TORSDAG;
Eftersom de vuxna hundarna behöver komma ut och gå och Modji blir allt större och tyngre, måste en ny lösning till. Bärselen börjar bli liten och Mattes rygg pallar inte fyra extra kilo på magen! Modji går väldigt gärna själv i koppel och hon uppför sig exemplariskt. Men promenaderna för hennes del skall endast vara mycket korta än så länge!
Från Mattes dagmammetid fanns en gammal sittvagn sparad som transportmedel. När Ailu var åtta veckor och nyss hade kommit till sin nya matte, fick han åka barnvagn! Hans matte jobbar som dagmamma (dagbarnvårdare skall det ju heta!) och Ailu fick åka i vagnen för att kunna vara med ute på dagarna. Det tyckte han så mycket om att han även som stor pojke gärna hoppade upp och placerade sig i barnvagnen.
Nu tog Matte fram ett stort renskinn och bäddade med i botten av vagnen. På det sattes transportväskan med Modji och över allt lades Mattes dunväst. Det snöade blötsnö och var lite ruggigt ute. Modji fann sig väl tillrätta och låg och kikade ut genom nätet i framkanten! Det var en skakig färd eftersom vägen var oplogad och gropig.
Hemma på tomten släpptes alla hundarna lösa ett tag och det blev jakt på den snötäckta gräsmattan. Modji iklädd sin blå överrock som vanligt!
FREDAG:
En tur ner till Vallentuna var nödvändig för att handla m.m. Alla hundarna fick följa med. Modji i sin transportväska, säkrad med säkerhetsbältet i baksätet. Hela förmiddagen hade hon fått härja innan vi åkte iväg. Hon låg så tyst och snällt och tycks inte ha några som helst problem att anpassa sig till familjens vardagsliv. Härligt! Hon fyller åtta veckor på måndag och det är tid att hänga med på det som de andra hundarna gör. För hennes del innebär ju åttaveckorsdagen inte en separation från någonting, utan hon har kvar hela sin familj och den trygghet det innebär. Alltså är det inte någon anledning att hålla henne undan familjelivet utanför hemmets gränser längre. På tisdag skall hon vaccineras och kan då få komma ut ännu mer.
På eftermiddagen fick Modji en barnvagnspromenad igen. I dag ville Matte testa att låta Modji sitta själv i vagnen. Inte i någon väska. Överrock på hunden, renskinn i botten av vagnen och en filt att packa in valpen i. Koppel och halsband som säkerhet. Modji fann sig i att bli nerbäddad. Inga problem. Att sitta helt stilla med bar valpmage och valppäls när det är råkallt ute kan bli lite kylslaget. Matte höll Modjis koppel sträckt och Gázzi fick följa med vid sidan av vagnen. Modji bara satt där och tittade nyfiket åt alla håll! Matte trodde inte sina ögon! På den oplogade vägen hade en traktor kört lite kors och tvärs och vagnen hade allt annat än ett plant underlag. Det skakade och gungade, men Modji bara satt där! Halvvägs hem sjönk hon ner och placerade huvudet lite högt och såg jättenöjd ut. Hon låg mot vänstersidan av vagnen och kikade på sin mormor bredvid vagnen. När huset närmade sig satte sig Modji upp och frågan är om hon inte kände igen sig?
Modji fick en liten koppelpromenad ensam efter vägen. Där hittade hon ett spår som hon följde en bit i vägkanten. Hon tappade det när det gick ut på vägbanan. Då vände hon tillbaka till platsen där hon tog spåret. Spårade, tappade och vände tillbaka. Till slut hade hon trampat upp en egen liten stig i snön i vägkanten. Hon spårar gärna! Det märktes direkt när hon började vistas utomhus! Både hennes mamma och pappa är mycket bra spårhundar! Mormor Gázzi har alltid föredragit att jobba med näsan högt i stället. Moster Rassi är även hon en mycket bra spårhund! Så snart det blir barmark skall Modji få prova på valpspår!
Násti fick i dag en egen promenad med sin Husse.
Tillbaka