus för genomgång av lådor som ställts undan så länge. Var och en vet hur det blir när man tittar igenom gamla brev och foton. Tiden försvinner och allt annat stängs ute. Solen sken och hundarna fick vänta i bilen. Huset är nystädat. Matte satt på en gammal stol i ett förråd och förflyttades till tiden före sin egen tillblivelse. Blickande in i det förflutna. En resa.
Men verkligheten fanns kvar där ute och Matte ville komma iväg och promenera i barndomstrakterna med hundarna. I de sista härliga solstrålarna, innan molnen tog över himlen, promenerade Matte och de Lapska runt badsjön intill Mormors hus. Tre fjärdedelar av sjöns omgivningar utgörs av grönområden. Ett skogbeväxt berg, ett ridhus med hagar och två badplatser. Modji har varit så följsam och uppfört sig så väl, så Matte släppte henne lös på den smala promenadvägen i sjökanten. Skulle en hare dyka upp, litar inte Matte på att kunna få stopp på en flock med tre Lapska som är självständiga och gillar att springa. Inte de tre Lapska som finns här i familjen. Andra kanske har bättre styrning på ett motsvarande gäng. Avundsvärt!
Att släppa Gázzi känns inte säkert, eftersom hon inte hör när Matte ropar. Gázzi vandrar iväg och nosar eller dröjer sig kvar någonstans. Visselpipa var inte medtagen. Násti är inte helt pålitlig när det gäller vilt. Valla renar eller rådjur. Sak samma. Djurintresset måste finnas hos en vallhund. Matte har hyfsad koll, men inte 100%. Djur är djur. Men hur som helst så är Modji mer intresserad av att följa Matte på nära håll än sin mamma. Násti är Husses hund i arbetet. Modji skötte sig jättebra! Hon skrotade omkring i närheten av sin flock och när hon såg ryttare och hästar vid stallet stannade hon snällt och tittade, för att sedan följa flocken. Vid ett hundmöte på den smala stigen vid badet, stannade Modji på tillsägelse och lät sig kopplas.
På hemvägen slog Matte en signal till ridhusägaren och fick klartecken att träna en stund. Han hade just varit där och ridhuset var tomt. Matte anlände till ett "nykrattat" ridhus och nya lukter var blottlagda. Modji fick först springa runt ett varv och kolla. Efter ett varv runt manegen intog Modji åter startposition utan uppmaning från Matte. JJJ Matte körde endast ett kortare träningspass med Modji, då tiden led och Modji skötte sig utmärkt. Inget nosande alls och perfekt utförda moment. Till och med läggande under gång utan att stoppa ner nosen. Fullt fokus på Matte. Matte kan mer och mer köra momenten utan annat än handtecken. Modji var mycket signalkänslig och signalsäker redan som mycket liten valp. Det är hon fortfarande och det utnyttjar Matte i träningen.
Som avslutning släppte Matte in alla tre hundarna i ridhuset. Gamla Gázzi fick tokfnatt och hoppade och skällde och bjöd in Modji att jaga henne! Násti gick raka vägen till skottkärran med hästskit. Men blev snabbt varse att det var förbjuden frukt! Gázzi och Násti dammsökg sedan hela manegen på nya dofter. Modji hakade på en liten stund, men kom sedan till Matte och ville ha kontakt. Läge att avbryta de andra två och åka hem efter en lång dag på resande fot.
TACK snälla H. för att vi får komma och träna i ridhuset! Mycket uppskattat av hela familjen!