Måndag.
Matte tillbringade förmiddagen vid datorn med brådskande skrivarbeten och hundarna gick miste om sin morgonpromenad. Det blev bara utevistelse på tomten en stund.
De kompenserades på eftermiddagen, när Matte tog med dem ner till den snötäckta golfbanan för en timmes motion, med pulsande i det decimetertjocka snötäcket. Vilket inte är så mycket, jämförelsevis, men tillräckligt för att bjuda mer motstånd än kortklippt gräs! När hundarna släpptes ut ur bilen, kopplade, flippade de ur alla tre! Tråcklande ihop sig med Matte och med varandra till ett fint kasslernät! De toknosade allihop på en stor kissfläck intill bilen! Okontaktbara och med ett helt annat beteende än vid tidigare besök, då hundar varit på promenad på samma plats enligt spår i snön. Matte blev givetvis nyfiken och det var bara aatt försöka urskilja avvikande spår för någon form av information. Två skidspår löpte iväg från parkeringen och ut över de öppna ytorna. Några mindre hundspår fanns närmast P-platsen. Lapsktrion drog ihållande i sina koppel bortöver och Matte kunde snart urskilja en ensam spårlöpa lite kors och tvärs kring skidspåren och hundarna, som fortsatt föreföll väldigt upphetsade och framför allt Aili for som en duracellkanin hit och dit. I koppel och trampande sönder de intressanta spårstämplarna. Matte måste staga upp sin flock och beordrade gruppsittande för uttrasslande av koppel, samt noggrannare kontroll av den spårlöpa som drog iväg bort från skidspåren.
Stora spårstämplar på tio centimeter och mycket färska. Rena i kanterna och utan frostutfällning. Hundarna släpptes lösa och visade tydligt att de valde detta spår före alla andra. Matte började spåra och anade en tänkbar varg på golfbanan igen, efter ett par års uppehåll. Senast sprang en hane med två tikar nyligen i och intill det skidspår Matte följde. Säkerställt samma dag av Länsstyrelsen. Endera var detta en mycket självständig stor hund, som tillåtits springa påtagligt långt borta och på egna upptäcktsfärder i terrängen, långt från skidspåret med en eventuell ägare. Eller en vargtik eller ung hane. Lapskflocken levde med varg gående på samma stigar kring stugan i några år och det var bara vid vargarnas ankomst som Násti och Modji var nyfikna. Med vargspår femtio meter från huset blev det vardag och vargarna slutade att vara spännande. Som vilka hundar som helst. Aili har aldrig upplevt varglukt och det kan ha fått henne att bli helnipprig när hon upptäckte markeringen nära bilen. Detta spår löpte i princip i samma sträckning som tidigare vargars. Eller så var det bara en stor hund som fått total frihet på ägarens skidtur. Vilket är helt omöjligt att sia om, då spåren är identiska. För hundarna blev promenaden en större upplevelse än vanligt och för Matte blev hundarna mer ohörsamma än vanligt.
Matte hade försökt hålla ett bra tempo och väl tillbaka vid bilen kände sig Matte varm och lite flåsig, med mjölksyra i benen. Snön var som socker att gå i och gav inget fäste. Men det var ju motion Matte ville ha!
En lite trött Matte satt sedan i ett telefonmöte och jobbade med knoppen i stället för kroppen en stund. Hundarna vilade framför brasan och middagen serverades sent i stugan. Mitt i maten kom så ett akutlarm om en försvunnen person.
Husse är för närvarande indisponibel, men Matte valde att göra en insats tillsammans med Modji och Husse kunde i alla fall köra bil, samt fungera som samband. Ytterligare två hundförare anmälde närvaro. Aili fick följa med för "träning" av skarpa situationer med allt runt om. Násti lämnades mätt och belåten på ryamattan i brasvärmen.
Det tilldelade området var indelat i sektioner och hundgruppen, bestående av ett räddningshundekipage och två patrullhundekipage, körde bort till sitt område. Här sattes Modji och en av patrullhundarna i arbete och Matte och Modji sökte av sin tilldelade strandremsa. Med Husse och Aili kvar mitt emellan som samband för eventuell assistans. Då det var tio minusgrader var det skönt att kunna hålla en bil varm. Med tre hundförare i arbete med två hundar tog sig Matte an uppgiften ensam med Modjis hjälp. Området var inte ödsligt och relativt väl upplyst, inga faror som nödvändiggjorde en säkrare. Sunt förnuft och säkerhetstänkande måste hela tiden finnas i bakhuvudet.
Hundförarna samlades vid bilarna och avrapporterade, varefter Matte och Modji ombads kontrollsöka ett område. Det visade sig att Matte sett samma reaktoner på Modji som patrullhunden visat, varför patrullhund nummer två togs ut för ytterligare ett kontrollsök. Samma reaktion även där. Vilket avrapporterades till ansvarig. Matte och Modji hade fått ytterligare en och en halv timmes promenerande denna dag.
Vid dylika kontrollsök talar förarna aldrig om för varandra vilken typ av reaktioner hundarna fått eller exakt var! Skulle man göra detta så är det stor risk att den som kontrollsöker omedvetet påverkar sin hund, genom att ändra tempo och titta i olika riktningar.
Aili och Husse var inte sysslolösa där de väntade vid bilarna. Husse tog Aili till hjälp och sökte av den närmaste omgivningen, med byggnader och buskage.
Hem kom familjen klockan 00.30 till ett relativt utkylt hus och Násti låg fortfarande och sov på ryamattan. Det tar ett tag att komma till ro och somna efter ett akut sökuppdrag. Tankarna går till den saknade och de anhöriga.